Hoppas den går hem! Har du sett något av Rivette tidigare? Det är en hit-or-miss-regissör enligt mig men ibland får han verkligen till det. Han är ganska fäst vid teater och jag delar inte riktigt det intresset, men i Celine et Julie har de teaterliknande scenerna en viktig betydelse för handlingen, så det funkar bra där.
Har tyvärr inte kommit speciellt långt med Rivette än så länge. Har bara sett La Religieuse så det ska bli spännande.
Drar igån KingStannis rekommendation Sleuth. Tror jag ser nån film till sen förmodligen Three Colors: Blue.
Citat:
Ursprungligen postat av serotonin
Hoppas den går hem! Har du sett något av Rivette tidigare? Det är en hit-or-miss-regissör enligt mig men ibland får han verkligen till det. Han är ganska fäst vid teater och jag delar inte riktigt det intresset, men i Celine et Julie har de teaterliknande scenerna en viktig betydelse för handlingen, så det funkar bra där.
Såg Le Pont du Nord för nån dag sen och trots sin låga budget så gillade jag den för det var charmigt, kreativt och lite underligt på ett bra sätt.
Vald Film:Charade Betyg:3,5/5 Kommentar: En av de trevligaste och enklaste filmerna jag sett på riktigt länge, i närmre två timmar så utstrålar Audrey Hepburn sin charm genom tv-rutan och Cary Grant är lika stilig som vanligt. Deras personkemi i filmen är top notch och de båda spelar den typen av karaktärer som de passar perfekt för. Filmen handlar om att Hepburn's make har blivit mördad och att hans tidigare kamrater från kriget (spelade av bland annat James Coburn och George Kennedy) söker upp henne då de misstänker att hon har pengarna som de stal tillsammans under kriget. Grant spelar hennes beskyddare, samtidigt som de utvecklas en romans mellan dem, men även Grant verkar intresserad av hennes pengar. När hon försöker kontakta lagen så får hon assistans av en CIA-agent spelad av Walter Matthau, men hon är inte riktigt nöjd med den assistans han ger henne. Mer än så kan nog inte nämnas om filmen utan att spoila något angående händelserna. Jag hade nog lite högre förväntningar på filmen angående "mystery" delen, men som romantisk thriller/komedi så är den väl rekommenderad då skådespeleriet är utmärkt och filmen är väldigt lätt att se på som jag nämnde tidigare.
Såg Le Pont du Nord för nån dag sen och trots sin låga budget så gillade jag den för det var charmigt, kreativt och lite underligt på ett bra sätt.
Även den tillhör mina favoritfilmer. Det fetade tycker jag bra sammanfattar Rivette när han är som bäst; manusen är ofta väldigt kreativa, skådespelet naturalistiskt och mycket känns improviserat. Rent kommersiellt gjorde han det dock inte lätt för sig då filmerna ofta drar ut på tiden. Out 1 var sannerligen inte lätt att ta sig genom. Han tillhör väl också de mindre kända namnen av nyavågarna.
Robert Redford, Faye Dunaway och Max von Sydow i huvudrollerna, alla tre spelar riktigt bra och trovärdigt. Filmer håller ett ovanligt högt tempo för att vara 70-talet. Var kul att bli överaskad av ett lite högre tempo då man inte alls förväntade sig det. Spänning hela tiden och mycket paranoia. Betyg ? = 4/5
__________________
Senast redigerad av jsa86-x 2018-03-13 kl. 17:07.
Utgångspunkten är ett avhugget öra unge Jeffrey (Kyle MacLachlan) hittar och lämnar över till polisen som startar en utredning. Jeffrey är dock en nyfiken ung man och börjar tillsammans med vännen Sandy (Laura Dern) nysta i fallet. De kommer snabbt något på spåren, vilket leder dem till en lägenhet där mystiska sångerskan Dorothy (Isabella Rossellini) bor. Därefter blir filmen, som dittills varit rätt trivsam, mörkare och mystiken tätnar. Inte blir det ljusare när galningen Frank Booth (Dennis Hopper) gör entré.
