Var 80- och 90-talen "magiska"? Hur var det att leva då?

Eller en stor del trasiga svenskar och i bästa fall helgfulla finnar.

En del trasiga. Det var ju en miljon nya bostäder cirka och inte åt 4 miljoner trasiga människor.

Siffran en miljon bostäder innefattade dock som jag förstår även villor och förtätning av befintliga stadskärnor, så alla byggdes inte som jättekaserner på leriga åkrar.
Nej, naturligtvis fanns många helt vanliga svenskar i de nybyggda lägenheterna. Ville bara säga att det fanns mycket skit som hände där och att många var rotlösa finnar

Det var magiskt, ja. Ska ta mig tusan skaffa bergsprängare åter som man kan spela kassettband på. Och ha ett luktisar-album att sniffa.

Fast PS2 i modern tid var bra den också.

Ja det finns ju faktiskt bussar nuförtiden också, om du nu råkat missa det ...

Skillnaden mot då är väl - iaf för storstäderna - att det gick Många bussar, och de hade hållplatser på Många ställen.
Det var emellertid inte alltid så enkelt att trycka på knappen, för ibland fungerade inte knapparna så man fick lov att ropa eller trycka på annan knapp.

Jag minns t.o.m. tidigare än så, då det hängde en lina överst längst fönstren, och då fick man lov att dra i snöret när man ville stiga av.
Linan gick till en plingklocka därframme i förarens hytt.

Och ja, man betalade faktiskt därframme.
Busschauffören hade en rejäl doning, en automat med skruvar och vred, kugghjul och hela köret som han knappade in biljettens färdrutt på, med priset, så kvittot kunde skrivas ut.


Telefonin var lättare också.
För det första så hade ju alla telefon hemma. En grå Bakelit-telefon som man snurrade fram numret med. Efter att man först lyft på luren och lyssnat efter ton.
Man fick ha munter i huvudet, eller mata in från en minneslapp (en telefonbok, som man oftast hade som man samlade sina bekantas nummer i).

Sen under 80-talet så kom det modernare designvarianter.
Tex en telefon med knappar, som såg ut som en banan, eller en hamburgare som man lyfte locket på.
Osv, etc.
Även om det fanns trådlösa så blev de egentligen inte riktigt effektiva och vanliga förrän vid sekelskiftet - då kom ju även Nummerpresentatören. En fantastisk uppfinning !!!!


Snabbmat fanns också.
Korvgubbar var inte ovanligt.
Dvs en gubbe som körde en plåtlåda på hjul, som det låg korvar i varmt vatten i.

Sibylla var det bästa burgareställlet.
Jag minns, och SAKNAR, fortfarande deras Pommes.
Det finns tyvärr inte idag längre. Alla dessa smala skitpommes från falafel och kebabställen har konkurrerat bort Sibyllas pommes totalt, tyvärr.
Ja, man vet inte vad man har förrän man förlorar det ...

Men det var fan Fint att åka till Sibylla med familjen, de få gånger det hände.
Att beställa in en 150-grammare med bröd och pommes, och räksallad till det.
En gång beställde jag en 200-grammare, och den var så stor att brödet ju såg löjligt ut.
Jag var för liten för att kunna äta så mycket så jag skämdes eftersom jag hade "gapat efter för mycket," så att säga.

Korvarna där var ju perfekt knapriga - och det kan jag säga som den vegetarian jag ju faktiskt är.
Men med de korvbröden de hade passade det utmärkt. T-om. deras Tjocka - extraknapriga - korvar med bröd smakade finfint.
Går inte att jämföra med det där som Pressbyrån försöker prångla på sina kunder.


Och, som andra också sagt - man kunde vara utomhus och leka.
Hela dagarna och kvällarna och långt in på nätterna.
Trots att jag hade både Spectrum-dator och Vic-64.
Jag missade ändå aldrig en chans att leka utomhus.
Klättra i träd och palla päron.
Göra räder in till villaträdgårdsinnehavarna, in över deras rabatter och upp i deras träd. Plocka på sig av bara attan och sen rusa åstad som värsta banditen.


T.o.m. i absoluta början av 90-talet var man utomhus.
Jag och min dåvarande flickvän och våra vänner och väninnor var utomhus varje helg.
Satte oss i något avskilt parkområde utan insyn och hade roligt och drack "pissebärs."
Man blev ju knappast berusad, men man hade ju kul tillsammans.

Allra bäst var att båtarna till Köpenhamn och Dragör fortfarande gick då (ingen jävla bro med andra ord).
Och det bästa med att åka båt, till skillnad från att åka tåg, är ju att det finns servering på båtarna.
Dvs man kunde börja sin Köpenhamnsdag med Elefantöl, och Jägermeister.
Kanske en kladdig räkmacka till det också.
Så var man verkligen på rätt humör när båten lade till vid kajen och man äntrade Ströget, med varsin nyinköpt påse öl och jordgubbschampange i näven.

