Problemet med den här frågeställningen är väl att atomteorins praktiska värde ligger just i möjligheten att dela in världens byggstenar oskiljbara små segment, annat än genom deras position, velocitet, spinn och andra momentana egenskaper.
Dock har jag nyligen ryckts med av Erik Verlindes papper "
On the origin on gravity..." där huvudtanken är att gravitationen inte är en grundläggande kraft mellan massiva partiklar per se, utan ett fenomen som emergerar från entropins arbete i att jämna ut det genomsnittliga informationsflödet (växelverkan?) mellan fysiskt avskiljda punkter... Eller något åt det hållet...
Hursomhelst; någonstans där mellan raderna tycker jag mig skönja en tanke om att massiva objekt inte är unika objekt i avseendet vi intuitivt är vana vid, utan snarare informationskonfigurationer i just den delen av rummet.
Eller den delen av väggen, om vi ska utgå från den holografiska världsbilden.
Ur det perspektivet känns konceptet om unikhet lite udda. Som att säga att en kilobyte är unik utöver vilken hårddisk den är skriven på.