Citat:
Ångest är ett fullt normalt kroppsligt tillstånd men vet att det är obehagligt och jobbigt då jag själv brottas med det ibland. 🤕
Kring SSRI så tänker jag att det kan vara ett alternativ för att få dig på "rätt bana" igen. SSRI är lite som en flytväst, man behöver något som håller en flytande innan man når land. SSRI är så olika för alla, en del behöver det bara ett år och andra resten av livet. Du verkar ha kämpat med dina besvär på egen hand länge nu, tycker absolut att SSRI är ett alternativ du kan testa och kanske i kombination med KBT eller annan terapiform.
Din läkare vet vad som behöver göras men tycker inte du ska vara främmande för SSRI iaf. Ha dock i åtanke att allt blir värre i början med medicinen med det är bara att hålla ut, det BLIR bättre!
Kring SSRI så tänker jag att det kan vara ett alternativ för att få dig på "rätt bana" igen. SSRI är lite som en flytväst, man behöver något som håller en flytande innan man når land. SSRI är så olika för alla, en del behöver det bara ett år och andra resten av livet. Du verkar ha kämpat med dina besvär på egen hand länge nu, tycker absolut att SSRI är ett alternativ du kan testa och kanske i kombination med KBT eller annan terapiform.
Din läkare vet vad som behöver göras men tycker inte du ska vara främmande för SSRI iaf.
Ha dock i åtanke att allt blir värre i början med medicinen med det är bara att hålla ut, det BLIR bättre! Ja, det låter inte helt tokigt ändå.
Terapi behövs sannolikt, ja. Jag insåg nämligen igår att jag i princip aldrig någonsin har pratat med någon om mina känslor. De saker jag har varit med om, som jag nu misstänker kan föranleda denna nedstämdhet, har helt enkelt aldrig bearbetats, utan jag har bara sopat känslorna under mattan. De må inte vara några traumatiska händelser, men ändå stora omställningar i min vardag. Jag har knappt reflekterat över att dessa händelser skulle ligga bakom någon nedstämdhet överhuvudtaget, men igår när jag tänkte på händelserna och känslorna jag kände under den tiden blev jag mycket ledsen, och jag insåg då att de känslorna bearbetades aldrig på något sätt, de 'glömdes' bara bort i och med att jag fick mycket annat att tänka på.
Så jag skulle gärna testa terapi. Frågan är ju då om samtalsterapi eller typ KBT är bäst. Det kanske läkaren vet?
Jag tror nog faktiskt att någon sorts samtalsterapi är mer aktuellt för mig. Har nog verkligen aldrig haft någon jag pratat med om mina känslor, så det är nog mycket som ligger kvar och skräpar.
__________________
Senast redigerad av dankdude 2018-01-18 kl. 13:56.
Senast redigerad av dankdude 2018-01-18 kl. 13:56.
