När vet man om det är dags att göra slut eller kämpa?

Okej vi börjar såhär:

Jag har varit tillsammans med en kille i snart 3 år, vi bor ihop och har en hund ihop. Härromdagen så bråkade vi och han la all skit på mig och jag kände att jag orkar inte mer. Jag anser att han aldrig vill engagera sig i vårt förhållande utan det viktigaste han vet är att spela dator, han vill bara och enbart spela dator. Han kan inte ens sitta ute i vår trädgård med mig när det är fint väder utan han ska vara inne och spela dator. Så jag bestämde mig för att göra slut, vilket ledde till att han blev helt förkrossad och sa att han inte visste vem han var utan mig och att han tagit mig förgivet och skulle ändra på sig för att vi skall vara tillsammans. Jag kände att jag kunde ge han en chans till för vi ändå har varit tillsammans i 3 år och har en hund ihop men nu känner jag mig hopplös och förvirrad. Jag känner att hälften av mig vill vara singel och flytta ifrån honom och bara vara med mig själv men andra halvan vill ändå försöka. Men jag vet inte vad jag ska göra. Nu har jag gett han en chans även fast jag inte tror att det kommer bli en ändring. Kan man bli kär i en person igen om man verkligen vill? och om jag inte vill det hur ska jag då klarar av att lämna honom? att flytta ifrån honom och ta ifrån honom hunden? För övrigt så har detta bråket återkommit i flera år nu och det är alltid samma sak. Han ska sluta sitta vid datorn och börja vara mer med mig men det blir aldrig så. Svårt att lära gamla hundar att sitta antar jag...

När vet man att man vill göra slut och lämna? Tänk om det är fel beslut? Har ni själva varit i ett förhållande där ni arbetat er igenom en svår tid och blivit kär igen? Jag var så inställd på att göra slut att just nu känns det som jag är kvar för hans skull men det kan ju ändras eller?

Berätta gärna om ni har liknande historier och förslag.
Förövrigt är detta inte mitt konto utan min systers så inte mina tidigare inlägg

Om förhållandet tar mer energi än vad det ger energi. Sett under en längre tid.

Vill bägge parter lösa era problem?
Om inte, så är det rimligt att göra slut.

Finns orken och viljan hos båda två; så ska man kämpa. Ett tag.
Men blir det inte bättre efter ett halvår så bör man gå skilda vägar.

Brukar säga att bråkar man så är det inget att hålla kvar i, alla kan bråka ibland självklart är det naturligt men det är när man bråkar över dessa små löjliga saker där nivån på bråken är vem som har rätt och inte hur man ska komma överens som det börjar bli löjligt och då är det bättre bara separera ifrån varandra.

Ingen idé leva med en loser som den du beskriver, hur orkar du ens se samma fuckface varje dag vid samma sletna dator utan att känna att du inte ödslar tid på någon du inte ser en framtid med? Ställ dig själv lite frågor

Ja han hade inga problem med att lösa problemen som vi har.. men det är jag som är osäker på om jag vill att vi ska lösa det. Det har ändå gått 2 år där han inte brytt sig om att han har mig i princip utan värdesätter andra saker före mig. Är barar rädd att det har gått så långt att jag inte känner något för honom mer. Men samtidigt så är jag rädd att om jag gör slut så kanske jag begår ett fel beslut.
Jag är 22 och går på universitetet och jag vet inte om jag orkar kämpa.. men samtidigt så är gräset inte grönare på andra sidan

Du kan reparera en skada, men det blir aldrig som original eller nyskick. Gäller allt, även förhållande och känslor.

Håller inte med det du skriver, oftast övertalar sig två personer att vi ska lösa saker, det är bättre komma till ståndpunkten där man erkänner för varandra att det inte kommer hålla i längden och jobba på att det blir bra även fast man separerar och sen tar både livet vidare i sin egen takt skilda vägar.

Hur fan vet du om gräset är grönare på andra sidan när du är fast i samma webbsida hela tiden, hur va den? Rätt passande för ditt problem med datorsittande killen eller hur haha

I ärlighetens namn du har universitetet att fokusera på nämner du, hur orkar du ens ha detta problem runtom dig i vardagen, lita på mig när jag säger att flesta saker går inte reparera och detta verkar absolut inte ha förutsättningarna för att vara i den lilla minoriteten där det faktiskt går att lösa, sen tänk på att sådan far sådan son, du vill inte ha 2 i hemmet som sitter vid datorn när du städar och jobbar för 3 personer, var realistisk. Du kan hitta bättre också, begränsa inte dig själv och fokusera på dig själv först och främst till att börja med.

Ja du har rätt på flera punkter, men du anser inte att en människa kan ändra på sig?

Min sambo anser inte att det finns ett problem, han tycker att oavsett hur dåligt vi än har det så skulle han aldrig vilja göra slut och erkänna för sig själv att det inte håller i längden.

Haha tack för din brutala ärlighet, det uppskattas.

Det är inte ens bråk om vem som ska har rätt eller fel utan nu var det så att han krockade med min mammas bil och jag betalade för skadorna för han hade inte råd. Och sedan sitter han och skriker på mig att jag är egoistisk och tänker bara på mig själv. Trots att jag nästan alltid sätter han före mig själv. Det kommer även fram att han anser jag är egostisk som har två jobb så jag kan betala hyran, han anser att jag ska vara hemma så han kan arbeta istället. Lite sådana saker kom fram under bråket. Suck.

Går det inte att kompromissa med honom? Så han umgås med dig men fortfarande kan sitta vid datorn. Har båda gått med på vad som gäller så blir det ju inga problem.

Annars pma mig så kan jag ge dig lite uppskattning.

Haha tack för erbjudandet

Jo klart det går att kompromissa. Men jag är osäker på om det är försent för min del. Att kärleken är borta.. Och vi har kompromissat i två år, han ska bara sitta vid datorn under kvällarna men då blir det inte att vi lägger oss samtidigt, att vi kan mysa och kolla film tsm etc. Ingen närhet alls..

Gör slut ! Han kommer inte att ändra sig,det där är som ett missbruk !Du är ung och förtjänar bättre ,när man skaffat barn blir alla olater ännu tydligare .En person som bara umgås med en skärm blir ingen kul partner att dela föräldraskap med eller något annat heller för den delen .Livet är ju till för att levas ,inte betrakta !