Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Det är inte så konstigt, givet hur media brukar hantera familjetragedier, självmord och "våld i nära relationer". Det finns en självsanering i svensk media som får den här effekten. I OH:s yrkeesroll är det likadant, akademin sorterar rätt väl i vad man bidragit med akademiskt och vad man håller på med utanför. Här kan man kanske tycka att anständigheten kräver att man låtsas som att Oskar aldrig funnits, men så fungerar det inte, i alla fall inte där.

Därefter får man ju anta att alla de som ytligt kände offren/gärningspersonerna också avstår från att (Flashback style) utfärda braskande slutsatser och påståenden. Annat skulle det varit i England, där en sådan här smaskig historia hade sålt tabloid-lösnummer i veckor.

Det närmaste vi kommit sådant tycks vara Höglundskans bok och ett antal inlägg i den här tråden.

Nu kanske det finns de som rent principiellt aldrig tror på polisen, alltid utgår från att det finns en alternativ sanning och/eller utgår från att polismyndigheten inte har förmåga att utreda brott.

Att i det läget, likt Mycroft Holmes (Sherlocks ännu smartare bror) ifrågasätta en seriös brottsplatsundersökning och bygga en alternativ sådan på information från tråden och telefonsamtal till olika befattningshavare (väl vetande att de alla lyder under sekretesslagstiftning och i de flesta fall vet hur man konstruktivt håller tyst med det man känner till) känns rätt meningslöst.

Sannolikheten att någon Kalle Blomkvist-wannabe skulle springa på Sanningen genom att gräva vidare i den här tråden är noll. Alternativet (det trovärdiga) är: Att polisutredningen (med förgreningar ut i andra myndigheter) har genomförts och saken är klar, föräldrarna dödade barnen , och sedan dödade pappa mamma, och till sist sig själv. (För den med autistisk verklighetsuppfattning och svårigheter att se det gemensamma skeendet, fundera på vad rekvisitet "gemensamt och i samförstånd" innebär när ett brott begås av flera gärningsmän.)

Anhöriga har inte uttryckt sig på det sättet alls. Det enda som står i höglunds bok ang. detta är hennes egna spekulationer

Ja och att det har lyckats undgå en knapp handfull som läst boken och hyllar dess form och innehåll, avslöjar med all önskvärd tydlighet skevheten i deras moraliska kompass.

Det är inte ok att hänga ut sörjande anhöriga som explicit ber om att slippa medverka, vare sig genom att publicera avböjande svarsbrev eller genom insinuanta spekulationer om att de skiter i barnen bara för att de inte vill bli ett verktyg till EHs plånbok.

Det är moraliskt förkastligt av EH att göra det. Det är även moraliskt förkastligt att understödja ett sådant beteende genom att tyst godkänna det eller visa sitt gillande till det.

De som dessutom använder EHs spekulationer och försöker göra dem till sanningar på internet, till er vill jag säga - låt bli! Ni skadar redan djupt belastade människor. Har ni haft någon skam i kroppen hade man inte behövt att säga det till er!

Jag kan ge dig rätt där, även om jag inte är tillfrågad.

Samtidigt både vill och kan jag notera att O "bara" framstår som död i alla publikationer på nätet. Han beskrivs inte alls, på något sätt som barnamördare. Blott död som sagt.

H, existerar inte alls, likt tidigare. Det verkar nästan vara modernt, hedersrelaterat koncept, vi fått importerat från negrien.

Den postare du ger rätt har faktiskt fel.
Anhöriga till en av föräldrarna har vid två tillfällen kostaterat att de inte vill diskutera detta inom dennes familjen därför att en av de anhöriga bett de andra att inte nämna händelsen eller de döda familjemedlemmarna. Varför får stå för den personen. Men det är ett faktum att samtalsämnet är bannlyst i denne anhöriges familj.

Nästan det som skedde när vår nuvarande kungs far dog i flygolyckan. Han och hans namn nämndes aldrig mer under kungens uppväxt enligt kungens egen berättelse. Det var för smärtsamt, sorgligt eller ledsamt så man gick vidare och tog aldrig mer upp ämnet.

Stort tack för detta.

En mycket informativ genomgång och bedömning. Det jag särskilt fastnar för är uppgifterna om att OH och HB var så tighta (höll kontroll på varandra?) och närmast isolerade sig från omgivningen.




Om jag, när jag var yrkesverksam, hade fått sådana indikationer om föräldrar till två minderåriga barn som var sjuka skulle jag definitivt hört larmklockorna ringa. Det som OHs arbetskamrater uppmärksammade kan dels vara ett möjligt symtom på att den ena maken står under den andras kontroll, dels att föräldrarna är så hänvisade till sig själva att de måste få hjälp. Det kan också vara symtom på just sektmedlemskap. Dessa tankar har ju också diskuterats tidigare i tråden.

Men det verkar som om ingen i deras närhet ifrågasatte detta. Kanske sågs det som "gulligt" eller förklarades med att de nog var trötta och utarbetade pga döttrarnas sjukdom. Eftersom de uppenbarligen höll sig "under radarn" träffade de troligtvis inte heller någon med terapeutisk/psykologisk kompetens. På barnneurologen på SUS borde familjen dock ha remitterats till en psykolog eller kurator med sådan kompetens.

