Jag skrev innan MoDo-matchen att jag skulle stamma av lycka om SSK fick med sig en pinne, det blev tre! Glad som Hästmannen när han hittade en karbinhake i gräset (om någon minns den dokumentären) blev jag, och stammade gjorde jag "Ti-ti-titta du, ti-titta du, kan du tänka dig va bra? Nu far vi hem glådd i hågen". Segern var tursam, javisst, det var inte den bästa insatsen för året rent spelmässigt, men kämpainsatsen var fantastisk och på så sätt förtjänade Södertälje ändå sina poäng. MoDo var som Vegege skrev tidigare för bekväma och den enda som var beredd att ta en kula för laget där var Pierre Schilken. Vilket resurs MoDo har i honom ändå. Grym!
Ikväll mot Oskarshamn blev det två pinnar till. Ujujuj. Även denna gång var det mer kamp än skönspel som gav poängen mot ett spelmässigt bättre lag. Det finns mycket kvar att jobba på men nu blåser det i alla fall positiva vindar igen. Vindar som gör mig lycklig så lycklig. På söndag blir det hoppsasteg hela vägen till Norrköping.
EDIT: Det var
den här Hästmannen jag menade. Genuin lycka.
Citat:
Ursprungligen postat av
HerrGickhan
Det går ju alltid att fråga sig vad som är så unikt med olika lags supportrar sätt att hålla på sitt lag. Naturligtvis kommer aldrig SSK-supportrarna hålla på Leksand, men jag förstår inte problemet med att göra liknelsen att hålla på ett lag i vått och torrt. Vad är felet med att hålla på SSK som Leksands supportrar gör när det gäller Leksand?
Visst jag förstår vad hon menar och blir själv inte särskilt upprörd över det. Men det var jävligt klantigt sagt. Det finns lägen när man bör låta bli att be sin fru vara kåt, glad och tacksam. Vid dessa tillfällen är det inte heller till minsta hjälp att använda argumentet att grannfrun alltid är kåt, glad och tacksam. Det gäller att lära sig läsa av när dessa tillfällen är och väga sina ord på guldvåg då, hur man än tycker att det
egentligen borde vara.