Har atomer någon typ av individualitet?

Och ifall de har "uniqness", dvs individualitet, vilken är i så fall den STÖRSTA byggstenen/partikeln i universum som SAKNAR individualitet?

Alltså, vad är den största partikel som har egenskapen att två eller flera av dessa partiklar inte går att skilja från varandra. Neutronen kanske? Eller något ännu mindre? Kvarkar?

Hälsningar,

ThinkTank111

Första spontana tanken är små små variationer i vibration och frekvens kanske? Enormt små dvs.

Mm, det här med individualitet är spännande att fundera kring, för någonstans i mikrokosmos upphör individualitet, och alla högre och mer komplexa partiklar som har någon typ av individualitet är isig uppbyggda av ICKE-individualitet!

Så man springer liksom in i någon typ av andlig insikt här!?

Jag är du och du är jag! Inte bara metaforiskt, men bokstavligt! 😊

Eller tänker jag fel? Finns det inga härliga fysiknördar här. Jag är själv en, men det här är kul att diskutera och ha andras synpunkter!

Bortsett från "position i rumtiden" vilket känns som uppenbart fusk tror jag inte någon typ av "partikel" äger individualitet i den meningen att inte två oskiljaktiga exemplar skulle kunna existera. Det må vara praktiskt omöjligt att åstadkomma två identiska iskristaller eller sandkorn, men detta beror uteslutande på att vår observationsförmåga är tekniskt överlägsen våra tillverkningsmetoder.

Elementarpartiklar, atomer och molekyler av samma slag har exakt samma egenskaper och är därmed exakt identiska. Att särskilja mikroskopiska partiklar utifrån deras position i rummet är inte heller någon utväg eftersom Heisenbergs obestämbarhetsrelation säger att partiklar inte har ett tydligt definierat läge.

Du menar väl atomer av samma grundämne, annars är det ju stor skillnad om man exempelvis jämför en väteatom med en guldatom. Även inom samma grundämne finns det isotoper med olika antal neutroner och sedan kan de ha fler eller färre elektroner än i sitt neutrala tillstånd.

Där tar min fantasi och kunskap slut men förmodligen finns det även lite olika spinn som man kan skilja på men inte så många varianter att det finns några unika atomer med egenskaper som ingen annan atom har.

Jag tror vidare inte att det räcker med molekylnivå utan vi måste upp ett steg till till blandningar, organismer o dyl innan vi kan snacka om helt unika grejer.

Om två annars helt identiska partiklar rör sig med olika hastigheter, räknar du detta som "går att skilja" eller inte?

Nej, för om de byter plats på något magiskt sätt så skulle vi inte kunna avgöra det på något sätt. Så hastigheten i sig kan inte vara en karakteristika för partikeln i sig, eftersom den kan ändras, är godtycklig!

Organiska makromolekyler med minst 4000 kolatomer borde vara helt unika på grund av kombinatorik med kolisotoper.

Vad menar du med "egenskaper"? Vilka egenskaper tillskriver du en godtycklig atom?

Finns teorier om att det bara finns en elektron, därför är "dom" alltid exakt lika

https://www.youtube.com/watch?v=9dqtW9MslFk

Problemet med den här frågeställningen är väl att atomteorins praktiska värde ligger just i möjligheten att dela in världens byggstenar oskiljbara små segment, annat än genom deras position, velocitet, spinn och andra momentana egenskaper.

Dock har jag nyligen ryckts med av Erik Verlindes papper "On the origin on gravity..." där huvudtanken är att gravitationen inte är en grundläggande kraft mellan massiva partiklar per se, utan ett fenomen som emergerar från entropins arbete i att jämna ut det genomsnittliga informationsflödet (växelverkan?) mellan fysiskt avskiljda punkter... Eller något åt det hållet...

Hursomhelst; någonstans där mellan raderna tycker jag mig skönja en tanke om att massiva objekt inte är unika objekt i avseendet vi intuitivt är vana vid, utan snarare informationskonfigurationer i just den delen av rummet.
Eller den delen av väggen, om vi ska utgå från den holografiska världsbilden.

Ur det perspektivet känns konceptet om unikhet lite udda. Som att säga att en kilobyte är unik utöver vilken hårddisk den är skriven på.