Kan ej äta på jobbet som resultat av min ångest

Hej! Jag har lidit av stark ångest i olika former under många år nu. Även om jag har ett helvete varje dag så går jag till mitt arbete och sköter det under alla omständigheter. Mitt problem är att jag med en 80 procentig garanti får ett väldigt starkt ångestpåslag om jag äter på mitt arbete och därför avstår jag att göra det. Jag avstår även att äta innan jobbet på grund av min ångest och det leder till att jag i princip bara äter middag. Det gör att jag äter en gång per dygn förutom på helger då jag äter som en normal människa.

Jag vill tillägga att jag inte har några större problem med att inte äta under längre perioder rent psykiskt. Jag blir varken arg eller bitter. Jag kan dock känna mig lite trött men det är ju självklart den naturliga följden av att inte äta. Det borde knappast vara farligt att äta en gång per dygn? Kan det uppstå problem av detta beteende i längden?

Hur gör ni andra som lider av samma problematik? Har ni några tips på hur ni kommit över samma situation?

Vill också lägga en ''shout-out'' till alla som går igenom ångest eller dylikt. Kämpa på!

Se till att få i dig alla näringsämnen om du bara äter en gång om dagen. Då kan det funka. Framförallt se till att dricka vatten.

Ångest är inte jätteovanligt.

Men att det är så starkt kopplat till ätande känns väl lite mer ovanligt. Den kopplingen kan väl inte undgå någon efter din beskrivning. Har du någon ätstörning? Vad säger psykologen?

Mitt tips är:
Ge fan i drogerna som läkaren föreskriver. När det kommer till psykologi så är läkare som föreskriver droger för behandling av psykologiska besvär i bästa fall inkompetenta och i värsta fall korrupta (betalda). Gå till psykolog och lyssna på psykologen. Överväg varenda tips och fundera allvarligt på det. Säger psykologen åt dig att flytta, säga upp dig från jobbet, göra slut med din partner så bör du förmodligen också överväga att på allvar göra det. Jag gjorde allting och mer därtill. Skitttunga beslut, men det bästa jag gjort.

Och tipset alla hatar för att det är så jävla bra att man får höra det jämt och ständigt:
Träna! Ta hand om dig själv

Så om psykologen säger åt dig att äta, så bör du nog äta. Är rådet att berätta för en särskild kollega eller chef så bör du nog berätta. Det lär väl snarare komma tips på hur du kan komma till rätta med det, så lyssna på tipsen.

Vad ska man säga? Läs ditt inlägg och fundera igen. Har du inte redan problem (om ditt kriterie för "problem" att du ska vara döende så bör du nog höja din ribba en aning)? Har metoden med att undvika ätande fungerat väl hittills? Verkar det som att ditt problem kommer att ordna upp sig om du fortsätter på samma spår? Har det blivit bättre eller värre med tiden? Dags att bryta skiten och kunna uppleva och få tid med trevligare grejer, eller?

När jag äter bland folk på arbetsplatsen eller restaurang så får jag en känsla av att jag behöver vomera på grund av min ångest och det i sig gör att ångesten bara gradvis ökar. Jag vet inte vad som klassas som ätstörning men annars har jag inga problem att äta mycket och av allt som serveras. Jag pratade med en psykolog under några månader och det vi gjorde var att träna med KBT men det var enbart inriktat på min ''agorafobi''.

Lider av förväntansångest, GAD och panikångest. Detta i kombination gör att jag gärna inte gör saker så som att gå ut med mina vänner. För att kunna åka ut och ha kul så brukar ofta enorma mängder alkohol vara inblandat. Även om detta förstås är kasst så har jag försökt att trappa ner kraftigt på mina alkoholvanor i allmänhet då det i sin följd också ger ångest. Utöver det så tar jag inga andra droger. Jag har fått sobril och SSRI för några år sedan men har lagt av med båda just på grund av vad du beskriver, det är skit.

Har ej någon flickvän enbart på grund av min ångest och mitt arbete skulle jag aldrig överge, det är inte företagets fel att jag lider av ångest.

Som du säger är träning ett bra medel och jag är ute och går 7km-1 mil varje dag för att må bättre.

Klart att jag redan har stora problem. Kan tillägga att även om jag mår riktigt dåligt idag så är det mycket bättre än för några år sedan i allmänhet. Jag har självklart jobbat med att försöka äta på arbetsplatsen men utan någon förbättring

Jag får i mig de näringsämnen som jag behöver. Vatten går bra och dricker därför en hel del vatten under dagen.

