Finns det någon filosofisk innebörd av spraytan-livsstilen?

Gymma, resa, festa, jobba, knulla, soltanna, snygga kläder, solbrillor, hårgele. Det är allt och inte mer som finns i vissa livsstilar. Universum sträcker sig inte längre än så. Just det, swimmingpooler också. Men det är allt, och köpa snygg bil. TV-serier som existerar hos denna livsstil är temptation island, paradise hotel och ex on the beach. Jag lägger inga värderingar i det, så håll inte på och tjafsa om hur dömande samhället är och bla bla bla. Visst, jag tycker inte att de imponerar eller framstår som särskilt smarta men det är en annan femma.

Men mitt filosofisinne sätter igång utav denna observation. Det frågar om det finns något att filosofera över eller att ta i beaktning här. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det.

Finns det någon djup och tydlig filosofisk fråga här eller försöker jag att krama fram vatten ur sten? Gör jag det krångligare än vad det är? Är denna livsstil en filosofisk oslipad diamant?

Jag fattar ju att de inte är någon jedi-religion man kan utforska här utan det är främst killar med kreditkort som lever livet utan att krångla till det.

Eller va?

Vad ska diskuteras: vilka filosofiska frågor väcker observationer av denna spraytan-livsstil om några?

Jag brukar fundera, är de lyckligare än oss andra?

Det skulle jag tro. Men nu kom jag på varför jag startade tråden också. Om man tar deras filosofiska perspektiv om de stora frågorna så finns inget sådant perspektiv. Om de är lyckliga har nog mer att göra med hur de mår och fungerar psykologiskt tror jag och inte själva livsstilen. De kanske har ångest, känner sig otillräckliga.. men de kan ju också vara fantastiskt lyckliga, det är ju från fall till fall.

Men filosofiskt däremot så finns det väl inte mycket att förvänta sig ifrån det jag beskrev. Var kommer livet ifrån? Varför är vi medvetna? Allt det där försvinner ju antagligen.

Så "kultur" och "livsstilar" på detta vis har en stor innebörd för den filosofiska utvecklingen.

För att återgå till din fråga, om de är lyckliga, så lär det vara tråkigt att göra samma saker dag ut och dag in. Det är min fördom om dem, att de inte är särskilt kreativa.

Filosofiskt är det förstås intressant att fundera på om livsstilen ifråga är moralisk eller ej. Jag tycker själv att den är omoralisk, på utilitaristiska grunder.

Man bidrar ju inte direkt med något, och sedan konsumerar man ju bara en massa skit som hårgele och spraytan.. kan ju inte ens vara hälsosamt att vara fisblek under ett brunt lager solskydd som gör att man inte får sina d-vitaminer.

Men hade jag själv kommit undan med det så hade jag latat mig resten av livet och aldrig jobbat. Hade ljugit om att jag har ett jobb och döljt mina pengar så att jag kunnat ha ett normalt socialt liv också. Kanske jobba deltid bara för att vara lite normal.

Inga frågor väcks. Utövarna av denna livsstil kan omöjligen ha en djupare tanke kring vad de gör, annat än att de fokuserar på att accepteras (avskyr detta uttryck, men inget annat passar in här) av sina jämlikar på olika vis.

Jag kan, precis som med i stort sett alla frågor någonsin, inte säga med säkerhet att det är som jag konstaterar, men jag har svårt att tro att dessa personer tänker längre än dit näsan räcker. Jag lägger inget värde i min observation.