Regler, fördummar?

Ibland tänket jag att regler är till för att folk inte orkar tänka

Samtidigt om man bryter samma regel många ggr kan vara t.o.m. farligt
Ett dåligt exempel är att inte tvätta händerna när man är själv på toa
har man varit själv många ggr slutar man helt och det blir socialt pinsamt

Känner ni er smartare när ni bryter mot regler?
Vad har ni läst i filosofin om detta?

Regler är oftast behövliga för annars skulle folk göra det enklaste, eller för dem men inte för andra, det bästa. Istället för det rätta.

Något man måste inse är att moralen inte är exakt densamma för alla människor, långt därifrån. Men för att undvika konflikter så bör man förhålla sig till regler, och så länge folk följer reglerna så fungerar gemenskapen oftast ganska smärtfritt. Det är oftast när människor bryter mot reglerna och orsakar skada för andra människor på ett eller annat sätt som det skapas osämja och konflikt.

En god regeluppsättning måste man förstås tänka kring hur den ska implementeras i praktiken också. Att läsa rakt upp och ner och förutsätta att allt onämnt är tillåtet/otillåtet kan också te sig torftigt.

Ett exempel skulle kunna vara den bibliska princip som tas upp i första korinthierna 6:18.
"Fly undan otukten. Varje annan synd som en människa kan begå är utanför kroppen, men den som bedriver otukt syndar mot sin egen kropp.".

Jag har för mig det är denna punkt man brukar ta upp för att hänvisa till att även onani är fel, utöver det att akten bidrar till "otukt i sinnet" som man kan kalla det.
Men om en gift man är bortrest, är det då tillåtet för honom att onanera om han tänker på sin hustru?

Men för att ta ett mer vardagsnära exempel för oss flashbackare:
Narkotikalagstiftningen nämner att straff utgår till "den som olovligen framställer narkotika som är avsedd för missbruk".

Nu råkar det ju vara så att allt bruk är missbruk här i sverige, men man kan anta att denna formulering ställde till det en aning för åklagaren i fallet med Anders Thörn.
Hans framställning av cannabis var trots allt ej avsedd för missbruk, och såvitt jag minns så blev han i de första fällande domarna inte heller dömd på någon specifik punkt avseende framställningen.

Om det framgår tydligt att knarket är avsett för ett lagom bruk, är då själva framställningen laglig?

Hursomhelst så tycker jag att regler är nyttiga, de bidrar till en gemenskap för de som sällar sig till dem. En gemenskap som inte kräver samma hudfärg eller kulturella bakgrund.
Hade folk bara varit sällsammare med att följa tillsatta regler så hade saker varit så mycket enklare.

Fast då räknar jag inte med judarna, deras regler är onödigt omständiga.
Så sade t.o.m. Jesus, det var därför de vart less på honom.

Vilka judar alltså.

Förmynderi-snack "VI" skall skydda dig i ett fängelse av regler". Frihet medför alltid ansvar.
Regel-Sverige går på knä när verkligheten nu kommit ikapp.

Ja, regler är till för att man inte ska behöva ödsla energi på att fatta ett beslut.

Uppfostran och socialregler ska inpräntas så att individen inte ens ska behöva tveka om hur man ska agera i en given social situation; på så sätt undvika att försätta sej eller annan i en obekväm situation. Typ, det är för sent att lära barn bordsskick på fina festen.

Andra typer av regler är till för att hindra människor från att fatta ett felaktigt beslut, även om regeln inte i alla situationer ger optimalt utfall, blir utfallet bättre än om alla fattar beslut efter eget huvud. Ta tex en black jack croupier (eller banklånehandläggare) dessa fasta rutiner för hur man ska agera i alla situationer, dessa är inte nödvändigtvis alltid optimala, men för de flesta fall är det en bra strategi och i längden blir det bättre utfall än om alla körde efter eget huvud.

Därtill har man regler i form av lagar och trafikregler, som är till för att allt ska flytta så smidigt som möjligt och att alla ska alltid veta vad som gäller; överträdelser kan beivras.

Sen kan man ju ha egna regler, jag till exempel köper aldrig något av en telefonsäljare; så det är inte ens någon idé att dom försöker - oavsett hur bra deal dom anser sej ha. Och om jag handlar tar jag den billigaste stapelvaran i butiken, osv osv.

Så ja, regler är till för att minimera tänkande och framför allt styra agerandet. Och ur den synvinkeln kan de ju ses som fördummande, men å andra sidan kan man hävda att man kan avleda massa tankekraft till annat; vi har ju tusentals beslut per dag att fatta - lägg energi på beslut som är viktigare och du kan ha reele påverkan.

Jag tycker Terry Pratchett samman fattade det ganska bra med "regler är till för att få dig att tänka efter innan du bryter dom".

Dvs bara du är lite naturligt ifråga sättande och tänker "hey varför får jag inte göra så här egentligen" så tänker du ju mer. Bara att det finns nån sorts precedent som kanske är smart.

Angående det fetade så är väl det regler syftar till, ansvar. Du ansvarar för dina handlingar och bryter du reglerna kan det få konsekvenser. Vad har ansvar för betydelse om det inte blir någon form av negativ konsekvens om du inte tar ditt ansvar?

Jag ser det som tvärtom. Vi människor är för dumma för att tänka själva, och därför har vi regler som gör våra liv effektivare/bättre. Jag mår sämre när jag har brutit mot en "regel", då har blir mindre effektiv.
Om du tycker regeln är dålig, då kan du byta ut den. Annars är regler och struktur generellt bra. Om något så är dom utan struktur, människor utav låg värde(då dom är mindre effektiv).