2018-02-19, 15:00
  #1
Avslutad
Jag skulle utbilda mig till sjukhusfysiker var tanken, började, men klarade bara 2 dagar innan min psykiska ohälsa satte stopp för det.. Nu har jag glömt nästan allt, även om jag har intresset kvar. Tycker ju det är intressant med kemi o fysik.

Men jag tänkte på det här med neutrongeneratorer. Jag har sett (inte i verkligheten naturligtvis), att det sitter tritiumgeneratorer på vätebomber. Tritium, alltså radioaktivt väte med 2 neutroner, har en halveringstid på 12,32 år, så kärnvapnen måste ju uppdateras hela tiden. Deuterium, tungt väte med en neutron som också ingår i vätebomben, är inte radioaktivt, så det har inget bäst före-datum. Är det en neutrongenerator som sitter på vätebomberna? Som typ sprutar in neutroner i rätt hastighet, o därmed rätt energi, på deuteriumet så att de tas upp o blir tritium? O på så vis håller bomberna uppdaterade? Jag har för mig att väteisotoperna ev. är bundna till nått, litium kanske det var, men det spelar ingen roll.

Jag googlade på tritiumgenerator o neutrongenerator:
http://www.adelphitech.com/products/dt109-dt110.html
https://www.thermofisher.com/search/browse/results?customGroup=Neutron+Generators

Jag hittar inga priser, men de är nog inte billiga, så det känns ju trist att bara spränga sönder den, om de nu sitter på bomberna!?

Men nått jag sett i verkligheten är hur de gör på sjukhuset, för jag hade praktik hos sjukhusfysikern. O höll på med sånt här:
https://en.wikipedia.org/wiki/Radiopharmacology
https://en.wikipedia.org/wiki/Nuclear_medicine

Det var något av det mest spännande jag var med om! Därav ville jag själv bli sjukhusfysiker. Jag fick i.o.f. inte göra det själv, men jag fick följa med in i det rum med högst säkerhet, genom 3 dörrar. De stoppade medicinen, eller diagnostikämnet i nån maskin eller behållare. Kan det ha varit en neutrongenerator? Som t.ex. tillverkar Tc-99?
EDIT: Nu hittade jag en sån här: https://en.wikipedia.org/wiki/Technetium-99m_generator

Teknetium är vanligt inom radiofarmaka, men man använder även andra isotoper av olika ämnen. Vad använder man för att tillverka dom? Eller måste de tillverkas i en kärnreaktor o transporteras snabbt (p.g.a. kort halveringstid) till sjukhusen? Man kan säkert klicka sig fram till det på ovan länkar, men det kan vara intressant att diskutera!

För jag hittade den här också:
https://newatlas.com/sandia-neutristor-neutron-generator-chip/23856/

Den var rätt cool! Tänker inte bygga nått, men man kan diskutera saken!
Citera
2018-02-19, 22:33
  #2
Medlem
Alla fissionsladdningar behöver en neutronkälla och eftersom alla tvåstegsladdningar - vätebomber - har en fissil primär så har även en neutronkälla, men det behövs[1] ingen egen källa i sekundären. Neutronkällan, initiatorn, i moderna kärnvapen (allt(?) efter ca 1950) består av en liten accelerator som kolliderar DT med en sådan energi (50-150 keV) att atomkärnorna fusionerar och det frigörs neutroner. I de icke-militära neutrongeneratorerna ”förvaras” DT i blandad form i två plattor. Vid användning hettas den ena plattan upp så att gasen frigörs, för att sedan joniseras och accelereras i ett högspänningsfält för att till slut slå in i den andra plattan. Plattorna gör det dels mycket lättare att byta ut dem när för mycket T har sönderfallit jämfört med om det var en gas, men framför allt blir det enklare och säkrare med transport och förvaring. Enklare tillstånd o.s.v. Hur det ser ut i militära är en väl förborgad hemlighet.

Läser man den aktuella exportkontrollagstiftningen (för oss EU 428/2009 med uppdateringar) ser man att kontrollen gäller alla DT-källor och alla DD-källor över 3x10^9 n/s. I tidigare versioner fanns det med en stigtid, men den är borttagen.

Det går att göra neutroner på det gamla sättet också med Po-210 och Be. Polonium (som du MK säkert vet, men inte alla) sönderfaller via alfa, och Be har en alfa-n-kanal. I centrum på primärladdningen blandas Po och Be av den inåtgående stötvågen efter att först ha varit separerade av en tunn nickelhinna som stoppar alfa. Enkelt och ganska effektivt, men Po-210 sönderfaller ganska raskt (187 dygns halveringstid om jag minns rätt), och det går inte att reglera initieringstiden. Det kan noteras att DoE hade ett kvalitetsprogram för ”sjöborrarna” långt in på 90-talet.