Du bör ta steget fullt ut och göra en vattenfasta i 10-40 dagar och bota din ångest en gång för alla. http://cristivlad.com/the-five-stages-of-fasting-dr-nikolayev-russian-case-studies/

Jag har själv bara fastat uppåt 24h per gång och har alltid upplevt ett lättare sinne och goda resultat.

Jag är inte någon psykolog. Men jag har haft problem med ångesthelvetet själv. Har tagit mig ur det, mår ganska fucking amazing numera. Men bättre ska det bli.

Bra att du kommit till insikten att zombiedrogerna i stora mängder bara förstör och att träning fungerar bra.

Har du inga problem att äta själv så låter det lugnt ur det perspektivet. Men att du tycks ofta bara äta en gång per dag trots att du springer 7km-1mil varje dag är ju lite alarmerande. För att man ska må bra psykiskt så är det ju en grundkriterium att man också mår bra fysiskt, det är mycket därför jag fokuserar på det.

Agorafobi alltså? Låter "bara" som ett symptom av social ångest. Har jag fel? Tror du det inte hade blivit bättre av att försöka bota den istället?

Känns som att det är därför vissa inte äter på arbetsplatsen. För att då tvingas de prata med kollegorna, och det verkar vara ge en del ångest för många. Har några kollegor som jag är bombsäker på att det passar in på. Och du ska se min VD Asskön när han chillar lite, men blir garanterat lätt obekväm när det är lunch- och fikadags


Edit: Du bör givetvis inte lyssna på komigenjao här ovan. Det förstår du nog Men skadar inte att varna

Jävligt skönt att du tagit dig ur ångesten, även om jag inte känner dig så blir jag riktigt glad ändå! Hur gjorde du KBT och utmanade dig under längre period?

Jag har inga problem att äta själv eller med familj. Kan till och med äta hos kompisar då jag förmodligen känner mig trygg på något konstigt sätt. Jag kan även hemma när jag äter själv få ångest men då är den hanterlig. Jag springer aldrig, jag går.

Min psykolog beskrev aldrig min agorafobi som social fobi riktigt. Jag har inga som helst problem att träffa nya människor och jag har lätt för att vara social av mig när jag vill. Han beskrev min agorafobi som att när jag kommer till platser där jag inte har kontroll så framkallas min ångest alt. panikångest. Jag har därför väldigt svårt med kollektivtrafik etc. Ja det är det primära i min ångest. Om jag någon gång lyckas bota min agorafobi alt. torgskräck så kommer den största delen av mitt ångestproblem försvinna. Har alltså inte ett dugg problem att tjöta med arbetskollegerna på rasterna utan det trivs jag med.

Åh fan. Ganska intressant ändå. Just miljöer har jag aldrig haft mer problem än med annat med, det är nog därför jag har så svårt att sätta mig in i det.

Min ångest var jäkligt generell, men sociala grejer var ju förjävliga. Jag botade med 2-3 år av större livsförändringar. Det har hjälpt mycket att jag försökt ta tag i vad som oroade mig och utsätta mig lite smått för vad jag inte gillade på trevliga sätt.

Livsförändringarna påbörjade jag efter att ha lyssnat på psykologen. Ungefär halvvägs in i det så hände det västa jag någonsin varit med om och min bästa vän dog (27 Club, också artist). Hade som hade ungefär samma problem som mig, men utan att ha gått samma väg tillbaka. Det fick mig att verkligen ta tag i det, inte minst för min väns skull.

Förändringarna har bland annat bestått i att säga upp mig, flytta, göra slut med min flickvän, sluta umgås med vissa personer, sluta med drogerna (läkardrogerna, that is), betala några skulder, börja träna, tänka på kosten på ett annat sätt.

Är det situationen med att sitta bland dina arbetskollegor och äta som är värst?
Att ha någon framför dig när du äter osv.
Känner dig obekväm och inte vet vart du skall titta osv?
Social fobi i sådana situationer.

Jag tycker inte att själva situationen, att sitta med mina arbetskamrater är jobbig. Jag får direkt ångest av att förtära mat när jag är bland mycket folk som jag inte känner jättebra. Det kan vara på restaurang, matsalen på jobbet eller på ett hamburgehak.

Jag vet precis vart jag ska titta och är duktig på det ''sociala spelet'' och tycker om det. Utifrån så skulle de flesta människor inte tro att jag hade en jobbig sekund tror jag.