Citat:
Ursprungligen postat av
Solglittret
Men tänk om någon ångrade sig precis före...?
Det är därför en mördare juridiskt i Sverige aldrig kan använda sig av någon inspelning eller något dokument på att mordoffret själv ville detta, för att slippa åtalas för mord.
Intill sista hjärtslaget kan offret ändra sig .- och då är det tveklöst fråga om mord om offret dödas.
Vi får ett medgärningsmannaskap för O och H kring planering. Stämpling till mord om man så vill.
Men för att det ska finnas ett verkligt medgärningsmannaskap i själva mördandet borde båda handgripligen ha agerat. Någon kan också varit passiv gärningsman och dela ansvaret för att man inte stoppade det man visste att det höll på att ske.
Men själva planerandet betyder inte att man också skulle dömts för mord.
Domstol dömer den fullbordade gärningen, den verkligen utförda handlingen, så som den uppsåtligen utförts. Eller den gärning som försökt fullbordas, i dess partiella fullbordan. Inte hypotetiska eller schematiska fall. Det som inte kan styrkas ”ogillas”, och det som kunde ha hänt kan inte bli föremål för dom. Bara det belagt inträffade.
Av vilket följer att fall där GM spelat in önskemål om dödshjälp inte är relevant här, för det är inte samma uppsåt, och att fall där en GM ångrat sig i stort sett kan bortses ifrån, då de redan gemensamt dödade barnen skulle inverka starkt menligt på den ångrandes livsvilja. På ett sätt som gör jämförelse ohållbar. Paret har gått jämförelsevis lugnt och metodiskt och resolut tillväga och inget tyder på att endera av föräldrarna skulle gillat idén att fortsätta som ensamt överlevande GM. Man kan tänka sig att planen aldrig uppkommit om en annan typ av par (eller uppsättning föräldrar) skulle stött på samma svårighet. Man hade löst saker på andra sätt (separation, institutionalisering av barnen, fortsatt i samma stil etc).
Det finns inget stöd för andra tolkningar.
Medgärningsmannaskapet går inte att rucka på.
Man skulle iofs kunna tillägga att har man för avsikt att dö tillsammans med sin make och sina barn så ska man kanske inte förvänta sig absolut rättvisa om man ångrar sig på målsnöret. Efter att barnen är döda och alla handlingar signerade. Och man är bunden till händer och fötter. Det är kanske lite mycke begärt.
Så om du bortser från vad som skulle kunna vara möjligt, och i stället fokar på vad det är som verkligen har skett, så är den utförda handlingen den som den är, utförd av dessa två på detta sätt i detta syfte — och ingenting annat än detta. Det är fullbordandet som är uppsåtet, inte den enes mord av en efter den andre.
Det finns inget stöd för en ensam ”hantverkare”. HB må sen ha dött först eller sist, för mitt vidkommande.
Att dividera om vem som kan ha tänkt och tyckt och tryckt vad är då utanför rättvisans område. Man dömer det brott som har fullbordats. (När man säkerställt att inget talar för att något annat skett...)
(Det går f.ö. lika väl att hitta på ett scenario där HB duperat OH att de alla måste dö, och låter honom sköta ”hantverket”.)