Citat:
Hemskt tråkigt att läsa om. Men det var min andra poäng i stycket efter. Att man kan försöka starta en dialog lite försiktigt för att se om en ursäkt behövs. Även om en sådan som i ditt fall säkert inte på något sätt kan göra allt bra igen. Att bara helt sonika dra upp gammalt kan då leda till att sådant som personen redan glömt och gått vidare från kommer upp till ytan igen. I övrigt för sådana som nu fått ett samvete som TS på äldre dar är det väl bara mer eller mindre rätt att de får uppleva lite ångest och då inte känna att vad som räcker är en simpel ursäkt.
Ja, vi är eniga.
Citat:
Sådana som din historia borde ju uppmärksammas så mycket mera. Möjligen gör det inte så mycket för just ungar då de inte tänker på konsekvenser men för föräldrar och sedan även vården kan det ju göra nytta. Just detta med PTSD är fullt accepterad om man varit med i krig där man varje dag under en längre tid känt skräck och att bli mobbad som du beskriver är ju exakt samma sak. Det blir samma sak att är detta dagen då mobbaren slår ihjäl mig.
Ja konsekvenserna av PTSDn blir som sagt densamma som i tex krig. (Själv blev jag misshandlad och mordhotad fler gånger än jag kan räkna till)
Tyvärr har vi en psykiatri som är helt okunnig och där det är snudd på totalt omöjligt att få den vård som krävs, om man inte är flykting vill säga. Då finns flera inrättningar att vända sig till, tex Kris och Traumacenter i Solna. Men som svenne är man utlämnad till en inkompetent allmänpsykiatri som ska behandla allt med KBT, även saker som inte ska behandlas med KBT, tex PTSD.
Jag fick min diagnos 2007, för tio år sedan. Diagnosen ställdes ganska lätt, men sedan blev det tvärstopp eftersom dom inte kunde erbjuda någon behandling. I dag klassar läkarna min diagnos som kronisk och har med en axelryckning förklarat att jag måste lära mig att leva med det.
Men men. Åter till ämnet.
