Hej,
Jag har nåt som jag själv misstänker är en lättare variant av BDD, en sjuklig besatthet vid mitt utseende. Det är inte så att jag får ångest av att visa mig utomhus direkt, men de perioder när det är som värst kan jag undvika att visa mig i vissa vinklar för folk, jag står och inspekterar mitt ansikte i evigheter, jag drömmer om att ha råd att plastikoperera mig och jag funderar på självmord. Har bättre perioder, men då är det ofta nåt annat som plågar mig, exempelvis att jag skulle vara en dålig människa av diverse olika anledningar.
Till frågan. Vissa dagar är helt omöjliga, jag tänker att jag är ful och sen försöker jag intala mig motsatsen genom att upprepa komplimanger jag fått från andra, om och om igen, tyst, i mitt huvud alltså. Några dagar sen när jag nämnde för en person att jag aldrig kommer att bli tillsammans med nån igen så sade hon "du är ju så fin också". Jag skrattade lite och då sade hon att "jo, men du är jättevacker". Dessa ord och andra komplimanger går som nåt slags jävla mantra i mitt huvud, du är ju så fin också, jo men du är jättevacker. Du är ju så fin också, jo men du är jättevacker. Du är ju så fin också, jo men du är jättevacker. Jag har ibland svårt att koncentrera mig på annat, kan behöva pausa tv-spel för att tänka de här tankarna till exempel.
Ibland byts fokus som sagt till andra saker, mina inre egenskaper som jag upplever som dåliga, och det är samma visa där. Fina saker andra har sagt om mig som person ältas i mitt huvud, om och om och om och om igen.
Orkar fan inte med detta. Är det nån form av OCD? Och vad finns att göra åt det? Går hos en psykolog, men än så länge har vi mest pratat om andra saker som plågar mig.
Jag har nåt som jag själv misstänker är en lättare variant av BDD, en sjuklig besatthet vid mitt utseende. Det är inte så att jag får ångest av att visa mig utomhus direkt, men de perioder när det är som värst kan jag undvika att visa mig i vissa vinklar för folk, jag står och inspekterar mitt ansikte i evigheter, jag drömmer om att ha råd att plastikoperera mig och jag funderar på självmord. Har bättre perioder, men då är det ofta nåt annat som plågar mig, exempelvis att jag skulle vara en dålig människa av diverse olika anledningar.
Till frågan. Vissa dagar är helt omöjliga, jag tänker att jag är ful och sen försöker jag intala mig motsatsen genom att upprepa komplimanger jag fått från andra, om och om igen, tyst, i mitt huvud alltså. Några dagar sen när jag nämnde för en person att jag aldrig kommer att bli tillsammans med nån igen så sade hon "du är ju så fin också". Jag skrattade lite och då sade hon att "jo, men du är jättevacker". Dessa ord och andra komplimanger går som nåt slags jävla mantra i mitt huvud, du är ju så fin också, jo men du är jättevacker. Du är ju så fin också, jo men du är jättevacker. Du är ju så fin också, jo men du är jättevacker. Jag har ibland svårt att koncentrera mig på annat, kan behöva pausa tv-spel för att tänka de här tankarna till exempel.
Ibland byts fokus som sagt till andra saker, mina inre egenskaper som jag upplever som dåliga, och det är samma visa där. Fina saker andra har sagt om mig som person ältas i mitt huvud, om och om och om och om igen.
Orkar fan inte med detta. Är det nån form av OCD? Och vad finns att göra åt det? Går hos en psykolog, men än så länge har vi mest pratat om andra saker som plågar mig.
