Hej på er! Jag tänkte kolla här om någon har en BRA läkare som lyssnar och inte är så jävla förstoppad och skitnödig när det gäller smärtstillande.
Innan ni skriker knarkare så ska jag förklara. Hoppas ni orkar läsa hela boken
År 2006 hoppade jag in på en vårdavdelning och skulle jobba där, var en hjärt/lungavdelning. Jag kommer in till en patient som lider av lungödem, hjärtsvikt, parkinsson och hade fått en stroke. Jag står och ska medicinera när jag ser att hon ligger lååångt ner i sängen och "gurglar" och saturationen sjunker. Jag ringer på klockan för att ngn ska komma och hjälpa mig dra upp henne. Det ringer och ringer och ringer, men ingen kommer för kossorna sitter i köket och fikar, och tydligen var avdelningen uppdelad i blå och gul sida.. Dom på blå sköter sitt och gult sköter sitt.. Mina uskor var upptagna och ingen kom. Jag tänker : "fan det här går inte! Tanten håller på att drunkna i sig själv!" Så jag försöker dra upp tanten själv och medans jag gör det får hon en stor kramp och drar på ngt konstigt sätt ner min axel.. Jag känner att det bränner till som fan i armen och axeln efteråt. Min tanke var mer: "äh, det går över, jag är bara otränad".
Dagen efter har jag sån jävla smärta i axeln som inte är av denna värld! Går till läkaren som var en inhyrd och jättebra. Blir magnetröntgen, sjukskrivning och smärtstillande. MRT visar på ödem i axeln.
På återbesöket så är det en annan läkare som tycker att jag ska ta EN alvedon och återgå till deltid i en vecka sen heltid, för "det kostar så mycket för samhället att vara sjukskriven".
Jag fortsätter ha ont i axeln och nu strålar det i armen så jag inte kan sova på nätterna pga smärtan, ilandet och kramerna. Går till samma idiot och efter mycket om och men så beslutar han att jag har karpaltunnelsyndrom, fast inga symtom tyder på det, så jag opererar handen.. Problemen fortsätter och jag söker åter upp samma idiot. Då får jag gå på en undersökning där man ger elstötar (kommer inte på namnet nu), där konstaterar docenten att jag inte har och aldrig haft karpaltunnelsyndrom (fick även gå på det innan operation, och samma svar där). Läkaren tyckte att det visst var det.. Nästa påhitt är kortisonsprutor i handleden för han sa att jag hade "de quer vain".. Hjälpe inte heller.
Så slutar idioten och en ny läkare får jag som lyssnar och skickar remiss till smärtkliniken och jag får smärtstillande i form av citodon och naproxen vid behov. Det hjälper lite mot smärttopparna och jag kan sova någorlunda. Jag ta dessa bara vid behov. Kommer till smärtkliniken och där konstateras att jag inte har eller haft karpaltunnelsyndrom utan jag har "Plexus brachialis" men försent att operera då jag gått med det i 6 år.. Ortopedspecialisten på smärtrehab rekommenderar fortsatt smärtstillande och sjukgymnast. Vilket jag följt hittills.
Så slutar den läkaren och en BITCH tillsätts som nu VARJE gång jag ska förnya recpet får höra: "Du vet att det är beroendeframkallande"? "Man blir knarkare av det", "du måste sluta". VARJE jävla gång! Jag har sagt till henne att hade jag nu velat knarka så har jag ett helt jävla förråd med knark på jobbet och full tillgång till det, jag hade inte kommit till dig och varit ärlig. Jag hade kunnat köpa starkare på nätet. Du kan ju annars sjukskriva mig, men det vill hon då inte heller..
Nu får jag typ 50 tabletter citodon om året av henne och det kan jag vara ärlig med att det räcker inte och jag känner mig skyldig om jag ska be om oftare, så jag går omkring och har ont. Jag jobbar heltid inom akutvården och gjort i många år, har småbarn hemma och efter varje jobbpass så gör det så ont, men jag måste ransonera min medicin för jag inte vill bråka med henne. Nej, jag tänker inte ta ngt ur vårt knarkskåp heller, jag sjunker inte så lågt.
Jobbar visserligen på sjukhus och har tillgång till alla möjliga läkare, men vill helst inte blanda in dessa i mitt privatliv.
Så nu behöver jag tips på läkare som förstår vad SMÄRTA är, har ngn sorts utbildning i smärtlindring/rehab. Som inte gråter och skiter på sig så fort man behöver något starkare än alvedon och ipren! Kostnaden har ingen betydelse, inte läkarens ursprung heller!
