Kan man negera sig själv ytterligare?

Jag har i många år funderat på och försökt
nå en slags friktionslöshet inom mig själv, som sedan
när jag upplevt att det varit omöjligt, istället testat på
att utgå ifrån ett rent egoistisk förhållningssätt.

Vad jag kommit fram till är att bortom den rent materiella
egoismen ( som visat sig att ej vara nån äkta egoism ), så
har jag hamnat i ett tillstånd av vad jag
närmast kan beskriva som choiceless action ( det är jobbigt kaotiskt ). Max Stirner tror
jag skrev om något liknande tillstånd, och en bra början
för att nå hit har för mig varit att förstå, att mina önskningar
egentligen är andras önskningar och i denna atombomb av friktion ( eftersom jag ju själv vill vara originell )
som då uppstått, har ett tillstånd som vad Freud beskrev som bebisens megalomani uppstått.


Att bli pseudo-egoistisk:
Nu tycks jag ej komma vidare ifrån detta. Det som
skulle fungera är att så att säga, köra 100kmh åt ett håll och gå
fatalt tillväga, men då tar ju mitt arbete slut vad det verkar. Man kan okså portionera ut allt
långsamt, men då hamnar jag vid gå pånytt!

Detta pseudo-egoistiska tillstånd är ju även vad tex. en som
Nietsche inte kom vidare ifrån, efter att han först varit tvungen att rasera ( för att människor överhuvudtaget skulle tro på honom )
all skit ( filosofin ) begånget med filosofernas egna ordval,
för att människan pånytt skulle kunna tro på en vilja till makt som det enklaste och enda möjliga.


Att bli egoistisk:
I öst så finns det ett uttryck som heter choiceless awareness,
och det är detta friktonsfria tillstånd som jag tidigare i mitt liv sökt och som väl
kanske alla hela tiden söker?

Så till min frågor,

Finns det någon skrift eller egen synpunkt/ erfarenhet hur
man ifrån mitt påhittade choiceless action kan nå detta s.k. friktionslösa
tillstånd som ibland kallas choiceless awareness utan att för den sakens skull
hamna under jord!? Är detta överhuvudtaget möjligt eller har jag bara den möjligheten
att ifrån bebisens skrikande, ta mig i kragen och ta del av den kollektiva tanken ( som jag för övrigt redan gör )?

Ok, jag kör en enklare formel likväl:

döda ( jag )-motstånd ( du )= leder till=

samarbete/tanke ( filosofi )

..då är frågan, kan man genom denna formel hitta en öppning för lycka?

Jag har försökt på 2 sätt. Först negerade jag mitt behov av att döda, och numer försöker jag att maximera dödandet. Har ni något bättre sätt?

Låter lite som motsatsen till egoism.

"Therefore, he asserted that choiceless awareness is a natural attribute of non-self-centered perception, which he called "observation without the observer""

https://en.wikipedia.org/wiki/Choiceless_awareness

Allt är kanske egoism, d.v.s. går tillbaka till
mig själv. Det här med choiceless awareness är ett
uttryck som J.Krishnamurti använde, men själv har jag ingen åsikt
om man kan komma dit eller ej. Hur kan jag med tanken gå bortom tanken?

Det är väl lite där skon klämmer, eller hur?
Det jag egentligen personligen är ute efter, är en ny väg i livet
för min nuvarande väg känns uttömd, den har en nihilism
som grund men inget mer just nu att lägga till ovanpå nihilismen
som gör det värt att leva vidare.

Men som sagt, det är ju lätt för dessa gurus att snacka
om upplysningar hit och dit, men frågan är vilken väg
jag ska ta.

Fatalismens väg kanske är den enda, rätt in i berget bara.
Som Zapffe sa, vårt IQ tynger kanske ned oss.

Jag har nog inga tips att ge mer än att du måste testa dig fram. Jag tror inte att vägen till mer upplysning är skriven i sten utan jag tror att den är mycket mer organisk och ombytlig.

Det hela handlar ju om fri vilja finns. Det står dig fritt att välja mål, men så fort du valt mål styrs varje val av målet. Allt du behöver göra för att uppnå choiceless action är att ha ett mål. Huruvida man blir upplyst kanske beror av målet.

Donald Trump har ju som mål att maximera sitt anseende (värde). Detta gör ju allt han företar sig förutsägbart. Den ende han lurar är sig själv.

Ursäkta, men upplyst är inget ord som jag själv skulle välja att använda. Det här med fri vilja är svårt att diskutera tycker jag, och blir knepigt på många sätt på det viset som det diskuteras i den offentliga debatten. Då får man isåfall avgränsa med vad man menar med fri vilja, och då kanske diskussionen redan har spelat ut sin roll.

Man kan vända på det hela och säga, att hur ska ett tomrum kunna ha en fri vilja? Det är ju ni som gör mig samt tvärtom. Vi går in i varandra, och utan världen är jag ingenting, så varför frågar jag inte istället ifall världen har en fri vilja gentemot mig?

För att förklara vidare så är detta som jag kallar choiceless action en ännu renare själviskhet än tex. hedonism eller låt oss säga en självmordsbombare. Edit. Dåliga jämförelser, vad kan vara djupare än andemeningen i hedonism?

I detta läge så riskerar du istället att flamsa runt mellan önskningar in absurdum, och nästan ligga skrikande som en bebis och upplever en ombytlighet som är extrem.

Inget annat än ögonblickets begärelse är intressant, så vissa gånger kan man liksom stanna upp mitt i ett steg och helt byta riktning, det är oerhörd nyckfullt.

Nästa steg skulle kunna vara choiceless awareness eller så är det en ren fatalism.

Slutresultatet blir alltså att man förkastat den ( medvetna- ) fria viljan. Man har alltid bara 1 valmöjlighet numer, man har gått ifrån en extrem ambivalens till att hamna i en slags direktkontakt till sina drifter.

Detta är ej definitivt, det finns en oro kvar när man reser sig upp till ett dualistiskt tillstånd, men detta är såppas extremt, att möjligheterna att fortsätta resan på, antingen borde vara en slutgiltig fatalism eller choiceless awareness vad jag kan tolka. Att igen leva i en oro är inget alternativ vad det känns, men det går säkert att tvingas in i ett sånt tillstånd pånytt likväl.