Instabil på många sätt

Kan stå i spegeln och tänka ''Jag ser inte så dum ut egentligen. Stark haka, smal kropp med bra potential för muskler, vacker ögonfärg, osv''. ''Jag är egentligen en rätt schysst människa, jag behandlar andra med respekt, såsom jag själv vill bli behandlad.''
Sen så nästa dag tänker jag ''fyfan vad ful, spinkig, man kan se bröstkorgen träda fram. Du beter dig jävligt märkligt mot andra, varför kan du inte bete dig som en människa''.

Vissa gånger är jag nästan svältfödd på att hänga med de få vänner jag fortfarande har kontakt med, och till slut blir jag så irriterad på dem så att vi förlorar kontakten ett tag, tills vi ses igen eller att vi aldrig talas vid igen. Samma med kärleksintressen. ''Shit, vad hon är schysst och vacker.'' till senare på dagen/veckan ''vilken jävla hora'. Blir så sur och bitter, till slut känner jag mig helt bortdomnad i hjärnan.

När man kände så här i tonåren trodde jag att det bara hade med hormoner, puberteten och skit att göra. Men det har passerat för länge sen nu. Är det bara så här det är?
Var hos BUP som yngre. Gav mig inte ett skit. De pushade på att göra en utredning, men jag vet inte vad jag ska med en om jag potentiellt har någon störning. Skulle kanske vara skönt att höra att det är något fel i skallen om det visar sig att man har något, men det negativa överväger det positiva verkar det som.

Ja flashback är lite jobbigt faktiskt. T ex det där med att ladda upp en avatar... de borde ju för fan programmera ett system så att man kan ladda upp den till rätt storlek. Kolla

www.newgrounds.com t ex. Där har de inprogrammerat en autocroppare. FB gjorde borde göra samma grej... Och de borde ha nån slags profilsystem som NEWGROUNDS.

En stor kram från AudioMachina22

http://audiomachina22.newgrounds.com

Visst, man kan hitta nån syndrom till det men felet är du själv.
Alla är vi lite av det du säger dock de flesta har lite mer av det goda eller onda.
Du har nog 50/50.
Ibland är du god människa mot omvärlden och du belönas med god självrespekt och bra stunder i livet. Men ibland gör säkert onda saker och det straffas du med ditt hat mot dig själv och andra. Det är dags att välja vilken sida står du på!

Hmhmhm... båda antar jag. Jag bryr mig inte. Jag behöver inte straffas för något.

Tack för att du lyssnade. Och alla andra som såg dettta. Jag ber om ursäkt. Jag hade fel... helvetet vill jag inte tillbaka till.

Oom ni haxat mig eller inte vet jag. Sanningen är så ofattbart svår att förstå. För det finns ingen

Ja jag är galen. Faktiskt. Så galen att jag vet att jag är galen... alltså grejen är att jag inte tänker att jag är galen. Eller? Jag vet att jag är galen... vet ni att ni är galna? Jag tror faktiskt ni är lite ruttna innuti. //SÄPO

Ta det lilla lugna och tänk att du är en schysst människa. Tänk världen är så fin varför förstöra detta underbart fina. Du är fin och du söker en annan fin människa och det kommer bli en realitet förr eller senare.

Bipolär kanske? Kan behöva medicineras t.ex. för att lindra det dåliga. Misstänker att jag har det i alla fall, men det är ju svårt att veta utan professionell hjälp så försök ta hjälp hos läkare/psykolog om du kan. För mig är problemet att jag vet att något är fel, men inte kan beskriva det riktigt. Men egentligen är ju livet för kort för att gå runt och må dåligt när det kan finnas hjälp att få, så kolla upp det är mitt tips.

Vi klarar oss själva. Men i en del fronter behöver vi hjälp... och ett måste är att samarbeta. Ni vill joina mitt team, eller hur?

Ni söker efter det omöjliga. Följ mig isf.

Jag har blivit diagnoserad bipolär, adhd och ASperger Syndrom. Den tredje tvivlar jag rätt så starkt på faktiskt... för jag följer mina egna resonemang. Jag läser folk hur lätt som helst. Men ibland... ibland kan jag bli lite förvirrad

Fortsätt med det ni sysslar med. Om ni känner att det är rätt. Gör det. Fortsätt och tvivla inte för att andra säger det motsatta. För de försöker hindra dig från att hitta rätt. Ju mer motstånd. Destå mer rätt har du.

Ge aldrig upp hur jobbigt det än känns. Ge inte upp. Ok? Jag var tvungen att vara kvar på psyket under 2 timmars samtal med sjuksköterskor som sa att jag måste stanna kvar för dagen. Ville ge mig Zyprexa och Stesolid. Tackade nej. Efter det var skött gick jag tillbaka till mitt rum, och bums, jag fick träffa läkare igen. De hade kommit med ett beslut. Jag fick åka hem.

SÅ JÄVLA TUR!!!!!! JAg var överlycklig när jag hörde det

Seroquel 600mg och Zyprexa har jag slutat med. Inne på 5e dagen. Känner fortfarande av avtändningen men det är inte speciellt farligt. De här medicinerna är värdelösa för mig nu. Om ni undrar hur länge jag tog dom... 1år + 3år.

Ja det är jobbigt att förklara inför "läkare" vad problemen är eftersom dom vill ha så mycket makt över oss som möjligt. Nästa gång du träffar läkare... säg absolute ingenting. Säg "Jag vet inte." "Det kan jag inte svara på för jag vet inte" "Jag börjar bli lite trött på dina frågor, kan du sluta?" "Varför respekterar du inte mitt mående och istället njuter av att suga energi ur mig... är det roligt? Min läkare är en SADIST!!!!!!"

Typ på det sättet. Du fattar... läkare fattar 0. Ola Lundin dock... han är en gud. Sök hjälp från Ola Lundin men följ inte alla hans tips, ni måste också använda er inre kompass. Ni kan känna det, träna på det. Det känns i hjärtat. Lita på er själva

Thx my man!

Tackar!

Haha, nu blev man på lite bättre humör. Kapa en tråd, hahaha.