Uppnå maximal nivå av engelska

Hej kära lingvistiker,

Jag led i tidig ålder av ett förakt emot engelska och var därmed ganska kass. I tonåren tog jag tag i språket ordentligt och beslutade mig att bli riktigt vass inom alla områdena av språket, framförallt tal. Jag reste runt i engelsktalande länder under ett antal månader, jag pluggade och tog del av kurser och böcker/artiklar på tung engelska, och resultatet är väl i mina egna ögon minst sagt imponerande. En del engelsktalande tror jag är född med språket som modersmål, men jag känner mig långt därifrån.

Jag ser mig besitta en mycket god kunskap i språket och talar med ett bra flow. När jag läser, översätter jag väldigt sällan texten till svenska utan det engelska innehållet absorberas "obehandlat". Trots denna imponerande utveckling vill jag uppnå en nivå som sträcker sig ännu längre. Är detta ens möjligt? Eller hur långt kan man nå i ett språk utan att ha talat det sedan barnsben? En stor lucka som jag av någon anledning får jävligt svårt för är när jag försöker citera någon/något ur t.ex. en film eller tv-serie, framförallt tillsammans med inlevelse, då skiter det sig totalt. Flowet försvinner och det slutar oftast faktiskt med att jag drar citatet/scenen på svenska för jag tycker det blir alldeles för ovärdigt.


Nu är min fråga till er:

Finns det någon där ute som själv sitter på någon "metod" eller "resurs" som ni själva har använt er av och som ni upplever har hjälpt er till att uppnå till att nå till en ytterligare avancering i ert språklärande?
Helst till en nivå där ni anser att ni knappt kan nå längre. Kanske frågar jag efter något som inte finns, men jag måste samtidigt veta.

Exempel på vad jag skulle kunna tänka mig vara ett potentiellt svar: "Läs avancerade artiklar/böcker högt för dig själv så snabbt du kan"

Eller något i den stilen...

Tack på förhand.

Plugga och bor i ett engelsktalande land.

Tja, det skiljer sig nog från person till person. Finns det någon sida som du vill jobba på specifikt? Uttal, dialekt, ordförråd, kulturreferenser, stavning, fraser, formuleringar av meningar eller uttryck, flow, och så vidare. Olika delar kräver olika tillvägagångssätt.

Kommunicera och diskutera muntligt är inte samma sak som att ha god läsförståelse eller vara bra på att uttrycka sig i skrift. Spelar ingen roll hur många amerikanska tv-serier man sett. Nästan alltid börjar man stamma och staka sig, det är pinsamt. Om man inte håller sig till sina expertämnen i alla fall.

Människan fungerar så att man automatiskt får ”en hög nivå” på precis allt som man utövar tillräckligt ofta.

Det här med att lyckas ”imponera” är nog däremot mer krångligt att förklara; det krävs ju bla att man läser in vad som faktiskt imponerar på folk.

En framgångsrik språkstrategi är nog att vara skådis. Så att klämma i ordentligt med att härma och spela apa kan vara en bra idé. Nu menar jag inte tvunget en sån skådis som syns i TV; jag tänker på alla de roller vi ständigt uppträder i för att smälta in i miljön.

Själv känner jag tyvärr att det vilar nåt lite frånstötande ointelligent över människor som genast byter dialekt när de flyttar nånstans (tex unga tjejer som flyttar till Stockholm). Men ur allmän språkinlärningssynpunkt så är det nog en imponerande dundersuccé – alltså att imitera sina medmänniskor.

Förresten, ett säkert sätt att SABBA sitt flow: Att försöka prata fortare än man i själva verket klarar av.

Du har visserligen rätt i detta men frågan gäller nämligen tid och ork: hur mycket tid tar det innan man blir ganska bra på det man utövar? Alla människor är ju olika.
Jag har samma problem som TS att jag inte kan komma ett dugg vidare med min engelskan och svenskan. Från första början har det gått ganska bra och jag tror jag kan i princip lära mig att läsa på vilket europeiskt språk som helst i ett par månader om jag vill. Men sen kommer liksom en hinder och mina framgångar bromsar ganska snabbt omkring "pre-intermediate nivå" . Jag är en vanlig människa som inte bor i ett engelsktalande land och inte har ngt engelsktalande jobb eller kompisar eller kolleger i verkliga livet. Därför är jag dömd att lära mig språket i mycket tråkig och passiv väg (filmer, YT-lektioner, läroböcker, FlashBack =). Men jag märker att många mina kompisar, som är i samma sits, är ändå bättre på att lära sig främmande språk. Jag kan inte uppnå deras nivå så länge oavsett hur mycket jag tränar mig. Samtidigt vet jag säkert att de inte övar språket i någon hårdare mån än jag gör. Så jag ser att felet alltså ligger på mig fastän jag aldrig verkade vara dum/fånig/analfabet.
Jag kan emellertid tala skapligt bra så att man t.o.m. förstår mig , men det känns som att jag aldrig kan bli flytande och prata alldeles rätt
Kommer det sig att några människor bara har talang medan de andra är mycket sämre på att lära sig språken helt enkelt? Det som en klarar av i ett år kräver tre-/fyrdubbelt så mycket krafter av den andra. Skall man i så fall försöka vidare eller ska man inte slösa tid längre?
Såklart skall man, men ibland känns det rätt pinsamt!
Så förlåt mina språkfel, jag kommer att bli duktigare med nästa inlägg.

Att läsa böcker högt hjälper såklart men räcker tyvärr inte.
Jag har förstått en viktig grej med språken: Man kan tyvärr inte ladda sin 12 volt bilackumulator från 5 volt USB port. Snarare tvärtom!
Det vill säga man behöver hjälp/läromedel av högre nivå än man försöker att uppnå.
För att bara börja prata kan man prata med en kompis som lär sig samma språk.
För att prata bra bör man hitta en professionell lärare i det språket.
För att prata flytande och rätt behöver man prata mycket med en person som har detta språk som modersmål. Tur om man lyckas att hitta en sådan! Så lycka till oss båda!