Hur orkar man ha barn i 20 år?

Kärlek

Enligt min mening beror det på rådande samhällsklimatet. Det är oharmoniskt och du förväntas jobba 40h/vecka, träna 4 ggr/vecka, blogga/skriva på sociala medier/vara nårbar jämt samt gå ut på afterwork några dagar i veckan osv.

Som jag skrev innan, man bör och måste prioritera bort "egentid", till förmån för att sköta om sin familj.

Jag vet många icke-föräldrar som också går på antidepressiva.

Håller med att självbekräftelse och föräldrarskap kan vara en svår kombination. Många är ju faktiskt bekräftelsehoror idag...

Precis så. För mig är det ett steg i förberedelsen inför evigheten.

Man bör skaffa sig goda förutsättningar för både sig själv och sina ungar innan man skaffar barn. Gör man inte det så finns det en risk att det blir jobbigt. Men det gäller väl det mesta?

Det ÄR otroligt tufft att ha barn.

Det är lätt att skaffa dem men sedan börjar det svåra, uppfostran. Man måsta uppfostra barnen på rätt sätt. Det är så mycket man måste hålla sig uppdaterad med, söka kunskap, läsa, lära om allt mellan himmel och jord.

Allt som våra egna föräldrar gjorde är idag helt fel. Man måste lära sig hur man hanterar sitt barn rätt i tiotusentals olika situationer och med syskon. Alla ska synas och höras rättvist i alla bråk och uppmuntran.

Det är inte lätt alltid och man har dåligt samvete ofta. Den bara är där.

Jag läser och lär mig mycket men det är trots det inte lätt i alla situationer att ta till det där på rätt sätt.

Att vara en nära förälder är mitt mål och jag försöker varje dag att vara så pedagogisk som möjligt och allt annat däremellan som man vill vara till sina barn.

Är de plus 30 och hade ett rikt fritidsliv innan? Då är det för sent för många. Det är lättare rent psykologiskt att bli förälder mellan 20 och 25. Om man alls är mogen nog, vill säga. Då växer man med uppgiften och "går inte miste" om något.

Många orkar ju inte och därav ser vi resultatet som är ouppfostrade barn.

Barn har man tills man dör, inte tills de fyller 20.

Resten kan man (i stort sett) göra trots att man har barn. Jag har rest flitigt, bott utomlands o.s.v. trots att vi har två barn. Livet tar inte slut för det, men man prioriterar givetvis annorlunda och att välja mellan att sätta barnet/n i första hand är världens enklaste beslut.

De enda som inte förstår den saken, är just dom som inte har några. Jag har till dags dato ALDRIG ångrat mina barn eller känt att jag missat något pga dem. De saker man får prioritera bort och göra annorlunda är till syvende och sist sådant som bleknar i jämförelse med det man får tillbaka.

Vadå, ha barn i 20 år? Barn är något man har hela livet. Vad är det som plötsligt förändras när de fyller 20 menar du? Ja, visst det är tufft att ha barn men sånt är livet. Det är inte alltid så lätt att veta hur man ska uppfostra dem på bästa sätt och man får sätta sig själv och sina egna behov åt sidan. Samtidigt så finns det ju såklart mycket som också är roligt och positivt.

TS menar nog övergången från ungdom och skola till vuxen ålder, högre studier eller arbete. Och så flyttar de ut... Det blir skillnad på föräldraskapet i så måtto. Förhoppningsvis. En del föräldrar vill inte ha någon sådan förändring utan har säkert bebisar hemma som har passerat 35...

"The myth of the bonding effect of babies on marriage has been shattered through well-documented research. The American Sociological Association recently conducted a study on this very topic and found that parents are more likely to be depressed than their childfree counterparts. In fact, people without kids were happier than any other group, including empty nesters."

https://www.psychologytoday.com/blog/complete-without-kids/201103/fact-or-fiction-childfree-couples-are-happier-couples-kids