Jag har inte sett något av Lynch sedan 90-talet och på den tiden var jag inte överdrivet filmintresserad så det mesta är glömt. Blue Velvet var ändå ganska mycket som jag föreställt mig att en Lynchfilm är; visuellt snygg, lite obehaglig stundtals och det är säkert en film man kan snappa upp mer detaljer ur vid en omtitt. Jag tycker den tappar lite i spänningsväg
efter att Jeffrey går till polisen mot slutet och berättar allt han vet
men på det stora hela är jag mer än nöjd med mitt filmval och de två timmarna gick väldigt fort. Jag kommer definitivt se mer av Lynch vad det lider. Fyran är inte alltför långt borta men betyget blir 3.5/5.
Jag såg inte Vita Frun utan Damen i Svart (en annan Hillman-deckare, jag hade förträngt ordningen i vilken dom kom ut när jag valde film). Paret Hillman åker på semester men väl där blir folk mördade och det ryktas dessutom om ett övernaturligt fenomen nämligen damen i svart. Naturligtvis måste det redas ut vem som ska stå till svars.
Stilen i denna filmen är ibland mysig och ibland mörk, det finns en hel del humor och slapstick men det finns också försök att skapa obehag och spänning. Jag vill egentligen beskriva filmen som en blandning av typ Agatha Christie och 60-tals giallos, dvs giallos som dom var innan dom blev superblodiga och fullt av naket.
Sven Nykvist står för fotot och alla som sett mycket Bergman vet att den mannen kan skapa magi, hans insatser är en stor anledning till att denna serie är sevärd.
Detta är den första filmen i serien, och den andra jag ser. Egentligen skulle jag väl uppmana folk som är nyfikna att börja med nummer 2 i serien, Mannekäng i rött, då den är bättre än denna.
Damen i Svart får godkänt, 2 / 5. För sin tid ('58) är den dock väldigt stark.
__________________
Senast redigerad av Chenille 2018-03-17 kl. 18:19.
Jag gillar inte ordet "överskattad" men har här vi två riktigt överskattade lallare. Dom har dock producerat ett mästerverk och några hyfsade rullar men deras stjärnstatus är helt obegriplig och flera av deras mest kända filmer har 1 / 5 hos mig. Hursom, jag har trots allt sett fram emot denna vecka då jag har en film kvar ur deras filmografi som känns viktig att se, Barton Fink.
Tidigare sedda:
Fargo, No country for old men, Big Lebowski, True Grit, Man who wasn't there, O brother where art thou?, Blood Simple, Miller's Crossing.
Tidigare sedda = 13 stycken. Fargo, A serious man, Blood simple, Arizona jr, Millers crossing, Strebern, Fargo, The big lebowski, The man who wasn´t there, no country for old men, Oh brother where art thou, Burn after Reading och true grit.
Rekomenderade filmer = The man who wasn´t there, No country for old men och Oh brother where art thou. Framförallt Oh brother where art thou som är en av två komedier jag har gett 5/5 (Den andra är Cirkus med Charlie Chaplin, om det nu hör hit :P ) . Gillar det där med grodan oerhört mycket , ni som har sett filmen vet.
Film 29: Vecka 12. American New Wave - Joel & Ethan Coen
Tidigare sedda: 14 Styck. Blood Simple, Raising Arizona, Miller's Crossing, Barton Fink, The Hudsucker Proxy, Fargo, The Big Lebowski, Oh Brother Where Art Thou? The Man Who Wasn't There, Intolerable Cruelty, No Country For Old Men, Burn After Reading, True Grit, Hail Caesar! Rekommenderade filmer:Fargo är min överlägsna favorit när det gäller Coen, utöver den filmen så är No Country For Old Men också väldigt bra. Misstänker dock att de flesta sett dessa, så slänger även en rekommendation på Miller's Crossing. Undvik: Alla renodlade komedier, de är verkligen katastrofalt dåliga. Vald Film: Jag har inget intresse att se The Ladykillers då jag har sett originalversionen, då återstår bara Inside Llewyn Davis och A Serious Man, blir nog att se båda denna veckan men för projektet får det bli Inside Llewyn Davis, Oscar Isaac brukar vara bra och synopsisen verkar lovande.
