Citat:
Ursprungligen postat av
rappytt
Om inte den fjärde signaturen är en förfalskning, så är det helt klart så att O inte var sig själv. Påverkad av droger, alkohol, mediciner och/eller svårt psykiskt sjuk.
Hade han påbörjat medicinering mot depression? Svåra depressioner kan ge tankar om att det är bäst för alla om man försvinner och inte belastar någon. Hela händelsen och sista viljan kan visa på att man inte vill belasta anhöriga med att ens ha en minnesplats eller grav att gå till. Om det stämmer att det saknas livskvalitet kan det förstås vara så att O är så djupt inne i en bubbla att det är svårt för honom att ta sig ur den.
Kan det vara så illa att kravet/arbetsgivarens önskemål (?) om att han ska gå ned i arbetstid fick arbetshästen att slockna? Tappade han förståndet till sist?
Två överlagda mord på de egna barnen, iscensatta av två välutbildade personer med etablerade yrkesliv inkl. kollegors och chefers lovord, god ekonomi, ett välskött och lönsamt företag, släktingar och vänner, en tryggad ålderdom... Kan inte se någon orsak alls till att dessa två personer pratat sig samman om något så ohyggligt som att radera ut både sig själva och sina barn. - Däremot kan jag se att en av parterna verkar lida av tvångstankar kring bakterier, smuts - och utbildning.
Citat:
Ursprungligen postat av rappytt
Det måste självklart ha varit dystert i huset om två flickor sovit sig genom julen och inte kunnat glädjas åt något. Jag saknar berättelser från lärarna. Hur uppfattade de hemmet? Varför kan ingen använda meddelarfriheten? Alla har väl rätt att åtminstone berätta hur skolan hanterade föräldrar och barn i detta fall, utan att de bryter mot någon lag?
Eftersom två flickor dog, där deras enda kontakt förutom föräldrarna sker med skolan, så kan jag inte släppa tanken på att rektorn kommit för lätt undan. Det behöver statueras exempel (se KI). IVO finns för vården, hur kan man pricka en skola där hemundervisning kommit till lättvindigt och där skolan vet om att det är svåra problem i en familj, utan att anmäla till socialen? Vem har det slutgiltiga ansvaret att larma, när föräldrarna inte klarar det?
Den förälder som sett hemundervisning som ett mål i sig, är också den som haft störst motivation att få erforderlig diagnos fastställd. H synes framför allt ha sökt svar på sina frågor: I mars 2016 hölls den första elevhälsokonferensen betr. A (som om 6 mån fyller 13 år). H blir den 31 mars medlem i en sluten grupp på fb där man bl.a. ger varandra råd betr. diffusa och svårdiagnosticerade sjukdomstillstånd (ME, infektionssjukdomar mm). Hon gillade G-kliniken (ville inte att den skulle stängas), så vid den här tidpunkten tycks hon ha försökt att orientera sig inom trötthetsträsket - och kanske också fastnat i dyn.
Men det är O som framstår som den drivande parten på alla fronter, såväl betr. läkarkontakter som i kontakterna med skolan. Det är O som är ställföreträdande sjukdomsexpert och tillsammans med skolsköterskan håller låda inför A:s klass. Han är också expert när det gäller diagnoser; närmast synsk: Får han inte den diagnos han vill ha, går han vidare tills han har erforderliga intyg i sin hand. - Dottern A:s enda spår på nätet är att ”A girl has nothing to say” och att ”A is bored”. - M var en känslig och mycket konstnärligt begåvad flicka; väldigt noga med sina läxor och ville inte missa någon lektion i skolan.
Redan innan M är färdigutredd vet O att hon skulle bli långvarigt sjuk; får t.o.m. skolan att börja förbereda för hennes hemundervisning. Samtidigt lägger han sista handen vid en liten momsskrift i vilken han bl.a. uppehåller sig vid döttrarnas ålder och att det är dags för M (som precis fyllt 6 år) ”att böra lära sig ett och annat”. 6-åringen ler med hela ansiktet när hon får höra att man ska bege sig till Momslandet varefter följer en utläggning om äpplen och golvmoppar, tills 9-åringen - som sägs ha full koll på både siffror och skolgång - dyker upp och genast initierar en diskussion om undantag och paradoxer samt får också sagt att han var klantig när han skar sig så svårt med brödkniven att han tvingades åka in till sjukhuset för att sys. - 9-åringen tillförs så småningom ny kunskap och får veta att om hon är momsad så är hon undantagen, och om hon är undantagen så är hon momsad.
Väl att märka, är att momsskriften skrivs när O vet att bägge döttrarna ska hemundervisas; få en anpassad studiegång. - Tänker han själv komplettera detta med egen undervisning? - M klagade på att hon hela tiden avbröts av olika pekpinnar under sitt pianospel.
När O våren 2017 träffar pianolärarinnan bär han en liten svart mössa, får lägga band på sig för att inte krevera när M inte slutar prata på kommando; företer tecken på att vara psykiskt väldigt illa däran.
Den utlösande faktorn kan mycket väl ha varit den 10%-iga nedskärningen av arbetstiden - som den högpresterande O kan ha sett närmast som ett misstroendevotum; en degradering: Han hade härmed trängt in sig själv i ett mycket litet hörn. Det verkar också som att det högpresterande som ett fenomen i sig inte bara gällt yrkeslivet; det kan med tiden ha kommit att omfatta det mesta han kommit i kontakt med och till slut fått hela hans organism att protestera mot de egna överkraven (även innefattande kraven på sina barn); så till den grad att hela han exploderar till följd av ett inre tryck: Han kan i en manisk kamp för perfektion på av honom högprioriterade områden ha drivit sig själv till vansinne.
