I fjol eller i fjor

Tack för ytterligare ett exempel på hur nära andra germaner som halländska i Stefan-och-Krister-land står (stod). I min gamla dialekt behåller man hellre en vokal än skapar vanskliga konsonantkluster. Alltså rikssvenska »gården« har (hade) uttalet {gå:ren}. Till de västliga idiomen hör också att d faller i kombinationen -rd- varför stadsdelen Gårda gärna uttalas (uttalades) {gå:da} i Göteborg.

Det är kanske i dialekter med tjockt l-ljud som r-ljudet kan konvergera med detsamma till {gå:ln}. I dalmål till exempel, men där har jag bara hörsägen att gå på. Povel Ramel i skepnad av Trubaduren:

Söka sanning är ju varje männskas plikt
Men sanning e’ en blanning utav verklighet och dikt
Solen lär ju skola skina även närsom natten faller
Men där har vi ingen insyn alls och måste tro på skvaller ...

Nja, det är det fornsvenska -rdh som i svealandsmål gärna blev (tjockt) l, och som i sydsvenska mål lika gärna reduceras till -r enbart. En fornsvensk gardh blev en uppländsk gål och en sydsvensk går - som i gåramålare. Ursprungligen har alltså fjor/fjol hetat fjordh.

Som rubriken lyder. Har alltid undrat över detta märkliga uttryck "i fjol" (alternativt i fjor), som betyder "förra året".

Hur uppstod det? Dvs var/när/hur/varför?

Jag säger "i fjol" för övrigt, tycker "i fjor" låter fel på något sätt.. vad anser du?

Man säger "i fjor" i södra Sverige.

hur det uppstod? Det kommer från fornnordiskans " fjordh".

I "Fjol" säger man bara uppåt landet - så du kommer från norr om Kalmar.

Vad betydde "fjordh"? Samma som norska "fjord"?

Är skåning, så fel fel fel...

http://www.allakorsord.se/om-fjol-vs-fjor/

Hellquists Svensk etymologisk ordbok har "av germ. *feruði- = sanskr. parút [---] av ie. per (se fjärran, forn) o. -uti, avljudsform (snarast lokat. sg.) till ie. uet- i grek. étos, år (jfr. vädur)".

Wtf? För att vara ett svar på vad ord betyder reser det där många fler frågor än det besvarar, iaf för mig.

Den (ur)germanska "stjärnformen" *feruði är en rekonstruktion med en (belagd) exakt ljudlagsenlig motsvarighet i sanskrit. De enskilda leden, som kan härledas till (proto)indoeuropeiskan, har kognater i diverse indoeuropeiska språk, även i några andra ord i svenskan.
Lokativ singularis är en kasusform, som i detta fall tydligen anses ha bildats genom avljud, alltså vokalväxling inom stammen.

Skillnaden beror på hur olika dialekter behandlade fornspråkets kluster /rð/, i norr smälte det samman till ett tjockt-l och sammanföll med kort /l/ efter vokal, därav stavningen (Samma sak med svål, utböling med flera). I syd (liksom i danskan) bortföll /ð/ efter /r/, lyssna på hur främst äldre skåningar uttalar ord, gård osv så hör man samma sak.

Idag har den här ljudlagen blivit otydlig för att talarna i norr har gradvis börjat oetymologiskt ersätta tjockt l med tunt l genom att utgå från skriftbilden och att skåningarna lägger till /d/ efter r på liknande sätt.

alltså.

sydliga dialekter /rð/ = /r/

nordliga dialekter /rð/ = /ɽ/ (tjockt l)

Hehe, ja det förklarar ju bara uttalsförändringar inte vad ordet fjor/fjol kommer från. Det urgermanska feruði låter väldigt likt förut/föruti. Alltså en tidigare tidpunkt men knytning till just förra året och inte förrförra året framgår inte.