Citat:
Hur värderar vi liv? Själar Känslor? Beroende på hudfärg? Etnicitet? Religion? Kanske är det bättre att se likheter än olikheter? Om Mustafa räddar dig? Om Fredrik? Vi är skyldiga att tro gott om varandra och ta hand om varandra. Glömde du finska "niven"? Hemkört? Hederskultur? Sett "Svinalängorna" ? Glömt "Juha i Åmsele"?
Rymdkram.
Rymdkram.
"Svinalängorna" är en bluff. Susanna Alakoski som skrivit den har själv meddelat att hon aldrig hört det ordet användas utan att det är något som hon själv har hittat på.
Alakoski har den största offerkoftan jag någonsin sett. Ja, jag har träffat henne många gånger. Hon tycker synd om sig själv så mycket att hon har hittat på att området kallades Svinalängorna, vilket alltså skulle visa hur stora rasister svenskarna är.
Storyn i boken är att hon är barn till två finnar som flyttat till Sverige för att få det bättre. Och det fick de. Båda föräldrarna fick jobb. De kunde flytta in i en skinande ny lägenhet i bostadsområdet som alltså aldrig har kallats Svinalängorna.
Sen började föräldrarna supa tillsammans med sina finska vänner. Pappan förlorade jobbet. Kanske mamman också, jag minns inte allt elände. Pappan fick jobb på skyddad verkstad, av det snälla och generösa svenska samhället. De kunde på något sätt bo kvar i lägenheten. Kanske tack vare det snälla och generösa svenska samhället? De har inga möbler. De får nya sängar av den snälla och generösa organisationen Lions. Susanna skäms.
Susanna går med i en simklubb och visar sig vara en simmarbegåvning. Hon simmar många dagar i veckan i simhallen som det svenska samhället har bestått med.
Susannas fattiga mormor i Finland skickar julpaket. Hon skickar vad hon kan, bland annat trasigt julgransglitter. Susanna skäms.
Susanna är arg på allt och alla i Sverige. Hon jämför inte med sin fattiga mormor och tänker att hon har haft tur som kommit till Sverige där familjen trots allt har fått det mycket bättre än de skulle ha fått det i Finland. Hon har underlägsenhetskänslor som hon förvandlar till aggression och skriver en bok om hur synd det är om henne, och dte är Sveriges fel, och hela den svenska masochistiska kultureliten jublar och ger henne August-priset (det passar faktiskt ganska bra för Strindberg var också självömkande).