Citat:
Ursprungligen postat av
Alkibiades
Jag tycker landslaget skall ha målsättningen att åtminstone bli minst lika bra som Norge, oavsett hur man ser på det norska landslagets bruk av mediciner.
Sedan har jag väldigt svårt för den rånadpå-retoriken, dels för att jag inte tycker man skall använda den typen av metaforer i sportsammanhang, dels för att jag inte tycker att den speglar verkligheten i det här fallet.
Som jag ser på det så hade man tre alternativ inför stafetten och ingen av dessa tre alternativ hade visat upp några topprestationer så långt under OS. Så vilken av dessa man än valde så skulle det innebära en chansning. Och nu blev det en chansning som inte helt gick hem.
Haag måhända inte har upprepat sitt medaljfacit från OS 2010 men hon är knappast någon once-in-lifetime-åkare. Så sent som på VM i Lahti 2017 blev hon femma individuellt på distans.
Och att åkare som inte blir uttagen till en stafett uttrycker besvikelse tycker jag inte är något konstigt. Det är väl snarare bra, det är ett tecken på vinnarskalle (och vi ser sådan besvikelse i andra landslag också). Sådan besvikelse tycker jag inte skall tas som ett tecken på att det är dålig sammanhållning i det svenska landslaget.
Det blir ju löjligt att ha som målsättning att bli lika bra som Norge, med tanke på Norges överlägsna bredd. Realistisk målsättning är att bli bästa landslaget i sprint och att Kalla blir bästa dam nästa år. Vi kommer aldrig förbi Norge nationsmässigt, bara individmässigt, och enbart på damsidan.
Jag är också rädd att Kallas comeback i landslaget kan generera utveckling av hennes kamrater men bakslag för henne själv. Räddningen är om Ebba håller hög nivå som man sparra Kalla, annars sparrar Kalla sig själv bättre än någon annan.
Rån är exakt väl valt ord. Oavsett vem man hade satt in hade det genererat silver som sämst. Enda chansen att nå guld var att satsa på Falk som har högst potential. När man såg Haags extremt tama och loja insats var det lite "jaha, det var som väntat". Det gjordes sig säkert påmint hos övriga deltagare då också. Men såg ju att Kalla var full av frustration när hon sprätte argsint i spåret utan tekniskt driv och behärskad teknik. Luften gick ur laget efter Haag, hade Falk åkt oavsett resultat hade det varit en helt annan input och efterspel oavsett insats.
