Hyllningstråd: Guns n' Roses

Skönt att veta att dom har hjärtat på rätt plats iallafall.

Jaha!

Hur gick biljettköpen?

Satt i kö i appen i 30 min, sen kunde jag köpa. Blev lite nervös för det fanns först inga biljetter alls, sen när jag sökte en gång till fick jag tag i två biljetter.

läktare 1
sektion 139

Nu när jag ser vyn över arenan så inser jag att det är typ sämsta platserna, läääängst bort från scenen.

Hur gick det för er?

Här är en vy över arenan med alla sektioner

http://www.seatwave.se/guns-n-roses-biljetter/friends-arena--biljetter/den-29-juni-2017/perf/1089987?affid=0764&appid=20128786&_ga=1.3830195.20 99137739.1480958310

Fick 6 platser, 2 utspridda och 4 sammanhängande, alla jävligt dåliga sittplats.

Men det får man väl leva med.

Hirvi, vilka är dina fem/tio favoritlåtar med Guns? Jag har ej lyssnat på dem på ett antal år men på rak arm är mina:

Estranged (en av världens absolut bästa rocklåtar och otvivelaktigt min favorit bland Guns låtar).
November Rain
Yesterdays
Civil War
Don't Cry
Coma
Rocket-Queen (bäst på Appetite)
Nightrain
So Fine
Breakdown

Min favoritskiva är UYI II. Guns är bäst när de är lite episka.

Intressant fråga, är sen den dagen jag hörde den först väldigt svag för Sweet Child O' Mine. Den är liksom min ungdoms somrar, gå runt och käka glass och börja ta stapplande steg bort från att vara ett barn.

Håller nog UYI högre än appetite, jag tycker också om det storslagna episka.
Estranged/November Rain är väl dom 2 låtarna som sticker ut mest, som jag oftast återkommer till.

Covern på Aint it fun. Gillar även chinese faktiskt. I synnerhet titelspåret och Better.


Minns det som igår, jag var hos en polare, vi var kanske 14 år. Det hade läckt en 30 sekunder fil med namnet "Better Demo", som låter ungefär som låten är idag. Och den pågick ungefär 3 meningar in i versen. Jag minns hur jag mer eller mindre grät och lyssnade på repeat, Axl var tillbaka, det lät episkt.

Guns är nästan det enda av mina ungdomsband (Mötley, Children of bodom, Helloween, edguy, sabaton o.s.v) som fått stanna kvar när jag blivit pretentiös. Antar att Axl's ådra för den svulstiga arena-rocken gav dom en livslängd som är helt sjukt unik i deras genre.

Köpte i lugn och ro i tisdags. ståplats!

Är biljetterna slut nu och endast VIP för 3000 kvar? Trodde faktiskt inte det skulle sälja ut så snabbt, jag hann inte få tag på några men tur är att jag ska se dem i Japan iallafall.

Alla live-versioner är så mycket bättre än studio, någon som håller med? Exempel Rocket Queen, Patience, Welcome to the Jungle, Knocking on Heavns door.. Riktigt bra live-låtar.

Tacka andrahandsmarknaden för det. Jävla mygel.

Nån som vet hur länge det dröjer innan man får sin tröja. Gick nämligen med i Nighttrain!

Jag vet inte vilka associationer de flesta får när de hör namnet Axl Rose här i landet: den klassiska, diviga rockstjärnan? mannen som i egenskap av enda kvarvarande medlem av bandet har mage att turnera världen runt under namnet Guns N' Roses? osv. Många tycker nog att han idag är en ganska löjeväckande figur. Men alla som lyssnat igenom Guns N' Roses skivor vet att han var och är så mycket större än allt detta. Han var en fantastisk musiker och låtskrivare som lyckades höja bandets, förvisso förträffliga, men ändå lite enformiga rockmusik om alkohol och sex till storslagna, larger-than-life epos.
Efter den klassiska debutskivan Appetite for Destruction (1987) ville Slash & company göra ytterligare några skivor med deras raka, treminuters rockmusik. Axl Rose, vars kanske största idol var Freddie Mercury, ville mer än så.

När så de båda uppföljarna Use Your Illusion I & II (de båda dubbelskivorna kom 1991 och innehåller mer än två timmars musik) kom var det nog många som häpnade: det sviniga hårdrocksbandet hade efter Axls strävan börjat skriva låtar som mer liknade romankonstens stora berättelser. Det kändaste exemplet här är självfallet den omvälvande klassikern 'November Rain', en av rockhistoriens vackraste låtar, en låt Axl hade arbetat på långt innan bandet skapades. Men dessa skivors högsta skapelser är enligt min mening den för den stora allmänheten okända, men av fansen, högst älskade konstverk: 'Estranged' – en berättelse om en människans sökande efter mening och hoppfullhet, om en strävan att ta sig upp ur den inre, själsliga avgrund sångens subjekt hamnat i, en strävan att överskrida sig själv. Axl visar här vilken enormt känslig människa han var och är. Den första halvan ger intryck av en slags själslig hemsökelse, ett svårt nattsvart stycke. Här sjunger Axl fram en vad man skulle kunna kalla återhållsam förtvivlan. Den andra halvan (ca minut fyra) går över i ett kanske inte överskridande av de egna svårigheterna, men i alla fall ett accepterande av den egna belägenheten, att liksom stå ansikte mot ansikte inför sig själv och uthärda och ha överseende med vem man är och var i världen man hamnat. Det här är en »rockbekännelse« när rockmusik överskrider sig självt och blir så mycket mer:
"When I find out all the reasons/Maybe I'll find another way/Find another day/With all the changing seasons of my life/Maybe I'll get it right next time [...]/I'll never find anyone to replace you/Guess I'll have to make it through, this time, oh this time/Without you."
De minuter som följer övergången från första till andra halvan (allt efter minut fyra ungefär) är ett av mina favoritögonblick i hela rockhistorien. Men som med alla stora konstverk kan ingen wall-of-text göra dess inverkan på lyssnaren/läsaren/betraktaren rättvisa.
Någon kanske tycker att låtens texter är enkla och banala. Men det fina med pop- och rockmusik är ju att den ofta är banal och gripande på samma gång.

Slash gitarrspel låten igenom är fantastiskt och särskilt solot kan jag lyssna hur många gånger som helst på. Axl tackade honom för "the killer guitar melodies" som han skänkte detta mästerverk. Jag har inte lyssnat på Guns på allvar sedan gymnasiet. Men då var 'Estranged' utan tvekan ett anthem för mina pojkrumsår.

Jag är grymt imponerad hur Axl tränat tillbaks sin röst till pågående turne, ska bli kul att höra dem på Friends till sommaren.

Mest gåshudsframkallande textrad sjungen av Axl på studioinspelning(!) är i min mening "Let the undercurrent drag me along". Nån som vet låt utan att Googla? Sättet han växlar på från föregående textrad är grymt imponerande. Den aggressivitet och frustration han uttrycker är det fan få som kommer nära. Första plats enligt mig, har dock fler favoriter. Vilka är era?

EDIT: Skulle för övrigt vara väldigt kul att höra de råa sångspåren från dessa inspelningar, men gissar att de inte finns tillgängliga.