Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Nej och jag antar att det inte går att missa att det är det här ordvalet som retat upp mig:
"Jag kan tycka och tro att Arb-givaren felat eller underpresterat i detta fall. "

Jag är för övrigt med på diskussionen som är preventiv i sitt resonemang.
Att det sällan sker är givetvis inte ett frikort - men det är den krassa verkligheten att så är fallet och om en arbetsgivare ska ha ett ansvar som knappt ens distriktsläkare kan få ordning på då vet jag inte om man är riktigt rätt i debatten. Men det kan väl bottna i att jag vet hur svårt det är att arbeta med den här sortens problematik; att ställa de väldigt väl avvägda frågorna och sätta i rätt nycklar så att dörren inte går i baklås istället när det är förbannat sårbart och skört.
Att försöka genomskåda rollspel och falska fasader om att det är ok nu, men att vederbörande kommer in i en säck istället.

Ja, att peka ut vissa folk när det kommer till nåt så udda som morden på barnen i Bjärred det ska man allt vara försiktig med..
För det första fullständigt otippat, fortsatt extremt ovanligt och jag tror nog att omgivningen har tillräckligt med grubbel.
Sitter man och funderar i denna tråd hur fan det kunde ske så kan man räkna ut med arslet att det finns risk för skuldbeläggande och att anklaga sig själv i deras direkta närhet.
En mycket, mycket dum känsla som är väldigt farlig för en sorgeprocess.
Troligen är det en komponent som de skeva föräldrarna ägnade sig åt om de inbillade sig att de skulle vara superföräldrar..

Jag är fortfarande med på det du skriver, jag förstår vad du efterfrågar - Att det ska till åtgärder från arbetsgivarhåll är jag en som agerat aktivt för i min forntid så jag protesterar inte mot deras ansvar.

....men det är själva barriären jag fungerar kring när det kommer till detta som mer liknar utvigad självmordspakt.

De har grundlurat hela sin omgivning, tagit ett beslut, uppvisat normalitet oavsett kris realterat till sjuka barn vilket inte är ovanligt förekommande i barnfamiljer. De har framställt sig som att ändå mäkta med.

Att vi sen sitter retroaktivt med facit i hand - gällande nåt så otippat - om hur illa det var ställt är en helt annan sits som heller inte får falla bort.
Jag har depressiva människor som begår självmord i åtanke. Som spelar rollspel att de borde nomineras. Chefen som ler och ser ut att fixa skivan. Den där som gick på fest och sen rätt i en sjö.

Jag tror det ska till en samhällsförändring överhuvudtaget. Att det ska till ett gemensamt engagemang kring att no man is an island. Att man inte behöver leka bror duktig. Nedmontera jantelagen. Få upp diskussioner kring den fejkat lyckliga familjen. Överkrav, stress. Information kring krishantering, att det är fullständigt ok att få må skit och att inte sen ner på depressiva och ångestladdade eller självmordsbenägna människor som faktiskt inte orkar. Ökad medvetenhet på alla plan och där tror jag att media har ett stort ansvar likaväl som arbetsplatser.
För det första får man väl begripa att det är ett problem att halvt jobba ihjäl sig, sköta hem och familj och se ut som om det är skitkul vid grillen (ta kort, ta kort - jag ska lägga upp på insta) innan man somnar mitt i potatissalladen..
Man erkänner ju för fan inte ens att man sov när folk ringer. Sov du? Nej guud nej. Jag gick upp i ottan.

Jag inser iofs komplexiteten på det individuella planet och i en terapi. Särskilt kanske i detta fall. Och om döttrarnas hälsostatus länge är oklar. Och om en part (H) är en mussla och den andra kanske inte är så djupt drabbad först, utan mer störtdyker i samsjuklighet.

Men återkommande samtal är aldrig fel. Och vissa av problemen (samsjuklighet, smygande depression) kanske kunde ha föregripits och bearbetats. Sen hade det kanske inte hjälpt.

Det är när man går upp i ottan efter att ha legat och vridit sig som en mask hela natten som tankarna börjar ruttna.

Jag tror fullt och fast på kontinuerligt återkommande samtal där chefen bryr sig om sina medarbetare. Det är A och O att överhuvudtaget visa intresse; att göra en avstamp och att då inte bara fokusera på arbetsprestation eller ha kontakt när det skevar samt att faktiskt våga vara personlig. Jag tror också att ju mer stress, ju mer kaos på arbetsplatsen - ju mer vikt av att vara lyhörd och tydlig i sitt ledarskap snarare än nåt bedrövligt ”laissez-faire”.
Nu verkar det som om det fanns en relativt bra kontakt, att den inte var stel och formell; att det framkom vissa fragment av privatliv gällande O, mindre från H enligt mediauppgift. Den där samsjukligheten och gemenskapen dem emellan är onekligen intressant och hade inte den funnits så hade väl barnen levt idag. Att nån snarare sagt ifrån alltså eftersom de är två.

Ja men ännu enklare tror jag. Morden begicks för pappan blev psykisk sjuk. Jag tror att det är så enkelt. Sen kan man diskutera varför han blev så sjuk. Men en sak vet jag ; det berodde inte på barnen. Moa var inte ett dugg sjuk i me och Agnes sk me kan man också diskutera.
”ett liv i egentlig mening” det visar lite vem Oskar var. Lite konstnärlig , lite storhetsvansinne i den meningen att han ville bli ihågkommen efter sin död.Jag tror i grunden var han inte ett dugg intresserad av livet ” i egentlig mening”. Det visar konstnären i honom. Orden. Betyder inte så mycket . Han menar inget. Fanns inget att mena. Han blev sjuk

En datapunkt i detta är ju att det (som det verkar) var en arbetsgivarrepresentant ("Oskars chef") som larmade polisen.

Det är ju, givet hur det brukar vara, inte särskilt vanligt att det är så man gör om någon kollega/underlydande saknas på arbetsplatsen. Så något har man ju anat.

De var inte i mordhuset, utan ett helt annat hus. Familjens ytterdörr var mörkbrun... med en oklädd krans.

Färsk från trycket igår...:
https://www.bra.se/download/18.62c6cfa2166eca5d70e50a0/1553781831679/Sammanfattning_Dödligtvåld_2018.pdf

Här kan solkatten fundera på om Brottsförebyggande rådet sorterar bjärredsföräldrarna till dödligt våld i nära parrelationer eller har avfört dem som två fall av självmord el. ett fall självmord och ett fall av ej anmält brott som inte de facto konstaterats brottsligt, eller ngt annat.

Framgår kanske inte av rapporten exakt vad man beslutat. Jag har inte kollat närmare. Det går sen säkert överklaga BRÅ:s val.

Vill man förebygga ”mord tre” i Bjärred så är det kanske inte kvinnors utsatthet i nära parrelationer som man ska satsa skattemedlen på... Jag är tveksam till om singellivet löst saken där heller.

Men vem vet. Scenen är fri.

De har inga höga tankar om läsarnas intelligens direkt 😂

Nånting särskilt du tänkte på?

Det är kanske min intelligens det är fel på?