Kommer det bli slut på allt lidande - Kommer vi nå en utopi?

Kommer aldrig att försvinna.
Så länge egot styr så kommer vi lida. Så länge världen är orättvis kommer vårt ego att styra våra val i livet = människor kommer att få lida.

Någon utopi kommer aldrig infinna sig, däremot så går det att göra mycket åt lidandet i världen.

Det finns självklart otrevliga händelser som mänskligheten skulle klara sig bättre utan. Men är det givet att vi generellt skulle vara lyckligare om vi hade det bättre? Är vi den lyckligaste generationen hittills bara för att vi har avskaffat flest plågor? Kommer våra barn att vara ännu lyckligare för att de får lite mer pengar i plånboken, bättre krockkuddar i bilarna och lite fler vaccinationssprutor som skyddar mot otrevliga virus?

Hjärnan är en självreglerande apparat. Är vi vana vid smärta så kan vi ofta uthärda den, är vi däremot ovana så kan minsta lilla skrapsår vara en obeskrivlig plåga.

Är det inte så att vi alltid måste uppleva både glädje och sorg, därför att de extrema upplevelserna utgör referenserna som våra vardagliga upplevelser värderas efter?

Människor blir lyckligare av materiellt välstånd upp till en viss nivå. I Västvärlden har vi passerat den gränsen för länge sen och mer välstånd gör oss inte automatiskt lyckligare. Det är väl bättre att folk lider av övervikt och brist på pengar att köpa meningslösa prylar för än att de lider över att hela familjen har dött i någon farsot eller i krig?

Det man enligt buddhismen "tar död" på är allt lidande, inte all handlingsförmåga. Lidandet är rotat i okunskap, en felaktig perception om hur världen är beskaffad. Vi gör hela tiden misstaget att önska att trevliga och njutbara upplevelser varade för evigt, tänk bara på hur vi känner oss när semestern är slut eller när en nykärlek börja ebba ut, och fly från otrevliga eller smärtsamma upplevelser hellre än möta dem. Lever man kravlöst och med få begär upplever man oftast en sinnesro och lycka som inte kan mätas med det flyktigare lyckoruset som kommer från världsliga ting, det låter rimligt tycker jag, fråga en munk annars. Om fullständig upplysning är genomförbart vet jag inte. Jag vet bara att jag kan anta motsatsen och gå runt och vara otillfredsställd med tillvaron eller anta att det är möjligt och försöka harmonisera mer med min omgivning och samtidigt uppleva positiva resultat längs vägen, sen om jag blir upplyst eller inte spelar mindre roll.

On Topic så spelar det ingen roll hur mycket vi förbättrar vår materiella tillvaro så länge vi kämpar emot naturlagarna och skapar lidande för oss själva.