Blir deprimerad och får lite ångest varjegång jag får magkatarr. Varför?

Hej! Jag får ofta magkatarr tillföljd av att jag äter smärtstillande opiater för kronisk smärta. När jag får magkatarr så blir jag nästan direkt deprimerad och får lite ångest, jag somnar nästan sittande och har de vanliga symtomen som smärta med mer och så fort magkatarren går över så blir jag glad igen. Jag är aldrig deppig eller har ångest när jag inte har magkatarr.

Jag kan leva med smärtan men jag orkar inte bli deprimerad och få svag ångest i samband med magkatarren. Jag blir sårbar, uppfattar allt som negativt och det påverkar i sin tur mitt arbete negativt där jag tyvärr behöver vara stark, motiverande och positiv för personalens skull.

Är det någon som förstår sambandet mellan magkatarren och dessa mini-depressioner på 4-6 veckor? Och vad man skulle kunna göra åt det. Jag äter omeprazol fast på morgonen men trots det får jag magkatarr då oxynormen är stark för magen. Under tiden jag äter syradämpande medel så påverkas även min matsmältning och avföringen blir ljusgul och maten blir inte riktigt smällt

Jag har läst om att flera viktiga signalsubstanser tillverkas i mag och tarmkanalen och jag funderar på om jag får en påverkan på bakteriefloran eller liknande. Jag började idag med probiotika för att hjälpa de goda bakterierna på traven. Den här gångens magkatarr gick det så långt att jag sökte akut då jag höll på att svimma och fick kraftiga smärtor i magen. Dock tror jag att jag blåser upp smärtorna och blir mer påverkad pga att jag har mina mini-depressioner.

Alla tips och teorier mottages tacksamt.

Fast det är väl ändå naturligt att även må mentalt dåligt när man mår fysiskt dåligt? Man känner sig ju t.ex. hängig när man blir sjuk, eftersom det är kroppens sätt att säga åt en att man bör ta det lugnt och vila. Kanske skapar det en inflammation som orsaka depression? Det finns idag en del forskning kring att en del/de flesta depressioner skulle kunna ha en koppling till inflammationer i kroppen, t.ex. långvariga, lågintensiva inflammationer som inte fångas upp av blodprov.

Jag har själv lidit av magkatarrliknande problem en stor del av livet (samt reflux). Lite påverkar det ens allmänna sinnesstämning, även om jag inte mår riktigt lika dåligt av det. Men nog har olika krämpor ibland gjort att jag känner mig lite ynklig och att jag vill vara lite mer tillbakadragen. I första hand är det väl inflammationer som skapar en sådan känsla (se ovan).

Sedan vet jag inte om det här är relevant för TS, men: Jag har alltid varit lite dålig på att uppfatta signaler och tolka känslor från min kropp, vilket kan hänga ihop med att jag har Aspergers syndrom, vilket ju innebär att man är neurologiskt lite annorlunda. När jag höll på att gå in i väggen p.g.a. ständigt överarbete, stressande uppdrag och ständigt grav sömnbrist, så hade jag svårt att uppfatta min kropps signaler om att jag var svårt stressad och hade hög ångestnivå. Samt i den mån jag kände något, så körde jag enligt min vanliga mentalitet att strunta i alla obehagskänslor, bita ihop och bara köra på. Det gjorde att jag även började få allt fler fysiska symptom, som (mer) huvudvärk, magbesvär, ökad reflux, jag blev svullen vid sköldkörteln, jag fick ledsmärtor o.s.v. Min poäng är att liknande fysiska besvär kan ju även vara kopplad till ökad stress/ångest, men det är egentligen stressnivån som är grundproblemet och som skapar det själsliga illamåendet.

Hur som helst tycker jag att yoghurt till frukost lindrar lite grann magkatarrssymptomen.

Jag är ingen savant på anatomi eller endokrina system. Men mage och huvud sitter ihop på flera sätt.

syredämpande medel? vad säga om att utesluta syrebildande mat istället?