Det var Frihet, för en tonåring, att åka över Öresund och komma till stora staden Köpenhamn.
Inga svenska myndighetsfasoner så långt ögat kunde nå, bara fri acceptans och glada miner överallt ögat kunde se.
Och cigarrökande danska tanter ...

Det var Roligt att åka båten.
Jag minns fortfarande känslan, hur Skakningarna gick genom hela fartygsskrovet varje gång båten skulle starta eller lägga till. Och sen ... lukten ... så snart man närmade sig toaletterna.

Flygbåtarna var mindre, men de var fina de med.
Ibland fanns det extralinjer som bara gick någon säsong, som "Hanofer Line, eller Centrum-linjen," osv.
De gick hemskt, hemskt, sakta, och var fullsmockade med folk. Särskilt på hemvägen då folk var asplakata.
Men man kunde ju prata med vem som helst och det fanns alltid någon som var rolig.


Hem kunde man åka med Taxi.
På den tiden satt chauffören i en slags konstig "Skyddskåpa."
Dvs runt förarsätet hade de skruvat fast en kåpa av genomskinligt plexiglas eller nåt.
Det skulle väl vara till för att inte någon fyllo skulle slå en hammare i huvudet på chauffören under färdens gång.
Någon gång så försvann den kåpan plötsligt bara, det inte riktigt varför.

Men vad jag minns så såg man lite upp till en Taxi-chaufför.
Knappast så man gör idag ... eller hur.
Men då var absolut taxi-chaffisen en slags auktoritetsperson.


---

Just det ja.
Vi får ju inte glömma att man på den tiden fortfarande visste att bete sig med Normal Respekt mot varandra.
Inte som idag när alla som inte kör "mainstream-stilen omedelbart blir förvisad till någon slags utkant.
Som rökare tex.
Då satte man alltid fram de STORA askkopparna (ofta fina pjäser gjorda av kristall) så fort gäster var på ingång.
Och där fick de stå tills de åkte hem igen.
Det var ingen som började Böla och krävde att rökarna skulle gå ut.
Nej, man acceptera de att röker man så röker man, och vi kan väl sitta här och ha det trevligt iaf.

Sen kom groggbordet fram.
Hur många har groggbord idag på släktkalaset?
Och då menar jag groggbord med alla möjliga sorters Likörer (för damerna) och Whisky, Gin, Rom och Brännvin såklart, för de andra.

Inget Vin alltså.
Öl kunde man gott få till maten, förvisso. Men vem ville visa sig som förmer än alla andra och propsa på ett glas vin ???


Vår nutid är en Skittid !!!

Minns också linan men tror den gick till en strömbrytare. Sen fick vi modernare bussar med knappar, varje gång vi skulle åka in till stan så hoppades jag på att det bli med den nya coola bussen med knappar.


Många av de där nya moderna telefonerna var inte T-märkta och fick inte användas i Sverige. Postorderfirmorna sålde dem ändå med en liten disclaimer-text. Före 1985 fick över huvud taget inga andra telefoner än Televerkets egna kopplas in på telenätet.

Nummerpresentatören var helt klart en fantastisk uppfinning. Nu kunde man se om det var en kompis som ringde, om inte så ropade man:"Svaaraa!! Det är till dig!"

Jag vägrar åka taxi som inte är en knattrande dieselmerca med skyddskåpa bakom chauffören. I värsta fall kan jag acceptera en Volvo 240 eller Opel Rekord.


Vin dricker man på sin höjd på Mallorca! Inte hemma.

Kul att åka på fyllan med Katamaran (de mindre båtarna) över sundet. Jag gillade färjorna eftersom man kunde snacka med roligt och intressant folk där. Danmark var lite som en annan värld (och är väl fortfarande), inte alls samma stela och tystlåtna folk, överlag en mer lättsam och tillåtande stämning.

Jag menar alltså när såporna sändes efter milleniumskiftet eftersom vanliga såport och andra program helt hade tagit över. Jag minns tre kronors startid, men det tog slut 1999. Och därmed också såpornas storhetstid. Gick skilda världar och vita lögner verkligen fortfarande på så bra tv tider efter milleniumskiftet?

Det var en helt annan färgskala på den tiden. Funkade bättre och alla kunde ha kul

Vita Lögner och Rederiet fortsatte väl till runt 2002. Tre kronor avslutades 1999 med prästen Sten Frisk, spelad av Per Ragnar, när han sprängde sig i luften i restaurangen/idrottshallen och flera rollfigurer dog.

Vita lögner var för övrigt mer som en komediserie än en dramaserie. Med en psykopatisk psykolog (Peter Lundholm) och sjukhuschefsläkare Göran Fridell som ständigt skapade underhållande intriger.

Man saknar det en del.

Dokusåpor hade tagit över *

Tydligen skilda världar också. Jag skrev det i ett tidigare inlägg och det är lite märkligt. Jag har inget minne alls av dem efter milleniumskiftet. I alla fall inte 2001 och 2002. Därför undrar jag när de gick på dygnet. Om det var två på eftermiddagen eller liknande.