Tycker att det är överjävligt synd att den enda skivan som oftast kommer på tal gällande GnR är Appetite. Visst, genuina Guns-fans hyllar deras andra plattor, men tar man en titt på flertalet inlägg i denna tråden så kan man se den röda tråden som att "allt efter Appetite är överflödigt eller till och med dåligt". Åt helvete fel tycker jag, och ärligt talat tror jag inte man gett deras efterföljande album en ärlig chans om man resonerar så. Nog för att alla har sin subjektiva smak, men på Use Your Illusions-skivorna finns det verkligen kvalité att tillgå! Verkligen genuint bra material som många hade tyckt varit bra och givande bara de tar chansen. I mitt tycke lägger Slash sina absolut bästa gitarrmelodier och solon på dessa två dubbelalbum, och Axl skriver långt intressantare texter.
Har man någon känsla för musiklyrik överhuvudtaget kommer man att älska texterna och den emotionella inputen Axl bidrar med till låtar som "Estranged", "Don't Cry" och "November Rain", för att nämna favoriterna. Illusions-skivorna är överlag mycket mer musikaliskt avancerade. OK visst, många tycker nog att mycket av charmen i debuten ligger i att den är simpel och "ren och skär rock", men ändå. Det enda solot som melodiöst sett kan mäta sig med det bästa ifrån Illusions-skivorna ifrån Appetite är "Sweet Child O' Mine"-solot. Jag älskar visserligen solona i låtar som "Nightrain" och "Rocket Queen", men snackar vi rena melodier är Slash långt mer utvecklad på uppföljande skivor, i alla fall enligt mig.
Jag skulle nästan våga påstå att ifall Guns släppt en enkel skiva med de bästa låtarna ifrån UYI I&II istället för två dubbelskivor hade den varit minst lika uppmärksammad som debuten, om inte mer. Tänk er följande låtar på en och samma skiva:
1. Civil War
2. Yesterdays
3. Dust N' Bones
4. Don't Cry (Originaltexten)
5. Breakdown
6. 14 Years
7. Estranged
8. So Fine
9. November Rain
10. You Could Be Mine
11. Coma
Sanslöst låtmaterial. Enda problemet är väl att folk antagligen skulle upplevt skivans låtar för väldigt långa. Halva skivans låtar ligger och drar sig runt 8-9-10-minuter... Jag är för övrigt förbannat jävla trött så stavfel och dylikt bjuder jag på.
Har man någon känsla för musiklyrik överhuvudtaget kommer man att älska texterna och den emotionella inputen Axl bidrar med till låtar som "Estranged", "Don't Cry" och "November Rain", för att nämna favoriterna. Illusions-skivorna är överlag mycket mer musikaliskt avancerade. OK visst, många tycker nog att mycket av charmen i debuten ligger i att den är simpel och "ren och skär rock", men ändå. Det enda solot som melodiöst sett kan mäta sig med det bästa ifrån Illusions-skivorna ifrån Appetite är "Sweet Child O' Mine"-solot. Jag älskar visserligen solona i låtar som "Nightrain" och "Rocket Queen", men snackar vi rena melodier är Slash långt mer utvecklad på uppföljande skivor, i alla fall enligt mig.
Jag skulle nästan våga påstå att ifall Guns släppt en enkel skiva med de bästa låtarna ifrån UYI I&II istället för två dubbelskivor hade den varit minst lika uppmärksammad som debuten, om inte mer. Tänk er följande låtar på en och samma skiva:
1. Civil War
2. Yesterdays
3. Dust N' Bones
4. Don't Cry (Originaltexten)
5. Breakdown
6. 14 Years
7. Estranged
8. So Fine
9. November Rain
10. You Could Be Mine
11. Coma
Sanslöst låtmaterial. Enda problemet är väl att folk antagligen skulle upplevt skivans låtar för väldigt långa. Halva skivans låtar ligger och drar sig runt 8-9-10-minuter... Jag är för övrigt förbannat jävla trött så stavfel och dylikt bjuder jag på.
Fan vad kung GnR var på den tiden...