Citat:
Ursprungligen postat av
Anel11
Självklart har man inte snabbutrett. MS har jag själv haft i 32 år, utreds snabbt genom ryggmärgsprov och MR-röntgren. Aldrig varit trött och klättrar fortfarandende i berg även om jag är lite ostDig. Maken har diabete vilket är lättkollat, han klättrar också. Tredje sjukdomen du nämner har bara en bekant och hon går långa promenader var dag. Återstår bara ME om barnet inte har problem med körldkörteln.
Instämmer att man inte kan snabbutreda uteslutningsdiagnoser. Det säger sig själv i själva formuleringen av beteckningen ”uteslutning”. Det är ett arbetsprojekt som helt enkelt tar tid.
Därtill kan just MS och diabetesdiagnoser lätt verifieras genom prover och undersökningar.
Men jag håller inte med dig att det ”återstår bara ME om barnet inte har problem med sköldkörteln” efter detta. Det finns enormt många fler sjukdomar i hjärta, lungor, muskler, njurar, hormoner, skelett, blod- och lymfsystem, ämnesomsättning, lever, benmärg och psyke som ett långtidstrött barn kan lida av. Allt från sällsynta diagnoser till vanligare. Spektrat är enormt, det finns tusentals olika sjukdomsvarianter. En del behandlingsbara och botbara.
Innan man kan konstatera att ett barn inte kan erbjudas behandling och bot för någon av alla de andra behandlingsbara sjukdomarna utan faktiskt lider av en icke behandlingsbar sjukdom som ME måste man vara bombsäker på sin sak.
Man får helt enkelt inte missa chansen att erbjuda bot och bättring för något annan befintlig sjukdom hos barnet.
Det är därför utredningen måste vara väldigt grundlig och få ta sin tid. För barn vars kroppar forfarande inte ”klarat” vuxenlivets kroppsliga påfrestningar måste utredningarna vara ännu mer noggranna och utförliga - deras organ är ännu omogna och kräver fler tester än för vuxna.
Citat:
Ursprungligen postat av
Vinbergssnacka
Den där sista frågan har jag också funderat över. Så klart ska man inte ställa fel diagnos bara för att minska lidande för någon, men med ME är det så mycket man inte vet - särskild gällande barn. Vore det inte bättre att ställa diagnosen utmattningssyndrom hos barn tills man vet mer om sjukdomen? Så klart är det viktigt med att vara aktsam, pacing etc. Vissa saker kanske kan bli återställd, andra inte - men det håller i alla fall möjligheten öppen.
Hade flickorna fått diagnosen utmattningssyndrom - hur hade det hela blivit då? Kanske helt annorlunda. Med hopp om att delvis blir återställd - fokus bort från prestation. Fokus på helt andra saker. Att man har hamnat på grund av en infektion i den symptomatiken betyder inte att de verktyg som finns för utmattningssyndrom inte delvis kan hjälpa.
Jag håller verkligen med dig här. Varför skulle man överhuvudtaget sätta diagnosen ME på dessa töser som bägge var i 11-års åldern?
Jag har postat inlägg om detta tidigare. Vad var vitsen med denna diagnos? Framför allt hos lillflickan Moa som gick från pianospelande pigg skolflicka till heltids hemundervisad ME-sjuk på 3-4 sommarmånader.
Hemundervisning kunde de ändå fått på ett intyg om ”utredning för oklar trötthet” eller ”utmattningssyndrom”.
Varför stigmatisera en så ung flicka som Moa med en ME diagnos samtidigt som det pågick så mycket skräckreportage i media?