Kompisar bodde hemma tills de var 30 - lever nu drömmen

Ur ekonomisk synpunkt håller jag med dig TS. Däremot har jag svårt att tänka mig att dina vänner levt sina ungdomsår actionfyllt hos lilla mami o papi.

Finns fler sätt att se detta 😊

Ja det handlar nog rätt mycket om förutsättningar.
Inte alla har råd eller plats att försörja sina barn tills de är medelålders, klart det har sina fördelar.

Att behöva bo kvar hemma pga att inte ha jobb eller kunna hitta bostad, i en trång lägenhet man inte vill bo kvar i egentligen, tills man är 30, är kanske inte lika kul.

Men jag har ett tips till dig, försök att inte tänka på att du borde gjort annorlunda. Jag ångrar en del saker som fan , vad som kunde hänt är antagligen ändå inte vad som skulle hänt.

Vem fasen vill ha kidsen hemma när de närmar sig 30??
Brorsan med fru "kastade ut" sina innan de var 23.

Tråd rubriken, trodde det var en copy & paste från någon Aftonbladet PLUS artikel.

Anyways.
Nja, jag anser personligen att det är lite främmande för mig om någon hade introducerat sig som;

"Tjena, Vesslan här, 29 bast. Okay så du bor på campus? Nä vettu jag bor i mammas källare och ja.. det är ändå rätt schysst att slippa tvätta kläder, städa o sånt tråkigt.
BTW, kan jag få låna ditt rum Lördag kväll? Mami o papi för sånt oväsen i sängrummet nu för tiden o jag vill inte att Fiffi liksom ska tycka att jag är weird eller så, är ju tredje dejten med henne nu"

Alla liv ser ju olika ut. Man har måhända större finansiell frihet eventuellt ifall man bor hemma (och kapar en hel del kostnader) men istället så försvinner ju en del av den personliga friheten. Du vill dra hem en tjej, va ensam för dig själv, odla cannabis, destillera sprit, ha en fest, ha en förfest, skrika, sova på dagen, you name it!

Jag flyttade ut när jag var 16

Skulle aldrig velat göra det. Ekomiskt bra, visst. Men fan, man är ju bara ung en gång. Tror dina polare kommer ångra sig senare när de sitter där med en fet fru som käkar ostbågar framför lets dance på fredag, och ungar som är jobbiga. Då kommer de se tillbaka på sin ungdom och tänka "faan varför tog jag inte vara på och njöt av ungdomen!!"
Livet är mer än pengar.

Om ens föräldrar bor i ett stort hus så ser jag inga problem med att flytta hemifrån när man är 28-30 bast.

Om man inte har någon flickvän/pojkvän dvs för då känns det bara för skumt.

Grejen är ju den att väldigt få har föräldrar som bor i ett stort hus

Men allvarligt. Bo hemma vid 30. Hus eller inte. Liknar incest ta mig fan.
Men ok, en av mina kompisar curlade sina ungar till 25 plus en av deras pojkvänner.
Men han levde singel.
Med en fruga hade det aldrig gått.
Fan 30 är nära halva livet med farsan och morsan.
Sjukt.

Hellre det än att bo ensam i ett eget litet råttbo och bli galen pga ensamhet. Antar att det är vad som väntar de som inte lyckas med att hitta en livspartner.

Jag bor hemma vid 26 års ålder. Har inte så mycket att välja på då jag inte har råd att köpa en bostadsrätt här i Stockholm, och jag har för kort kötid för att få en hyresrätt, krävs 8-10 år för de sunkigaste förorterna och 11-15 för OK områden, 15-25 år för "fina" områden.
Sparar så mycket jag kan men är mycket lågavlönad så tar enormt lång tid att spara till en lägenhet.

Folk som bor utanför Stockholm skall ha klart för sig att det knappt säljs lägenheter för under 2 miljoner kronor ö.h.t i den här staden. En 1:a på 20 kvadrat går för runt 2.7-3.3 miljoner i innerstan och 2.2-2.6 miljoner i "bra områden" utanför stan som Solna, Sundbyberg, Bromma, Aspudden med flera.
Jag har kikat på bostadsmarknaden i andra städer och det är helt sjukt billigt (i en Stockholmares ögon). En 2:a på 40 kvadrat för 700 000 i centrum? Inga problem.

Men visst, det börjar bli skämmigt att inte kunna stå på sina egna ben men verkligheten är som den är, jag kan inte fixa ett eget boende och då är det här den enda utvägen.

Har ts bostadsrätt så kan han skratta hela vägen till banken. Jag är exakt i samma sits som dig ts. Skillnaden är att jag köpte min lägenhet för 850 000:- och hann att amortera en hel del tills nu. Polarna tvingas att köpa lägenheter för över 2 miljoner som är i samma storlek som min i sunkigare förorter.