Medicinska isotoper är med få undantag producerade i rektorer. Det är bara där som n-fluxen är tillräckligt hög för att man ska få ett meningsfullt utbyte. Jag vet att USA tillverkar små mängder av vissa isotoper i en accelerator i LANL, men det är ett undantag.

[1] Detta VET ingen utanför kärnvapenstaternas lab, men mycket pekar på att sekundären har ett tändstift av Pu i centrum av fusionsbränslet som komprimeras och blir överkritiskt och fissionerar, vilket både frigör startdosen av neutroner och hettar upp och komprimerar fusionsbränslet ytterligare. Fusionsbränslet består av LiD (anrikat i Li-6), där Li reagerar med neutronen och bildar T. När väl DT-fusionen kommer igång är processen självförsörjande på neutroner.
Citera
2018-02-20, 15:10
  #3
Avslutad
Citat:
Ursprungligen postat av osmiumkaka
Alla fissionsladdningar behöver en neutronkälla och eftersom alla tvåstegsladdningar - vätebomber - har en fissil primär så har även en neutronkälla, men det behövs[1] ingen egen källa i sekundären. Neutronkällan, initiatorn, i moderna kärnvapen (allt(?) efter ca 1950) består av en liten accelerator som kolliderar DT med en sådan energi (50-150 keV) att atomkärnorna fusionerar och det frigörs neutroner. I de icke-militära neutrongeneratorerna ”förvaras” DT i blandad form i två plattor. Vid användning hettas den ena plattan upp så att gasen frigörs, för att sedan joniseras och accelereras i ett högspänningsfält för att till slut slå in i den andra plattan. Plattorna gör det dels mycket lättare att byta ut dem när för mycket T har sönderfallit jämfört med om det var en gas, men framför allt blir det enklare och säkrare med transport och förvaring. Enklare tillstånd o.s.v. Hur det ser ut i militära är en väl förborgad hemlighet.

Läser man den aktuella exportkontrollagstiftningen (för oss EU 428/2009 med uppdateringar) ser man att kontrollen gäller alla DT-källor och alla DD-källor över 3x10^9 n/s. I tidigare versioner fanns det med en stigtid, men den är borttagen.

Det går att göra neutroner på det gamla sättet också med Po-210 och Be. Polonium (som du MK säkert vet, men inte alla) sönderfaller via alfa, och Be har en alfa-n-kanal. I centrum på primärladdningen blandas Po och Be av den inåtgående stötvågen efter att först ha varit separerade av en tunn nickelhinna som stoppar alfa. Enkelt och ganska effektivt, men Po-210 sönderfaller ganska raskt (187 dygns halveringstid om jag minns rätt), och det går inte att reglera initieringstiden. Det kan noteras att DoE hade ett kvalitetsprogram för ”sjöborrarna” långt in på 90-talet.

Medicinska isotoper är med få undantag producerade i rektorer. Det är bara där som n-fluxen är tillräckligt hög för att man ska få ett meningsfullt utbyte. Jag vet att USA tillverkar små mängder av vissa isotoper i en accelerator i LANL, men det är ett undantag.

[1] Detta VET ingen utanför kärnvapenstaternas lab, men mycket pekar på att sekundären har ett tändstift av Pu i centrum av fusionsbränslet som komprimeras och blir överkritiskt och fissionerar, vilket både frigör startdosen av neutroner och hettar upp och komprimerar fusionsbränslet ytterligare. Fusionsbränslet består av LiD (anrikat i Li-6), där Li reagerar med neutronen och bildar T. När väl DT-fusionen kommer igång är processen självförsörjande på neutroner.
Tack för svar!

Det har du helt rätt i, jag är sån som är känd för att inte tänka så långt, men detta kunde jag ju funderat ut, att vid fissionen, så sprutar det ju ut neutroner, som kan omvandla deuteriumet som är bundet till litium-6, till tritium. För jag har sett denna bild innan:
https://i.imgur.com/6xjl8X8.jpg

Och jag läste på Wikipedia: Under termonukleära förhållanden sönderdelas 6Li till tritium 3H, som fusionerar med deuterium, 2H. Så där fick jag svar på varför det är bundet till just Li-6. Men det hade jag glömt.

Men jo, det där med beryllium och lite svagare går det med aluminium också, o en alfastrålare, det kände jag till.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in