Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Det är egentligen tre saker jag fortfarande fundera mest kring.

1. Vilken vårdplan/rehaplan fanns för A och M? Det kommer man inte få svar på så klart på grund av sekretess. Men det vore intressant i sammanhanget att veta vad som erbjuds barn med me diagnos och vad som erbjuds föräldrar. Det är inte så att familjen lämnades med diagnosen mer eller mindre ensamma? Eller att man förväntade att föräldrarna orkar ta all initativ själv?

2. Vilken kontakt hade barnen med kuratorer i skolan? På något sätt trodde jag att tidningarna var lite mer intresserad i den infon som inte är sekretessbelagd. Alltså hur ofta möten ägde rum. Hade flickorna möjlighete till enskilda möten med kurator. Men, men. Man tittade på detta lite i januari och sen tappade man nog interesse i den biten.

3. Den där ME diagnosen. Googlande gör en fundersam. Och jag vet, det är just googlande och ingen expertkunskap. Men siffror som överlappning mellan ME och depression hos ungdomar har angetts med 67%. Man diskuterar vad som är orsak och vad som är följd. Men än så länge kan man inte utesluta säkert det ena eller andra generellt. Det andra som förbryllar mig är i hur många berättelser patienter diagnostiserar sig själv först och sen får sin egen ME diagnos bekräftat från en läkare. Förvånansvärd ofta faktiskt. Som i detta fall. Föräldrarna misstänker. Diagnosen sätts av läkare senare. Det kan vara en self-fulfilling prophecy.

Jag tror detta hade kunnat förhindrats om familjen hade följds upp på ett annat sätt. Hopp hade behövds att förmedla. Och jag antar mindre fokus på prestation och en ödmjukhet för livets utmaningar. Det finns en del i livet som är bortom vår kontroll, men i det här fallet tror jag det hade funnits saker som kunde ha påverkat familjens mående till det bättre. Men då hade det krävds lite mer tid. Hur kunde man ge upp M efter mindre än 1 år?

Det är egentligen tre saker jag fortfarande fundera mest kring.

1. Vilken vårdplan/rehaplan fanns för A och M? Det kommer man inte få svar på så klart på grund av sekretess. Men det vore intressant i sammanhanget att veta vad som erbjuds barn med me diagnos och vad som erbjuds föräldrar. Det är inte så att familjen lämnades med diagnosen mer eller mindre ensamma? Eller att man förväntade att föräldrarna orkar ta all initativ själv?

2. Vilken kontakt hade barnen med kuratorer i skolan? På något sätt trodde jag att tidningarna var lite mer intresserad i den infon som inte är sekretessbelagd. Alltså hur ofta möten ägde rum. Hade flickorna möjlighete till enskilda möten med kurator. Men, men. Man tittade på detta lite i januari och sen tappade man nog interesse i den biten.

3. Den där ME diagnosen. Googlande gör en fundersam. Och jag vet, det är just googlande och ingen expertkunskap. Men siffror som överlappning mellan ME och depression hos ungdomar har angetts med 67%. Man diskuterar vad som är orsak och vad som är följd. Men än så länge kan man inte utesluta säkert det ena eller andra generellt. Det andra som förbryllar mig är i hur många berättelser patienter diagnostiserar sig själv först och sen får sin egen ME diagnos bekräftat från en läkare. Förvånansvärd ofta faktiskt. Som i detta fall. Föräldrarna misstänker. Diagnosen sätts av läkare senare. Det kan vara en self-fulfilling prophecy.

Jag tror detta hade kunnat förhindrats om familjen hade följds upp på ett annat sätt. Hopp hade behövds att förmedla. Och jag antar mindre fokus på prestation och en ödmjukhet för livets utmaningar. Det finns en del i livet som är bortom vår kontroll, men i det här fallet tror jag det hade funnits saker som kunde ha påverkat familjens mående till det bättre. Men då hade det krävds lite mer tid. Hur kunde man ge upp M efter mindre än 1 år?

Jag instämmer i din fråga: hur kunde man ge upp M efter så kort tid? Hur kunde hon få sin diagnos så snabbt? Om ett barn i en familj blivit utrett (av någon anledning) och fått en diagnos, och om ett syskon kort därefter visar liknande symptom - kan man då snabbutreda barn nummer två? Kan man alltså forcera syskonets utredning? Hur? Får man snabbare tider hos olika specialister, för att syskonets utredning ska gå fort? Och med vilken motivering? För man kan ju knappast hoppa över en del moment i utredningen, med motiveringen att "hon har säkert samma sjukdom som sin syster!"

Jag instämmer i din fråga: hur kunde man ge upp M efter så kort tid? Hur kunde hon få sin diagnos så snabbt? Om ett barn i en familj blivit utrett (av någon anledning) och fått en diagnos, och om ett syskon kort därefter visar liknande symptom - kan man då snabbutreda barn nummer två? Kan man alltså forcera syskonets utredning? Hur? Får man snabbare tider hos olika specialister, för att syskonets utredning ska gå fort? Och med vilken motivering? För man kan ju knappast hoppa över en del moment i utredningen, med motiveringen att "hon har säkert samma sjukdom som sin syster!"

