Ett försök att beskriva mitt mående.

Alltså, öppnar jag käften känns det som ett skott i bröstet oavsett vem personen i fråga framför mig är. Detta påverkar mig självklart en stor jävla del och saker som bör göras, känslor som bör nås, konversationer som bör tas och så vidare rinner bara ur tiden. Är det äckligt dålig självkänsla jag har? Frågat mig själv det men min tro på mig själv är onåbar om ni fattar. Jag vet att jag är riktigt bra men får inte ut det.

Kan man vara så fucking sned att vara så rädd att påverka att man till slut ger upp?

No drama. Ok?

Du verkar må bra och skit de som tycker annat. Så lev på bara du verkar väldigt bra på det. Bry dig om fotfolket. Du är minst en nivå över. Du har bra självkänsla fatta det.

Vad är det du är rädd för? Att uttrycka dig fel, bli missförstådd, att ingen håller med dig i det du säger, etc...? Eller vill du bara inte att någon ska fokusera för mycket på dig och det du säger? Ditt inlägg var ganska kort, så det är rätt knepigt att få en uppfattning om varför du har så svårt att uttrycka dig.

Tack, det gör jag. Kommer ihåg att jag blev rätt glad över din kommentar och den första meningen var den bäst träffade och därav fin att läsa. För ja, än en gång jag mår bra. Och visst tid har gått sen jag skrev detta men det skulle fortfarande kunna vara igår. Kanske imorgon också.

Jag tycker det är tråkigt att jag liksom fastnar i detta dock och vet inte riktigt vad det är jag är rädd för för att besvara RetroLovers fråga. Att folk inte håller med mig i vad jag säger kan problemet ligga då jag gått igenom haha den mesta av min tid som just det, den som tycker annorlunda. Men det vill jag ju, jag vill vara den. Inte alltid men alltid. Självklart, ser det likt en plikt. Att stå för mig men kanske främst för att visa att andra kan stå för sitt även om det blir genant ibland.

Tror nog mest att problemet ligger i att från att vara den mest mogna från tidig ålder rent mentalt när det kommer till kompasser som respekt, givmildhet av en själv och ren snällhet till att vara sökande efter en ny tid där jag syns igen. För jag vet att jag är bra, men hur länge är en bra när den befinner sig i tystnad och inte handlar på något sätt? Speciellt inte utefter potentialen.

Svamlar säkert som en dåre nu men vem vet. Tror jag saknar drogerna för att vara ärlig. Då finns inte konsekvenstänket i mig på samma sätt och jag ger mitt grymma yttre ännu ett plus genom att öppna käften. För fan, jag vill ju kunna prata. Kunna prata om annat än tysthet droger död och knark trots att det är onödigt. Eller just det.

Jag är nog bara för blyg. N no drama, OK?


Ville bara tacka er för svaren tror jag. Må bäst.