2018-01-21, 11:21
  #1
Medlem
Hej!

Jag brottas dagligen med mina stora problem vad gäller att släppa saker, släppa kontrollen och bara andas. Det blir mest tydligt med min flickvän, som jag "kontrollerar" jag förstår att det är fel, ibland kan jag se mig utifrån och undra varför jag gör som jag gör. Men jag tycks inte kunna sluta. Hon är en väldigt social person, utåtriktad och snygg, vilket gör att många killar ger henne uppmärksamhet. Och hon ger tillbaka men endast vänskapligt från hennes sida. Varje gång hon gillar bilder, eller kommentarer, eller svarar på andras så känner jag sådan ilska inom mig. Samma gäller när några specifika killar ger det till henne. Jag inser att det är vansinne, men jag kan inte hjälpa det brinnande hat som finns inom mig. Hon säger att jag är psykiskt störd och behöver hjälp. Jag håller med. Det är inte så att jag inte inser mina problem, utan att jag inte kan kontrollera mig själv.

Jag fattar inte vad som är fel på mig. Visserligen är jag uppväxt i ett destruktivt hem där föräldrarna ständigt bråkade och där jag själv blev slagen av båda, men utöver det har jag haft ett bra liv där jag fått det mesta i livet. Jag vill hitta någon lösning på det. Jag vill hitta metoder som hjälper mig att bara... respektera min flickvän och alla runt omkring mig. Men hatet finns så starkt inom mig.

Jag har tänkt mycket på psykologhjälp, men jag är student och har verkligen inte råd just nu.

Snälla hjälp mig att hitta något sätt. Hjälp mig att bara hitta något sätt att ta mig ur denna destruktiva syn på allting. Jag vill verkligen sluta och bara älska. Men är jag inte kapabel till det? Snart förlorar jag henne, och snart förlorar jag allt känns det som.
Citera
2018-01-21, 12:39
  #2
Medlem
Studioworkss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av globbetrotter
Hej!

Jag brottas dagligen med mina stora problem vad gäller att släppa saker, släppa kontrollen och bara andas. Det blir mest tydligt med min flickvän, som jag "kontrollerar" jag förstår att det är fel, ibland kan jag se mig utifrån och undra varför jag gör som jag gör. Men jag tycks inte kunna sluta. Hon är en väldigt social person, utåtriktad och snygg, vilket gör att många killar ger henne uppmärksamhet. Och hon ger tillbaka men endast vänskapligt från hennes sida. Varje gång hon gillar bilder, eller kommentarer, eller svarar på andras så känner jag sådan ilska inom mig. Samma gäller när några specifika killar ger det till henne. Jag inser att det är vansinne, men jag kan inte hjälpa det brinnande hat som finns inom mig. Hon säger att jag är psykiskt störd och behöver hjälp. Jag håller med. Det är inte så att jag inte inser mina problem, utan att jag inte kan kontrollera mig själv.

Jag fattar inte vad som är fel på mig. Visserligen är jag uppväxt i ett destruktivt hem där föräldrarna ständigt bråkade och där jag själv blev slagen av båda, men utöver det har jag haft ett bra liv där jag fått det mesta i livet. Jag vill hitta någon lösning på det. Jag vill hitta metoder som hjälper mig att bara... respektera min flickvän och alla runt omkring mig. Men hatet finns så starkt inom mig.

Jag har tänkt mycket på psykologhjälp, men jag är student och har verkligen inte råd just nu.

Snälla hjälp mig att hitta något sätt. Hjälp mig att bara hitta något sätt att ta mig ur denna destruktiva syn på allting. Jag vill verkligen sluta och bara älska. Men är jag inte kapabel till det? Snart förlorar jag henne, och snart förlorar jag allt känns det som.
Börja med att berätta om det för henne.
Visa henne gärna det du skrivit här.
Citera
2018-01-21, 13:21
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Studioworks
Börja med att berätta om det för henne.
Visa henne gärna det du skrivit här.

Har berättat hur det ligger till och hur jag känner, men hon tror inte att jag kommer lyckas med det här. Har dock inte berättat att jag skrivit tråden.
Citera
2018-01-21, 18:53
  #4
Medlem
.Horus.s avatar
Är det inte så att man betalar upp till 1000kr och sen är det frikort som gäller om man går till en psykolog som har kontrakt med landstinget? Ta kontakt med din vårdcentral? Tror inte pengar behöver vara ett hinder iallafall.
Citera
2018-01-21, 19:22
  #5
Bannlyst
Det är möjligt att du har narcissism/antisocial. Kolla upp om du har det, har du det har jag ingen medkänsla. Du verkar iaf inse att det är onormalt, det är också väldigt äckligt.

Delar jag lite av dina egenskaper? Kanske
Citera
2018-01-21, 19:35
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Negerhate
Det är möjligt att du har narcissism/antisocial. Kolla upp om du har det, har du det har jag ingen medkänsla. Du verkar iaf inse att det är onormalt, det är också väldigt äckligt.

Delar jag lite av dina egenskaper? Kanske

Klart jag har vissa narcissistiska drag, det har väl alla. Men generellt är jag verkligen inte skrytsam, tror överdrivet mycket på min förmåga och andra liknande egenskaper som kännetecknar en narcissist. Däremot vill jag väl bli sedd mycket och kräver en del uppmärksamhet från partnern till exempel. Jag skulle säga att jag varken är social eller osocial. Något mellanting. Det jag pluggar till är till exempel ett socialt jobb.
Citera
2018-01-21, 20:02
  #7
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av globbetrotter
Klart jag har vissa narcissistiska drag, det har väl alla. Men generellt är jag verkligen inte skrytsam, tror överdrivet mycket på min förmåga och andra liknande egenskaper som kännetecknar en narcissist. Däremot vill jag väl bli sedd mycket och kräver en del uppmärksamhet från partnern till exempel. Jag skulle säga att jag varken är social eller osocial. Något mellanting. Det jag pluggar till är till exempel ett socialt jobb.

Ja men dåså! Då vet du varför du är som du är. Personligen har jag ingen sympati iom din diagnos.
Nej alla är inte narcissister, så är det inte alls min vän.

Ger alltid tipset till narcs och psykopater att flytta ut i en öde skog. Något du tänkt på?
Citera
2018-01-22, 12:41
  #8
Medlem
Studioworkss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av globbetrotter
Har berättat hur det ligger till och hur jag känner, men hon tror inte att jag kommer lyckas med det här. Har dock inte berättat att jag skrivit tråden.


Låter bra att du pratat med henne, det är ett första steg.
Vill du inte berätta om tråden för henne kanske du kan skriva till henne? Du kan ju formulera dig bra.
Och är hon inte jätteytlig är det bara uppskattat med grabbar som öppnar sig.
Berätta hur du känner, hur mycket du tycker om henne och hur detta äter upp dig.

Sedan tror jag nog du hade mått bra av att gå och prata med någon utomstående.
Kanske kan högskolan/universitetet hjälpa dig? Prata med en kurator?

Lycka till!
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in