Citat:
Ursprungligen postat av
pestloppan
Jag lägger detta i "censur och yttrandefrihet". Om mod tycker att "journalistik" passar bättre så är det fritt fram att flytta mitt inlägg.
Jan G går till hård attack mot Aftonbladets publisher Sofia O-O. Detta p.g.a av hennes sätt att hantera två av tidningens mest framstående skribenter, enligt Guillou. Det handlar om Johan Hakelius och Staffan Heimerson som tillhör (nu tillhörde) högerfalangen på AB. Trots att Guillou inte delar deras politiska åsikter så håller han dem som briljanta skribenter:
"Aftonbladets kanske främste journalist genom alla år jag kunnat läsa, Staffan Heimerson, har fått sparken. I en kolumn framförde han olämpliga åsikter som följdes av en om möjligt ännu mer olämplig intervju i branschtidnigen Resumé. Det gör mig rasande, förskräckt och häpen".
"De två högerskribenterna Staffan och Hakelius var stora tillgångar för Aftonbladet. Båda har just de egenskaper som jag vill se hos en verkligt bra kolumnist. Aftonbladet blev sämre när de två gick förlorade. Ansvaret för det vilar helt på den ansvariga utgivaren Olsson Olsén".
Har Guillou rätt i vad han skriver? Gick Sofia O-O för långt? Och allra mest intressant: Hade Heimerson fått sparken om han framfört sina åsikter för bara några månader sedan?
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/7l0K14
Frågan vart lite mer komplex när man läste SOOs svar för där försöker hon blanda bort korten lite.
Återkommer till det.
I sakfrågan har givetvis SOO rätt att kunna att avskeda honom.
Att vara krönikör innebär ingen livstidsanställning och på samma sätt som man har rätt till att anställa en person har man ju rätt att avskeda en med när man anser att förtroendet är brutet.
Sedan får man ju betala ett evt publicistiskt pris för detta om vissa läsargrupper faller ifrån.
Själv tycker jag det var ok då Heimersons åsikter börjar bli mer en lektion i historiskt förlegat tankegods mer än något annat. Han är en dinosaurie som överlevt sin tid och görs bäst i att kommas ihåg som den utmärkta utrikeskorrespondent han var.
Men det som gör mig väldigt brydd är SOOs långdragna snömos i sitt svar till JG om hennes utgivaransvar. Inget SH skrev är ens i närheten av att vara åtalbart så varför denna långa utläggning, varför detta försök till halmgubbe?
Det ger ju mest att hon tycker att hennes argumentation om att SH inte delar Aftonbladets värdegrund eller hur hon nu uttryckte sig riktigt räcker till som argumentation till varför de sparkade honom utan att hon lite desperat försöker blanda bort korten lite genom att koppla in hennes utgivningsansvar i frågan med, fast den inte varit aktuell i denna fråga.
Det gör ju att man funderar ett extra varv kring det JG hävdar att det mest handlar om att SOO fått kalla fötter då man förtvivlat försökt att ställa sig på kvinnornas sida i #metoo debatten men samtidigt har det visat sig haft och har(?) fortfarande en massa problem på sin egna redaktion. Så därför för att kunna uppvisa en inte alltför härjad tidning måste SH gå. Inte pga den krönika han levererat för den hade ju SOO själv godkänt utan för en intervju i Resume var det väl.
Hur det nu verkligen ligger till på Aftonbladet och hur de förvaltat sina "värderingar" det får vi ju aldrig veta för SOO stoppade ju den rapport som skulle visa detta med motiveringen om att det kanske skulle gå att peka ut utpekade personer utan att för den skull styrka det.
Så behändigt.
Så det är nog som JG menar att SOOs agerande är mest för att hon är rädd för negativ kritik mot tidningen, samt enigt min uppfattning att det skulle ses som dubbelmoralistiskt att tidningen som hävdar föra fram kvinnors talan samtidigt inte tar tag i problemfrågor som varit väl kända sedan länge på tidningen, ett faktum som rapporten visar, även om de ansvariga för den även påpekar att mycket blivit bättre.
Så är det på det viset som JG hävdar så är det ju inte bra utan uppvisar ett litet räddhågset ledarskap över det som skall publiceras och inte.
Knappast något man förväntar sig från Sveriges största kvällstidning.