Något var ju allvarligt fel med familjen. Det har vi facit på. Och det fanns varningssignaler. Skolans kurator talade om "kris". På barnneurologen borde larmklockorna ringt när ytterligare en flicka i samma familj insjuknade. Det borde ha uppmärksammats att familjen behövde hjälp.

Ja, tänk att jag faktiskt skulle ha reagerat på de uppenbara [B]varningssignaler som familjen sände ut.[/b] Det gjorde nog en och annan i familjens omgivning också. T.ex. gjorde Moas pianolärare det. Men man måste veta hur man ska gå till väga för att göra något. Människor som ser att det är problem i en familj känner sig ofta oförmögna och osäkra på hur de ska göra. (Också det vet jag av egen erfarenhet.) Det krävs därför oftast att det är någon av de som är yrkesverksamma runt en familj t.ex. inom skola/vård/omsorg som tar tag i saken. Därför tror jag att man på barnneurologen gjorde det. Tog tag i saken alltså. De är vana vid att hantera familjer som har barn med svåra sjukdomar. Något annat hade därför varit fullständigt galet. IVO har granskat dem och kommit fram till att allt gått rätt till. Det är därför fullt möjligt att OH/HB kan ha fått en vårdplan på initiativ från kliniken som de inte ville påbörja. Att de inte ville ha någon insyn från kurator/psykolog i familjen kan kanske t.o.m. ha varit den utlösande faktorn till det hafsiga och våldsamma slutet.

Att strypa/kväva sina offer är att utföra våldsbrott. Att inte se till att ha skaffat sig tillräckligt med dödande substanser utan att behöva strypa/kväva och använda en elkabel för att hänga sig tyder inte på god planering. Det var även något som de två poliserna som var först på plats uppfattade. Att det hela var "lite för slarvigt" (EHs bok sid 45).

Det är inte svårt att skaffa sig effektiva dödande substanser om man har bestämt sig för att begå självmord. Om man söker på nätet och är lite företagsam klarar man det. Har man dessutom planerat under flera månader borde det inte vara några som helst problem. Närheten till kontinenten borde ha gjort det hela ännu enklare.

Jag menar därför att morden/självmorden alt. självmordet blev hafsigt och våldsamt utfört trots planeringen.

Hur vet du om anhöriga inte har uttryckt sig så?
Jag vet att de har det.

Givet att det är synd om de anhöriga de har ju noll skuld i detta men det finns ju alltid anhöriga vid varje grovt våldsbrott. Hindrar ju inte att det finns hundratals trådar här på flashback t. ex.

Jag tror dig, när du säger att du skulle ha reagerat på varningssignalerna. Ett "tränat öga" kan lättare se och förstå. Har man mycket erfarenhet av barn som far illa, så blir man skickligare på att se och tolka signalerna. Det är som med allting annat här i livet: det man ägnar sig mycket år, det blir man också duktigare på (detta skriver jag utan att ha en aning om dina erfarenheter; du får illustrera min tankegångar, hoppas det är ok).

När man är verksam inom områden där man ofta möter familjer med barn som inte har det bra, blir man van vid att göra bedömningar och att veta vad (vilken sort signaler) man ska reagera på.

Jag har själv, under årens lopp, haft anledning att göra ganska många orosanmälningar (vilket för det mesta har bidragit till en gynnsam utveckling för de barn och de familjer som det gällde).

Jag har dock aldrig gjort en orosanmälan på grund av rädsla för att barnen skulle bli dödade av sina föräldrar. Att föräldrar ska döda sina barn är nog svårt att förutse.

Däremot har det handlat om att föräldrar inte förmått att förstå och möta sina barns behov, att föräldrar inte tagit barnens behov på allvar, att föräldrar inte kunnat tolka sina egna barns signaler, att barnen har levt i situationer som verkat alltför otrygga, att föräldrar undvikit eller vägratt att ta emot hjälp fast det av omgivningen uppfattats att det hade behövts, att föräldrar har varit alltför upptagna av sina egna problem och sitt eget mående för att orka se sina barns situation - och så vidare.

Jag gissar att Bjärredsfamiljens sociala ställning kan ha inverkat på omgivningens försiktighet i fråga om att reagera på barnens situation. Det är tyvärr så vi fungerar, vi människor.

Hur vet du om anhöriga inte har uttryckt sig så?
Jag vet att de har det.

Jag ger dig fullständigt rätt. Det är inte svårt att skaffa sig dödande substanser om man har flera månader på sig och har bestämt sig. Tyvärr är det så.
De allra flesta som därtill suiciderar genom andra metoder ex hängning, skott i huvudet eller hoppar framför tåget har dessutom väldigt ofta mycket alkohol i kroppen i kombination med eller utan andra preparat.

Att någon som planerat att ta död på sina "nästan vuxna" barn gör det utan att ge dem något lugnande ens i någon form måste vara väldigt unikt. I alla fall när de mördas genom strypning och kvävning.
Att skjuta någon sovande eller slå så hårt med ett föremål så att personen som kanske sover direkt blir medvetslös är de facto betydligt "humanare" metoder än att strypa eller kväva ihjäl någon odrogad person.