Citat:
Ursprungligen postat av
Dannebil
Det är säkert olika från person till person, men det är ändå märkligt om det finns en handfull personer som blivit våldtagna av samma person och ingen av dem anmäler det. Speciellt när det är en person som de kan peka ut. Jag har lättare att förstå kvinnor som våldtas av för dem helt okända eller relativt okända män, då kanske de känner att det inte är mödan värt för de kan ändå inte ge polisen något.
Men blir man våldtagen av en kändis är det ändå rätt lätt att peka ut personen och få snabb rättvisa (förutsatt att man inte befunnit sig i någon beroendeställning som typ praktikant på produktionsbolag eller dylikt). Jag har dock aldrig hamnat i en liknande situation själv så jag vet givetvis inte hur en normal reaktion är, men lite grann höjs varningsflaggorna när det var så jobbigt att anmäla när brottet hände men det sedan bara krävdes en hashtagg för att man skulle orka anmäla.
Det är kanske respektlöst mot offren att tänka så men väntar man i flera år med att anmäla ett brott och gör det när det pågår en kampanj där man ska hänga ut så många kändisar som möjligt, så får man nog leva med att folk kommer tvivla på ens motiv.
Det är naturligtvis bättre och mer trovärdigt att anmäla direkt då det kanske också finns fysiska bevis såsom material från övervakningskameror etc., men det är väldigt sällan/aldrig som det finns material från själva övergreppet och då ställs ord mot ord. Det är dessutom otroligt sannolikt att kändisen ifråga kommer neka till anklagelserna, och då står en ensam kvinnas ord mot en kändis ord - vem kommer man tro på?
Kändisen kanske inte ens nekar utan säger att det varit helt frivilligt. Vittnen stiger fram och säger att de minsann sett att kvinnan varit flirtig och hon börjar fundera på vilka signaler hon skickat ut. Har hon gjort något som kunde uppfattats som flirtigt? Osäkerheten gnager och hon börjar tänka på historier hon hört från domstolar där kvinnors klädsel granskas och två karaktärsvittnen som den åtalades advokat grävt fram kan vittna om att hon blivit för full på en fest och dansade inbjudande mot en man.
Hon har samtidigt ingen aning om att andra kvinnor också blivit utsatta och hon upplever att hon står ensam mot en mäktig kändis med massor av pengar och möjligheter att försvara sig. Är det en strid hon är beredd att ta, dessutom samtidigt som hon mår psykiskt dåligt efter själva övergreppet - det måste vara hemskt att vara i en annan persons våld utan möjlighet att ta sig därifrån. Skräcken under själva övergreppet kanske blandas med dödsångest när hon inte vet vad kändisen ska göra sen - han kanske tänkt göra sig av med henne eftersom hon kan peka ut honom?
Summa summarum - jag kan mycket mycket mycket väl förstå att man inte väljer att anmäla. Jag har själv, precis som säkert samtliga i resten av befolkningen, varit utsatt för oförrätter som jag inte gjort något med av olika anledningar. Man väljer sina strider. Men om någon av de oförrätter jag själv varit utsatt för bubblar upp igen så finns ilskan där fortfarande och hämndlusten lever kvar långt efter att själva oförrätten bleknat till ett avlägset minne. Dyker det upp en #metoo-kampanj där man får möjlighet att hämnas på sin plågoande utan att man måste stå ensam i rampljuset så är det nog inte många som inte skulle greppa chansen. Jag skulle göra det bums.