Innan ni skriker knarkare så ska jag förklara. Hoppas ni orkar läsa hela boken
År 2006 hoppade jag in på en vårdavdelning och skulle jobba där, var en hjärt/lungavdelning. Jag kommer in till en patient som lider av lungödem, hjärtsvikt, parkinsson och hade fått en stroke. Jag står och ska medicinera när jag ser att hon ligger lååångt ner i sängen och "gurglar" och saturationen sjunker. Jag ringer på klockan för att ngn ska komma och hjälpa mig dra upp henne. Det ringer och ringer och ringer, men ingen kommer för kossorna sitter i köket och fikar, och tydligen var avdelningen uppdelad i blå och gul sida.. Dom på blå sköter sitt och gult sköter sitt.. Mina uskor var upptagna och ingen kom. Jag tänker : "fan det här går inte! Tanten håller på att drunkna i sig själv!" Så jag försöker dra upp tanten själv och medans jag gör det får hon en stor kramp och drar på ngt konstigt sätt ner min axel.. Jag känner att det bränner till som fan i armen och axeln efteråt. Min tanke var mer: "äh, det går över, jag är bara otränad".
Dagen efter har jag sån jävla smärta i axeln som inte är av denna värld! Går till läkaren som var en inhyrd och jättebra. Blir magnetröntgen, sjukskrivning och smärtstillande. MRT visar på ödem i axeln.
På återbesöket så är det en annan läkare som tycker att jag ska ta EN alvedon och återgå till deltid i en vecka sen heltid, för "det kostar så mycket för samhället att vara sjukskriven".
Jag fortsätter ha ont i axeln och nu strålar det i armen så jag inte kan sova på nätterna pga smärtan, ilandet och kramerna. Går till samma idiot och efter mycket om och men så beslutar han att jag har karpaltunnelsyndrom, fast inga symtom tyder på det, så jag opererar handen.. Problemen fortsätter och jag söker åter upp samma idiot. Då får jag gå på en undersökning där man ger elstötar (kommer inte på namnet nu), där konstaterar docenten att jag inte har och aldrig haft karpaltunnelsyndrom (fick även gå på det innan operation, och samma svar där). Läkaren tyckte att det visst var det.. Nästa påhitt är kortisonsprutor i handleden för han sa att jag hade "de quer vain".. Hjälpe inte heller.
Så slutar idioten och en ny läkare får jag som lyssnar och skickar remiss till smärtkliniken och jag får smärtstillande i form av citodon och naproxen vid behov. Det hjälper lite mot smärttopparna och jag kan sova någorlunda. Jag ta dessa bara vid behov. Kommer till smärtkliniken och där konstateras att jag inte har eller haft karpaltunnelsyndrom utan jag har "Plexus brachialis" men försent att operera då jag gått med det i 6 år.. Ortopedspecialisten på smärtrehab rekommenderar fortsatt smärtstillande och sjukgymnast. Vilket jag följt hittills.
Så slutar den läkaren och en BITCH tillsätts som nu VARJE gång jag ska förnya recpet får höra: "Du vet att det är beroendeframkallande"? "Man blir knarkare av det", "du måste sluta". VARJE jävla gång! Jag har sagt till henne att hade jag nu velat knarka så har jag ett helt jävla förråd med knark på jobbet och full tillgång till det, jag hade inte kommit till dig och varit ärlig. Jag hade kunnat köpa starkare på nätet. Du kan ju annars sjukskriva mig, men det vill hon då inte heller..
Nu får jag typ 50 tabletter citodon om året av henne och det kan jag vara ärlig med att det räcker inte och jag känner mig skyldig om jag ska be om oftare, så jag går omkring och har ont. Jag jobbar heltid inom akutvården och gjort i många år, har småbarn hemma och efter varje jobbpass så gör det så ont, men jag måste ransonera min medicin för jag inte vill bråka med henne. Nej, jag tänker inte ta ngt ur vårt knarkskåp heller, jag sjunker inte så lågt.
Jobbar visserligen på sjukhus och har tillgång till alla möjliga läkare, men vill helst inte blanda in dessa i mitt privatliv.
Så nu behöver jag tips på läkare som förstår vad SMÄRTA är, har ngn sorts utbildning i smärtlindring/rehab. Som inte gråter och skiter på sig så fort man behöver något starkare än alvedon och ipren! Kostnaden har ingen betydelse, inte läkarens ursprung heller!
