Hård determinist vs Fatalist (lättja och lättja eller lättja och vidskeplig?)

Jag har på senaste tiden undrat om kunskapen utav hård determinism får en att sjunka mer i soffan eller framför datorn med ursäkten att naturen har sin gång vilket gör att man är klanderfri oavsett vad man pysslar med. Ett annat exempel på det är att i ett land som Sverige får ju vi mer rättigheter för att sträcka oss närmare på den långa höjda staten men genom att få sin föda genom det t.ex. socialbidrag för en 19 år gammal som kanske sökt jobb två-tre gånger innan soc eller kanske varit anställd i en vecka innan denne blir arbetslös igen samtidigt som 19 åringen är upplyst om de filosofiska grenar som finns men fastnade för hård determinism av psykologiska anledningar denne inte ens haft som begrepp än.

Fatalist säger ju samma som hård determinism men garderas med att det är Gud som sätter oss på stigen.

Bakslag: 5 år som arbetslös
Hård Determinist: Kanske ska söka till psykiatrin
Fatalist: Jag är inte psykiskt sjuk

Vem av dessa två kan återhämta sig bäst?

Varför inte fylla ut fatalismen med mjuk determinism samt fylla på hård determinism med mjuk determinism (i sista alternativet så blir det dock en paradox) dvs en tro på ödet men det man gör under sina dagar helt enkelt till för att hjärntvätta sig själv (eftersom man tror på 100% öde) vilket leder till lycka/kunskap/pengar w/e spelar ingen roll.

Varför ska jag jobba när jag överlevt utan jobb i 7 år?

Hård determinism är det som är sant. Allting är förutbestämt.


Vem säger att du ska det?

För mig har ordet fatalism inget med Gud eller liknande, det handlar mer om förmågan acceptera livet i både med och motgång. T.ex varför ska man gräva ner sig i åratal av sorg om en anhörig går bort eller om man blir lämnad av frun? Saker är som det är och många gånger är det bättre att gå vidare än att älta det förflutna.

Då är man enligt mig determinist. Determinism är ju att säga att allt är förbestämt av naturen när fatalisten tror samma bara att ordet natur ersätts med Gud. Eftersom dem båda är i princip samma sak bara att fatalisten har färre alternativ men däremot det som räknas som starka alternativ är fler än deterministens. Deterministen säger ju oförutsägbarheten leder till det alternativ jag väljer men alla alternativ har lika värde i sig vilket gör

Fatalisten kompenserar 5 års arbetslöshet med kanske att jobba inom Röda Korset helt gratis m.a.o försökt närma sig Gud på det sättet denne tolkat Gud tills valet.

Deterministen kompenserar 5 år överallt möjligt med empiriska erfarenheter och dess personliga moraliska färdigheter och ofärdigheter.


Mitt framtida jag kanske t.ex en oförutsägbar händelse dyker upp som kanske graviditet och nu kan jag inte fatta beslut eftersom jag låtit naturen ha sin gång i X-antal år.

Det finns inga vetenskapliga bevis för någon sorts determinism öht. Inte för indeterminism heller. Man kan välja vad man vill tro, men säkrast är nog att vara agnostisk i frågan.

Blanda inte heller ihop frågan om determinism vs indeterminism med frågan om fri vilja. Det är helt olika frågor. T ex är fri vilja och determinism fullt kompatibla enligt den av många filosofer omhuldade kompatibilismen.

Jag har för mig från när jag lärde känna begreppet determinism är att den säger sig vara den automatiska vägen man tar efter hur naturen har verkat tills dess. Deterministen har kanske flera alternativ men enligt naturens gång så kommer hen att gå exakt där, där, där eller där etc.

Sen så fanns mjuk determinism vilket var att deterministen har fri vilja vid varje vägval men alternativen om vilka dem är och hur många är efter naturens gång fram tills tillfället.

På det sätt så finns fri vilja inom determinism. Skulle själv säga att determinism är mera instinkt och mjuk determinism mer som en slags moralkompass som utvecklas med åren (eller motsats till utvecklas med åren). Deterministen blir vid varje beslut mera oaktsam kanske då denne väljer det alternativet med mest värde snabbare och snabbare utan att tänka över dem andra.