Kan jag få adhd medicinering även om jag klarar vardagen?

Jag är 21 år gammal och jobbar inom industri. Jag är säker på att jag lever med adhd och har gjort sedan jag föddes. Och känner att jag inte behöver motivera varför just i detta inlägg, även fast jag på pappret inte har en diagnos. Jag har även pratat med en psykolog på vårdcentralen som sa till med att jag lever med en neurologisk funktionsnedsättning, adhd/add.

Så till min fundering...
Jag har gått på ett bra gymnasium (vilket var precis att jag lyckades komma in på efter lite fifflande med betygen). Där jag också klarade mig, iallafall på de praktiska delarna där det gick väldigt bra och jag tyckte var roligt! Teoretiska var dock väldigt kämpigt och har fått fuska en del för att lyckas. Men motivationen fanns och jag klarade det till slut på ett eller annat sätt. Nu jobbar jag på ett helt okej betalt industri jobb, som jag dock inte trivs nått vidare på.
Grejen är att jag har drömmar som verkligen är det jag lever för och vill verkligen lyckas med, men den huvudvärk, sömnbrist och den ”toppande och dalande” energi jag lever med håller mig tillbaka. Så jag lever nu kommer jag ingen stans!! Jag vill så mycket men adhd/add:n håller mig tillbaka. Känner också att jag inte orkar detta mer, vill få hjälp och klara av de saker jag lever för! T.ex. ha orken att utbilda mig till det jag vill bli och jobba med.

Går det att få hjälp t.ex. medicin även fast jag klarar ”en” vardag? (den vardag som är så långt ifrån ”min” vardag jag vill leva i).
Och om jag nu ska göra en utredning borde jag göra detta på en privatklinik? Pengarna spelar ingen roll för mig så länge det är ett steg mot min dröm... Kan betala hela mitt sparkonto om det skulle behövas haha.
Alla tips och knep är välkommna!

Läste också att Jon Olsson hade fått medicin för sin adhd. Han har ju en bra vardag. Så på något sätt måste det ju vara möjligt!

Känner verkligen igen mig i din situation, jag "klarade" också av min vardag innan jag fick min diagnos, faktiskt så pass bra att folk runtomkring mig blev förvånade när jag fick min diagnos och började medicinera. Om du har en ADHD diagnos så kommer den rätta medicinen att hjälpa dig enormt, så länge du tror på den och fortsätter kämpa. Medicinen öppnade upp en helt ny värld av möjligheter för mig, fick mig att enklare se lösningar på problem och jag lärde mig agera mer effektivt i svåra eller jobbiga situationer. Men medicinen är inte magisk, det krävs en enorm insats från dig själv också. Att få sin utredning gjord av en privatklinik kan spara tid, men eftersom de inte får ordinera och skriva ut medicin måste du ändå ställa dig i kö till den "vanliga" vården/BUP. Jag fick min diagnos ganska nyligen och gjorde den inte privat, det tog ett år för mig att få börja min utredning och då har jag och min familj tjatat, ringt och legat på ständigt. Inget jag ångrar, att göra min utredning och börja med medicin var något av de bästa besluten jag tagit i mitt liv.
Lycka till!

Självklart ska du ha hjälp. Den godtagbara nivån är inte att klara av att hålla näsan ovanför vattenytan utan att fungera på en nivå som är bra. Där är du ju uppenbarligen inte efter vad du beskriver.

Idag är situationen inom psykiatrin sådan att du kanske knappast lyckas slå dig fram i vårdkön med din nuvarande problematik. För barn och ungdomar med ADHD men inte så grav att de inte fungerar är det ibland fleråriga väntetider till diagnos.

Tipset om du inte har flyt och snabbt får hjälp är att söka dig till privata alternativ.

Om du har ADHD börja styrketräna jättemycket

Du är full av energier.

Jag tror det beror mycket på din utredare/läkare.
Först måste du ju genomgå en utredning för att ens få medicin.

Jag har ADD och gjorde en utredning för snart 2 år sedan. Jag har alltid klarat mig, men precis. Jag skulle vilja säga att jag är högst funktionell medborgare (för det mesta) utan anmärkningar. Dock så saknar jag t.ex körkort och högre utbildning än gymnasienivå. Jag blir också väldigt lätt trött av saker som andra verkar orka utan problem, något som stör mig då jag vill orka lika mycket.

När jag gjorde min utredning sa jag att jag ville ta körkort men att jag typ blev utbränd när jag skulle göra det (kom halvvägs). Jag sa också att jag skulle vilja plugga vidare men enligt min erfarenhet från grundskola/gymnasium var jag rädd för att prova.

Jag är generellt skeptisk till mediciner så jag väntade mer än ett halvår efter jag fått min diagnos innan jag efterfrågade medicin. Jag sa att jag ville prova något "svagt" och se om det fungerade, vilket är sanningen. Jag fick Concerta 18mg 1-2 ggr per dag och det fungerade jättebra. Det var heller inga konstigheter att få det utskrivet, speciellt inte när jag förklarade att jag ville plugga osv.

Jag sa att jag blev slut i huvudet efter jobbet och inte orkade med något på kvällar eller helger och bara ville vara i fred. Jag har iofs diagnosen ADD men 6/10 adhd kriterier.. (7/10) behövs för ADHD men samma medicinering oavsett.

Blandar du även in studier i det så kommer du garanterat få medicin. Får du inte medicin så ber du om en ny läkare och frågar igen.

Körkortet tog jag genom att ladda hem en piratversion av körkortstestet och gjorde det om och om igen medans jag kollade på TV-serier. Till slut så blev allt rätt. Allt i boken förstod jag redan 95% av eftersom det mesta är logiskt. Med andra ord så var det omöjligt att läsa sig igenom en massa självklarheter samtidigt som man håller fokusen och tar in något av det är man läser.. Blablabla, skrivet för en femåring..

Fuska som du gjorde i gymnasiet, hur svårt kan det vara.