Citat:
Ursprungligen postat av
Markowitz
Detta är alltså tänkt som en enkel förklaringsmodell för varför man kan se amortering som sparande då amorteringen är något som påverkar din nettoförmögenhet. För enkelhets skull så blandar vi inte in ränta, som definitivt är en kostnad. Det är bara att anta att den är 0%
Så det är denna nivå som trådens orweller slutit sig till. "Vi bortser från verkligheten, då fungerar det såhär i min fantasivärld!".
Era uttalanden är ren tragikomik.
Citat:
Efter att 1 år har gått så har du en förmögenhet på 120k. Hur har denna uppstått om inte genom sparande?
Vad var det du inte förstod? Detta har uppstått genom att du den 1/1 får en låneintäkt för 120k (den totala penningmängden ökar med 120k), som du sedan under året betalar av mha amortering (den totala penningmängden har minskat med 120k).
Dvs du köper pengar som du förbrukar med lönepengar där du har kvar det ursprungliga penningköpet. Du köper pengar av banken som skapar dessa pengar ur tomma intet vid utlåningstillfället och som förbrukas vid amorteringstillfället men där du har kvar pengarna från utlåningen. Det är så här hela kreditekonomin är uppbyggd.
Citat:
Menar du att man skall säga till sina kamrater "Jag kan betala resan för oss alla för jag har lyckats amortera 120k i år". Blir inte det mycket mer förvirrande än att helt enkelt säga "Jag kan betala resan för oss alla, för jag har lyckats spara ihop 120k i år"
Vad du säger till dina kamrater är inte vad som faktiskt är fallet. Människor förenklar, förskönar, förfular och fördunklar. Men denna diskussion handlar om vad som faktiskt är fallet. Det är bara Tesla-pizza-fanta-ekonomer, slaskekonomer, fantasiekonomer (din sort) som fasthåller att amortering är sparande.
För oss liter mer klarsynta så är det helt uppenbart att amortering och sparande omöjligen enligt all sans och logik är samma lika.
