Deprimerade på Flashback, hur går det?

Jooo, dels är det så, men också är det precis som du säger, en vård som gärna avskriver än gör något då de har för mycket jobb för för lite människor.

Åt helvete rent ut sagt. Fint att du frågar. Ska försöka borsta tänderna idag, på den nivån ligger jag på just nu typ.

Why bother mentaliteten, den är jag kär i

Vill du må bättre, tvinga dig själv. Vill du må sämre, kliv inte upp.

Släpp konsekvens tänket, bara agera mot dina egna syften. Fråga dig själv, behöver jag detta? Och utgå där ifrån.

Jag vaknade efter ca 13h sömn. Jag sover väldigt mycket nuförtiden. Morgonen började väl helt okej men sen kom ångesten smygandes (som jag har varje dag). Tog 60mg Elvanse nu för att komma igång och förhoppningsvis bli lite gladare/på bättre humör, men de har inte kickat in ännu. Är på besök hos några vänner i Göteborg (bor i Stockholm), och antagligen på grund av min autism så genererar nya miljöer (även om de är positiva) väldigt negativa känslor för mig.

Depression är väl inte mitt främsta problem, utan snarare någon form av generell ångest. Vill inte ta min Stesolid såhär mitt på dagen, även om det skulle eliminera ångesten, då jag samtidigt blir trött och icke förmår göra något.

Ska i alla fall försöka ringa min läkare imorgon när han har telefontid, och se om han kan hjälpa mig med mina psykiska problem.

Är seg på morgonen och faller ibland in i att jag fördjupar mig i saker.. Annars så är det väl både och..

Ligger vaken just nu som många nätter på senare tid. Inget hopp, allt går utför.

Det var några minuter då min deppression upphörde idag. Upplevde det när jag såg en film som väckte nostalgi och kunde tänka på något annat än mitt liv.

Jo, det där med apatin av Abilifyn verkar ha släppt nu. Humöret är det väl inget större fel på, men var nyss hos husläkaren o ev. har jag diabetes.