2006-01-12, 22:38
  #1
Medlem
En tanke flög precis genom mitt huvud, den må sakna mening, men trots allt.

Två personer möts, pratar med varandra och skiljs sedan åt. Som jag ser på saken kan man med säkerhet säga att de båda personerna har uppfattat mötet på olika sätt. Frågan är då, vilken version av mötet är sann? Är båda versionerna sanna, eller finns det en universell sanning?
Går det i så fall att ta reda på den universella saninningen, eller är detta omöjligt. Om det är omöjligt, kan man då verkligen hävda att den existerar?

hmm... det lät bättre i tanken och det är väl egentligen bara ett tanke-experiment (ganska likt det med Schrödingers katt).
Citera
2006-01-13, 04:21
  #2
Medlem
bunshins avatar
Det blev ju en Schrödingers katt ändå
Citera
2006-01-13, 05:10
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Nehtrm
Frågan är då, vilken version av mötet är sann? Är båda versionerna sanna, eller finns det en universell sanning?
Går det i så fall att ta reda på den universella saninningen, eller är detta omöjligt. Om det är omöjligt, kan man då verkligen hävda att den existerar?

Jag tror det finns en universiell sanning och varje syn på den är olika men likvärdig.

Det innebär att en hunds verklighetsuppfattning är lika riktig som min. Vi har olika modeller med olika definitioner, därför går det inte att säga ena är mer riktig än den andre eftersom det är två olika sätt att se sanningen.

Ta kvantmekanik och relativitetsteorin som exempel. De är två helt olika sätt att se verkligheten, men de är inte i konflikt med varandra, trots att ena förutsätter att det finns slump och den andre inte. Rätta mej om jag har fel.

Men vad är falskt?

När en modell motsäger sig självt eller när två med samma modell har olika slutledningar så måste ena vara falskt. Men ingen har exakt samma modell och därför finns en risk att båda kan ha lika rätt utan att veta om det, och fortsätta dispyten i evigheter.

edit

Välkommen till forumet förresten.
Citera
2006-01-14, 10:50
  #4
Medlem
CurryCurres avatar
Det är såklart omöjligt för någon av de deltagande vid mötet att ha varseblivit "hela sanningen". Våra sinnen är begränsade och går miste om oerhört stora mängder information i varje givet ögonblick.

Frågeställningen snuddar vid ett relativistiskt tänkande - Är, i den mån det finns, en fullständigt objektiv sanning av något intresse för oss eftersom vi aldrig kommer att kunna se eller uppleva den? Däremot tycks det ligga i människans natur att ändå sträva efter att se så mycket av denna sanning som det är möjligt.
Citera
2006-02-09, 23:40
  #5
Medlem
Kom och tänka på ett litet exempel här med universiell sanning och subjektiv sanning. Minns ett exempel från relativitetsteorin, dock minns jag inte de exakta partiklarna, men ni får ta mitt ord för att det är såhär:

Person 1 sitter på en vagn som rör sig med en hastighet nära ljusets, på den vagnen finns två partiklar som när de rör sig med en så hög hastighet attraherar varandra. För Person 1 som inte har någon hastighet relativt partiklarna så ser han det som om de inte attraherar varandra. Men för Person 2 som står som observatör brevid vagnen rör sig vagnen och partiklarna med en hastighet nära ljusets. Därför upplever han det som om de attraherar varandra.

Alltså, samma sak sker i universum, men det upplevs helt olika av två betraktare. Vilken är den universiella sanningen? Attraherar de två partiklarna varandra eller inte? Eller kan båda sakerna ske samtidigt. Jag vet inte svaret, och hur detta fenomen behandlas ur relativitetsteoretisk synvinkel.

MVH
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in