Snart är det årsdagen av morden på Agnes och Moa🌹

Stackars töser. De drog verkligen en dubbel nitlott i föräldrarlotteriet - helt utan egen förskyllan. Alla som skrivit eller uttalat sig om dem beskriver två underbara flickor, glada, kärleksfulla, duktiga, starka och rara. De två hade hela livet framför sig. De kunde fått uppleva, lära, resa, bli friska, bli förälskade och fostra egna barn. De kunde likt oss andra på sin fritid hängt här och postat på FB när de blev äldre. Allt detta togs ifrån dem.

Ingen förtjänar en postum hyllning för någonting alls som vederbörande gjort i sitt liv, när hen också bestulit dessa barn på sin framtid.
Det borde vi som samtidigt levande medmänniskor till Agnes och Moa se till att det inte görs.
Det är vi faktiskt skyldiga två mördade barn. Ingen hade rätt att ta deras liv och ingen borde få hylla deras mördare efteråt. Inte ens om man sörjer deras döda mördare.

Ju mer man läst och grubblat över detta, framstår det som föräldrarna hade ett elitistiskt synsätt. Allt skulle vara perfekt och optimalt. Att föda upp barn som inte var perfekta, inte kommer att göra fina karriärer, kanske inte ens kommer att komma in på teoretiska gymnasieval - var helt enkelt bortkastat.
Är man inte ett vältränat musikaliskt underbarn med möjlighet att bli professor och gå hur långt som helst inom den akademiska världen - är man inte en bra arvinge till den välmeriterade släkten.
Mannen ska vara akademiskt mycket framgångsrik, vältalig och synlig och hustrun ska ha en akademisk examen, vara smal, petit och vän, snygg och blond, privat till sin natur och gärna betydligt mindre synlig än han.

Defekta barn / individer som aldrig kommer lyckas med det som föräldrarna ansåg var viktigt att lyckas med - då utraderar föräldrarna hellre dessa barn och som konsekvens härav kan inte heller föräldrarna få fortsätta att existera. De har dragit skam över släkten dels genom att sätta defekt avkomma till världen och dels genom att trots allt begå mord.
Dock kan de ”förlåtas” genom att man på begravningen uttrycker förståelse för deras handling och efteråt näthyllar O postumt.

Vi har mängder av nazister som under 30- och 40-talet gjorde exakt detta - såg till att defekta barn aldrig blev vuxna. Till och med deras egna barn. Vi har barnhem i öst där defekta övergivna barn lever idag, samma som i många länder i Latinamerika.

Det handlar om ett elitistiskt synsätt på tillvaron. Det är så starkt att föräldraromtanken och föräldrarkärleken ger vika för den stora övertygelsen till det som man tror är ”rätt”.
Ett nazistiskt tänk, ett sekttänk eller bara en effekt av långvarig indoktrinering, egna värderingar och uppfostran.
Som i inbjudan till Mundekulla - har du problem och egna svårigheter är detta inte en plats för dig.

Du har fullständigt rätt i detta.
Nej, man kan absolut inte snabbutreda syskon nummer två för ME.
Det skulle gått för andra sjukdomar - därför att man då möjligen kan gissa vilka prover man ska ta och rikta undersökningar som ska göras för att hitta exempelvis MS, diabetes, muskeldystrofi mm.
Hos oroliga föräldrar som misstänker samma diagnos hos barn nummer två, kan man ju tidigt genomföra riktade undersökningar.

Men hos ME går det inte. För hos ME finns inga fynd att hitta.

Tvärt om måste samma enorma mängd prover, tester och undersökningar göras för att utesluta allt annat. Det vore en enorm felbehandling om man gav syskon nr.2 denna uteslutningsdiagnos av ”bara farten”.
Dessutom måste man ju också se att barnets symptom inte härrör från en ”efterapning” av storasyskonet som det yngre syskonet annars ofta tar efter, utan att symptomen verkligen kvarstår under lång tid. Man bör nog snarare vara ännu mer noggran med utredningen av syskon nummer 2, eftersom den psykologiska/psykiatriska komponenten av kopierad samsjukligheter måste uteslutas.
Samtidigt borde nog hela hemmiljön och familjens psykodynamik undersökas så att det inte finns några dolda orsaker till sjuklighet där om familjens alla barn som här beskriver trötthetssymptom.

Något felar i fråga om flickornas diagnoser lr så är uppgiven info felaktig. A*nes insjuknade i en borrelia efter ett fotbollsläger -15 för att redan samma år få sin diagnos.

Inlägg av Elli09: "Allt började med As borrelia som hon de facto blev frisk från efter beh.
Detta var 2015 efter ett fotbollsläger."

