7 nov 1957: Polsk stridspilot hoppade av och sökte asyl - vart tog han vägen?

Det är nu 60 år sedan ett polskt jaktflygplan nödlandade utmed Viskan utanför Veddige i Varbergs kommun.

Piloten, en avhoppare från Polen, verkar ha spanat in landningsplatsen när han flög längs Viskadalen. Han vände en bit in i Mark och kom sedan tillbaka och landade vid Jonsjö. Troligen ville han göra slut på allt bränsle innan han landade för att minska risken för brand.

Enligt tidningsartiklar från dagarna efter den 7 november 1957, berättade piloten att tre andra plan beordrades att ta upp jakten på honom när han lämnade Polen.

Piloten sökte direkt politisk asyl i Sverige och togs om hand av polis i väntan på beslut. Bara några dagar senare, den 12 november skrev Dagens Nyheter att utlänningskommissionen tagit beslut om att piloten skulle få stanna i Sverige. Därefter upphör spåren och historierna går isär.

– Det är nog ingen som riktigt vet vart han tog vägen, säger Hans-Olof Nilsson.

Piloten var en 24-årig polsk löjtnant som ville söka lyckan i Sverige. Han hade tidigare på dagen rymt från en flygplats i Lodz men helt tappat orienteringen i det disiga vädret.

Piloten satt snällt kvar tills polismannen Härdeman från Veddige kommit till platsen. Senare anlände även personal från F 14 i Halmstad och spärrade av området. Piloten fördes till polisstationen i Varberg där han uppgav att han flytt från Polen för att begära politisk asyl i Sverige. Under flygningen hade han i radion hört hur andra polska militärplan beordrats att förfölja honom men att förbindelsen brutits.

På grund av de dåliga siktförhållandena hade han fullständigt tappat orienteringen. När han efter några timmars flygning kommit nedanför molntäcket hade han upptäckt dalgången och eftersom bensinen samtidigt höll på att tryta bestämde han sig för att göra en nödlandning.

Hur framtiden blev för den deserterande polacken vet vi inte. En uppgift gör gällande att han skulle fått anställning på textilfabriken MAB och MYA i Varberg men det dementeras av Varbergsflygarna Torsten Stener och Stig Abrahamsson som båda minns händelsen väl.

- Efter vad jag fått fram transporterades piloten till Göteborg och därefter vidare till USA, säger Torsten Stener som forskat i fallet.

Stig Abrahamsson säger:

- Han blev i alla fall inte tillbakaskickad till Polen, så mycket vet jag, men han började heller inte på MAB eller MYA för där arbetade min fru i köket och det hade hon känt till i så fall.

Föraren, underlöjtnanten Bogdan Kozuchowski, begärde efter sin planerade flykt politisk asyl i Sverige.

Kraschlandningen var slutet på ett av de mest sensationella flyktförsöken från andra sida järnridån.
Direkt efter landningen begär piloten politisk asyl och genast utbryter diplomatiska diskussioner på hög nivå.
Men där slutar spåren efter honom. Vad hände med piloten sedan?
Följ med i jakten på den försvunna stridspiloten!
P4-Dokumentären är gjord av Henrik Martinell, P4 Halland.

I dokumentären medverkar bokförläggaren Thomas Magnusson, som gett ut böcker om avhoppare från öst under Kalla kriget.

Han beskriver Bogdan Kozuchowski som ”en knepig typ”.

– Det är ganska typiskt egentligen för alla som hoppade av. Det gemensamma för de här inklusive Bogdan är att han var lite på glid i hemlandet. Han var ju ganska ung, bara 24 år. Men trivdes inte i den militära, hårda tjänstgöringen och kom inte alls till sin rätt. I alla fall inte som han uppfattade det själv, säger han i dokumentären.

Han säger att resan till USA gjordes med Sveriges goda minne.

– Sedan överlät man ofta till amerikanarna att hantera honom vidare, vilket de naturligtvis gjorde. Det vill säga, de såg till att blev just ett propagandanummer, fick dyka upp i radio, tala till landsmännen i Polen, och kom så sett till nytta, säger han.

Bogdan Kozuchowski deltog bland annat i radiosändningar med antisovjetisk propaganda, framkommer i dokumentären.

Vad som med honom sedan har inte tidigare varit känt.

År 1975 flyttade en man vid namn Robert Stone in i en taklägenhet hos en familj i Chicago, USA.

Mannen beskrevs som privat med ett rutinstyrt och disciplinerat liv. Han beskrevs också som pedant och arbetade som maskinsättare på en kexfabrik.

Där bodde han sedan kvar i 22 år, fram till april 1997 då han plötsligt hittades hängd och död i lägenheten.

– Vid det här laget börjar all galenskap, säger Jolanta Boniak, dottern i familjen som hyrde ut lägenheten, i P4-dokumentären.

Dessförinnan visste familjen inte att Robert Stone var samma person som Bogdan Kozuchowski, som 40 år tidigare kraschat med sitt plan i Veddige.

Det blev de varse först då Jolanta Boniaks pappa hittade en portfölj gömd i ett av mannens skåp, efter hans död.

– Det var då han hittade hans pass, artiklar och dokument om Bogdan Kozuchowski, historiska artiklar, hans svenska pass och sådant. Då fick vi reda på hans riktiga identitet, säger Jolanta Boniak.

Hon beskriver det en som en chock.

Varför Bogdan Kozuchowski valde att avsluta sitt liv är inte känt. Vid tillfället var han i en relation och de funderade på att förlova sig och flytta ihop.

Jolanta Boniak har genom åren funderat mycket på just det, berättar hon.

– Var det skulden? Ånger om vad han hade gjort 40 år tidigare? Är det för att han inte uppnådde livet han ville ha, som han visualiserat sig när han beslutat sig för att fly?

Thomas Magnusson menar att livet för avhoppare ofta blir svårt.

– Jag känner inte till något fall där en avhoppare blivit lycklig och hamnat i någon slags frihet som motsvarat förväntningarna, säger han.