Varför kan man inte prata med barn som man gör med vuxna?

Nu menar jag inte skrika och vara respektlösa som vi vuxna ibland kan vara... Bara helt enkelt prata som man gör med vuxna... Då blir barnet vuxet snabbare, förstår världen bättre och får snabbare livserfarenhet.

Vilka nackdelar finns det och varför gör inte svenska familjer detta?

Små barns hjärnor fungerar inte riktigt som vuxnas. Det är därför vi kallar dom för barn.

Du bör prata med barn som med vuxna, förutom vissa saker. Det kan oftast inte relatera till sarkism etc. Men man skall vara klar och tydlig.

Hjärnan sägs vara fullt utvecklad i 25 års åldern.

barnen vill ha klara besked, antingen eller, svart eller vit, dåligt eller bra, de kan inte hantera komplexa frågor, det mesta har nackdelar och fördelar, det kan inte barn förstå, eller en gråzon,

jag vill kontra med att jag brukar prata vuxen språk med främmande hundar, jag använder fula ord,

Är det tonfallet eller innehållet TS syftar på? Man ska inte hålla på som vissa fruntimmer gör och joller-prata med barn, det är kontraproduktivt. Ett vuxet tonläge ska man ha. Innehållet däremot ska man anpassa efter barns ålder. Tämligen meningslöst att diskutera von Wright med en treåring, exempelvis.

För att man bör sakta låta ett barn bli medveten om den vuxna världen med all skit denna innebär. Du talar t.ex inom om barnet råkar se en pundare att denna knarkar utan är mer snäll att den personen har bara lite problem. Skulle vi vuxna vara ärliga om allt skulle vi liksom traumatisera alla barn innan de var 10 år fyllda.

Med tanke på att så unga som 8-9-åringar spelar GTA så är det nog lika bra att vara ärlig redan då.

Ja möjligen. Det är en annan värld numera. Möjligen kanske bäst att vara på direkt. När man själv var 8-9 spelade man typ Pirates på en C64.

Barn är känsliga och rädda för jättarna som kallas vuxna.

Då kanske det är på sin plats att prata bebisspråk? För att framstå som mindre skrämmande.

Som män gör med kvinnor.

😀

Eftersom barn kan ha svårt för språkets syntax och dess innebörd. Samtidigt är de oerhört perceptiva, har rikt känsloliv och kan ha (viss) empati för andra. De behöver utvecklas och få erfarenhet för att förstå sig på ett mer komplext språk och omvärld.

Tror att "babyspråk" är ett evolutionärt drag hos människor och något nyblivna föräldrar upptäcker nästan omedelbart eftersom ett nyfött barn ändå har noll språkförmåga och de något äldre barnen har svårt att förstå en i vardagen.

Barn kan inte så många ord förstår inte alltid hur saker fungerar, därför måste man prata på deras nivå.

Hur du själv mår är dock det viktigaste, det hörs annars i rösten .