Saxat ur AB: "– Den äldsta har haft det i nästan 3 år, hon fick sin diagnos 2015. Den yngsta fick sin hemundervisning hösten 2017, säger SS"

Du har fullständigt rätt i detta.
Nej, man kan absolut inte snabbutreda syskon nummer två för ME.
Det skulle gått för andra sjukdomar - därför att man då möjligen kan gissa vilka prover man ska ta och rikta undersökningar som ska göras för att hitta exempelvis MS, diabetes, muskeldystrofi mm.
Hos oroliga föräldrar som misstänker samma diagnos hos barn nummer två, kan man ju tidigt genomföra riktade undersökningar.

Men hos ME går det inte. För hos ME finns inga fynd att hitta.

Tvärt om måste samma enorma mängd prover, tester och undersökningar göras för att utesluta allt annat. Det vore en enorm felbehandling om man gav syskon nr.2 denna uteslutningsdiagnos av ”bara farten”.
Dessutom måste man ju också se att barnets symptom inte härrör från en ”efterapning” av storasyskonet som det yngre syskonet annars ofta tar efter, utan att symptomen verkligen kvarstår under lång tid. Man bör nog snarare vara ännu mer noggran med utredningen av syskon nummer 2, eftersom den psykologiska/psykiatriska komponenten av kopierad samsjukligheter måste uteslutas.
Samtidigt borde nog hela hemmiljön och familjens psykodynamik undersökas så att det inte finns några dolda orsaker till sjuklighet där om familjens alla barn som här beskriver trötthetssymptom.

Det är egentligen tre saker jag fortfarande fundera mest kring.

1. Vilken vårdplan/rehaplan fanns för A och M? Det kommer man inte få svar på så klart på grund av sekretess. Men det vore intressant i sammanhanget att veta vad som erbjuds barn med me diagnos och vad som erbjuds föräldrar. Det är inte så att familjen lämnades med diagnosen mer eller mindre ensamma? Eller att man förväntade att föräldrarna orkar ta all initativ själv?

2. Vilken kontakt hade barnen med kuratorer i skolan? På något sätt trodde jag att tidningarna var lite mer intresserad i den infon som inte är sekretessbelagd. Alltså hur ofta möten ägde rum. Hade flickorna möjlighete till enskilda möten med kurator. Men, men. Man tittade på detta lite i januari och sen tappade man nog interesse i den biten.

3. Den där ME diagnosen. Googlande gör en fundersam. Och jag vet, det är just googlande och ingen expertkunskap. Men siffror som överlappning mellan ME och depression hos ungdomar har angetts med 67%. Man diskuterar vad som är orsak och vad som är följd. Men än så länge kan man inte utesluta säkert det ena eller andra generellt. Det andra som förbryllar mig är i hur många berättelser patienter diagnostiserar sig själv först och sen får sin egen ME diagnos bekräftat från en läkare. Förvånansvärd ofta faktiskt. Som i detta fall. Föräldrarna misstänker. Diagnosen sätts av läkare senare. Det kan vara en self-fulfilling prophecy.

Jag tror detta hade kunnat förhindrats om familjen hade följds upp på ett annat sätt. Hopp hade behövds att förmedla. Och jag antar mindre fokus på prestation och en ödmjukhet för livets utmaningar. Det finns en del i livet som är bortom vår kontroll, men i det här fallet tror jag det hade funnits saker som kunde ha påverkat familjens mående till det bättre. Men då hade det krävds lite mer tid. Hur kunde man ge upp M efter mindre än 1 år?

Något felar i fråga om flickornas diagnoser lr så är uppgiven info felaktig. A*nes insjuknade i en borrelia efter ett fotbollsläger -15 för att redan samma år få sin diagnos.

Inlägg av Elli09: "Allt började med As borrelia som hon de facto blev frisk från efter beh.
Detta var 2015 efter ett fotbollsläger."

Saxat ur AB: "– Den äldsta har haft det i nästan 3 år, hon fick sin diagnos 2015. Den yngsta fick sin hemundervisning hösten 2017, säger SS"

1. Tyvärr är det inte mycket sjukvården erbjuder. Har man dessutom en husläkare som är skeptiker då kanske man inte orkar slösa familjens energi där. Att föräldrar erbjuds något från sjukvården har jag aldrig hört talas om.
3. För de flesta är det ett ganska påtagligt insjuknande. Ett helt vanligt barn, ofta aktivt och socialt, får en kraftig infektion kanske EBV, och efter det så blir det inte friskt.
När sjukvården inte hittar något så är det klart att man börjar googla. I vår familj hittade barn och förälder sjukdomen oberoende av varandra -check, check, check. Kanske vi levt i okunskap fortfarande utan Internet? Det förvånansvärda i mina ögon är inte googlandet utan vårdens okunskap.
Det där med depression var nytt. Men det är tufft att få drömmar krossade, inte få vara aktiv, skära ned på allt socialt - så drabbas en del av depression så är det nog inte konstigt.

Märkligt, det är det. Någon uppgift är fel.