Citat:
Ursprungligen postat av
Dyselektrikern
Utmärkt inlägg, kan inte mer än instämma.
Jag är 30+ utan tant & barn.
Har en bil jag köpte för 70-80000. Inget märkvärdigt men jag tar mig fram.
Till skillnad från dig så är jag fullständigt ointresserad av bilar, har aldrig direkt mekat (är väl för lat och lämnar alltid in på verkstad när det sker nåt)
Åker inte ens 1000 mil på ett år och är väldigt ofta ute på jobb, vilket betyder firmabil.
Har väldigt mycket pengar över efter att räkningar är betalda. Slänger in en massa(så beroende på då min lön varierar nåt fruktansvärt) på sparkonto & spenderar en del på mina syskonbarn.
Sorgligt men sant så blir det en del på droger under lediga dagar, när jag för en gångs skull är ledig kanseke 4-5 dagar.
Svaret på ts' fråga är: lån, eller spara ihop. Folk med hyfsade jobb med mkt ob, övertid osv. som t.ex jag själv skulle med enkelhet kunna spara ihop till en fin bil rätt fort.
Jag får ut vanligtvis mellan 30-40000, men då är jag arbetsnarkoman och jobbar inte under nåt jävla kollektivavtal eller nåt sånt tjafs. Har inga större intressen(hinner inte med ändå) och kan lätt lägga undan 15000 eller mer om jag känner för det.
Kanske är ett undantag då de flesta har familj i min ålder, men det går!
Jag har själv familj och 2 barn. Vi kör inte heller så långt med våra bilar. Men ungarna älskar när vi tar ut vår sommarbil och cruisar rundor.
Sålänge jag har råd och barnen älskar det kommer jag att göra det.
Jag jobbar själv inte så mycket nuförtiden då jag gått ner i tid och gillar vara hemma med barnen när det är skollov och storhelger.
Har blivit så pass gammal o insett att pengar är inte allt. Visst, det är mycket men man kan må bra utan och ändå njuta av livet.
Kolla på Kamprad, satt på miljarder av pengar och den snåljåpen spenderade inte en krona på sig själv. Hur skoj är det att leva ett tråkigt liv och inte unna sig när man ligger 2 meter under marken i en enrummare.
Att sedan vissa har sina bilar som ett transportmedel och struntar i hur bilen ser ut, det förstår jag.