Rester av konjunktiv i dagens svenska språkbruk

Bibeln behåller traditionellt stelnade former som är helt försvunna från det vardagliga språket sen länge som t ex konjunktiv "Prisad vare Herren", "Ärad vare Gud", etc.

Synd att svenska språket tappat konjunktivet, en stor förlust, jfr tyska som har 2 konjunktivformer. För att inte tala om de latinska språken, utan konjunktiv man kan nästa inte tala italienska, franska, spanska, portugisiska utan att låta "me Tarzan, you Jane".

Men det finns några få undantag av konjunktiv som i allra högsta grad lever kvar i dagens svenska språkbruk:

"det vete katten", "skulle du vilja", "han leve, hipp hipp hurra!"

"det vore bra" (?) (är osäker på denna)

finns det fler?

Jag har hört finge i västsvenskt talspråk flera gånger, även yngre talare.

Pluralböjningens försvinnande från dialekter och skriftspråk är nog bidragande orsak till att konjunkturen dör ut eftersom avljudens mönster inte blir lika tydliga, detsamma gäller även starka verb som tills nyligen var fler i både dialekter och skriftspråk.

Formen vare är bildad i analogi med preteritum, fornsvenska hade se i presens som såklart är besläktad med tyskans sei

Finge är nog väldigt ovanligt bland yngre och medelalders. Vore är däremot, tror jag, ännu vanligt bland i vart fall medelalders.

Funnes är en snygg konjunktivform, som nog inte används ofta numer.

Jag är ingen expert på ungdomars språkbruk men använder inte den nya generationen "det vore bra" eller "det vore fint"? sökning på vore ger riktigt många träffar .... men kanhända att ungdomar idag säger " .... sådana tempus vare mig främmande .... "

Alla situationer där man vill uttrycka någonting tänkt blir så mycket lättare (och elegantare) med konjunktiv. Men det lilla konjunktiv som finns kvar i svenska språket försvinner och ersätts mer och mer av som om. " .... det är som om alla människor .... " där det borde stå stode om konjunktiv skall till. Vidare tenderar även som om att ersättas mer och mer av som att: " .... det verkade som att alla blev glada .... ", " .... det kändes som att det blixtrade .... ", " .... det kändes som att vara hemma .... "

Det ska understrykas att det finns scenarion där "som att" inte betyder samma sak som "som om"

En fråga till experterna:
är "leve Konungen" och "det vete fan" konjunktiv eller optativ?

Bara för att en fras, form eller ett uttryck är "stelnat" så innebär det ju inte att den/det är försvunnen ur språket.

Det är väl bara att läsa lite gammal svenska och sedan konsekvent börja använda de uttrycken i ditt vardagliga språkbruk. Ju fler som gör som du desto större är chansen att konjunktiven en dag skulle återinföras officiellt i det svenska språket.

Skämt åsido visserligen, men det finns ju faktiskt inget som hindrar att man gör så.

Jag använder bägge dessa "konjunktiv" då och då. Och visst är funnes en snygg form, det kan ingen förneka.

Naturligtvis är det så. Men majoriteten har valt att inte använda konjunktiv och konsekvensen är att de facto försvinner mer och mer för var dag. Om ungdomarna väljer bort det så är det kört, hjälper inte att några gamlingar envisas. Så har det alltid varit och så har språk alltid utvecklats.

Vore är det enda som jag skulle tro att de flesta, inklusive mig, använder.

Det verkar som att det första är optativ och det andra konjunktiv.

.... jag skulle vilja säga att "det vete faan" är tämligen vanligt, kanske inte bland de allra yngsta .... men annars, jo

Fast det är ju just i en viss typ av uttryck. Vore är däremot möjligt i alla möjliga ställningar där det kan användas för en tänkt eller önskad situation.

sant