Doktrinen om den dubbla effekten

Tänkte redogöra för ett case som jag läste om och se vad ni tycker om det.

Doktrinen om den dubbla effekten (DDE) menar att det är otillåtet att ha som sikte (aim) att döda en person även fast detta skulle leda till goda konsekvenser för flera personer. Som exempel menar teorin att vi inte aktivt skulle döda en person för att ta den personems organ för att kunna rädda livet på flera personer. DDE verkar således, till en början, ha intuitionen på sin sida när det kommer till vad som är tillåtet. DDE är antagligen det vanligaste sättet att se på vad som är tillåtet och den skulle kunna förklara varför vi inte skulle döda oskyldiga för att rädda flera.

Men det finns ett problem här som skulle vara intressant hur ni ser på det. Tänk att en illasinnad doktor som injicerar en dödlig dos med smärtstillande drivs av en "tveksam" drivkraft i sitt handlande som går att ifrågasätta moraliskt. Detta gör dock INTE handlingen otillåten. Handlingen kan ha utförts som en rutinåtgärd och vara väl förankrad i vad som kan vara tillåtet och moraliskt försvarbart inom medicinsk etik. Agentens intention vid en handling är således inte relevant för vad som är tillåtet.
Så har moraliskt klander någonting med agenters intention att göra?

Hur kan injicering av en dödlig dos med smärtstillande inte vara otillåtet?
Och det var väl en doktor, inte en agent du menade?

Det är inte ovanligt att vårdpersonal ger smärtlindrande som påskyndar dödsögonblicket.
Med agent menar jag "moralisk agent".

Kant skiljer mellan det moraliska värdet av en handling och frågan om handlingen är rätt eller fel. En handling har moraliskt värde om den är moraliskt riktig och om den är utförd just därför att den är moraliskt riktig, dvs jag hade inte handlat på det sättet om det varit omoraliskt; att min handling är moraliskt tillåten är en nödvändig förutsättning för mitt handlande.

Enligt Kant spelar alltså intentionen ingen roll för huruvida en handling är rätt eller fel, däremot så avhänger det moraliska värdet av handlingen intentionen.

Jag tror Kant har rätt och att doktrinen om den dubbla effekten är fel.

Ja, jag håller med dig. Intentionen i ett handlande gör inte en handling som sådan varken tillåten eller otillåten. Att till exempel låta en sadist rädda en person som drunknar och sedan har som föremål att tortera gör inte räddningen otillåten, tvärtom. Det som går att klandra är när sadisten utför tortyren på den han har räddat. Det som doktrinen om den dubbla effekten inte verkar kunna förklara är hur intentioner då kan spela en avgörande roll i en handling.