Att begå självmord

Har du provat elchocksterapi? Har hört om flera personer som blev bättre psykiskt av det.

Vill inte på något sätt vara hård i en sådan här känslig situation, men sådana här tankar är oerhört egoistiska. För det finns de som är kvar, och där livet blir förstört. Man har fullt upp vid ett dödsfall som inte är självmord, både känslomässigt och rent praktiskt. Det kan ta upp till ett år att få bort allt som rör sig kring den som inte finns längre, och det kan skapar oerhört mycket ilska. Många tänker sig in i att nu som först så kommer omgivningen att begripa hur viktig denna person var, nu först så har de fått upp ögonen. Men tyvärr blir det inte alltid så, utan de kan istället bli mycket arga, och minnet blir inte alls som man har tänkt sig. Dessutom så är det inte roligt för föräldrarna att känna att det kanske var deras fel. Så där blir det både sorg, dåligt samvete och ilska.
En begravning brukar kosta ungefär 30.000, eller mera.
Därefter så ska lägenheten tömmas och städas, och det är ett jättejobb.
En bouppteckningsman ska dras in.
Banker och försäkringsbolag ska kontaktas, m.m., m.m.

Vad är det för segt med att efterlämna "halva burkar med smink, och serier"? En massa skräp?
Så därför tycker jag att det är så oerhört egoistiskt, man bryr sig inte ett dugg om eftervärlden. Har man ex. en cancerdiagnos, där man kommer att kvävas till döds, så har man förståelse. Men har man inte det, så är detta ett ganska fegt alternativ. Och det är så eftervärlden också kommer att uppleva. Vi får alla uppleva motgångar, en del har det hela livet, men inte tar man livet av sig för det. Det finns som sagt några som är kvar.....

Att dessutom skriva att "det är de starkaste som klarar ett självmord". FEL! Det är de FEGASTE! De som smiter undan det som hör livet till: motgångar och svårigheter. Att ta livet av sig, för att man inte klarar det som alla andra gör är HÖGSTA GRADEN AV FEGHET!

Försökte ta mitt liv igår faktiskt. Är i ett drogmissbruk samt döende förälder, kriminella personer som är 'ute' efter mig som gör mig rätt stressad, dumpad av tjejen och depression sedan många år tillbaka. Gick bestämt mot pendeltågsstationen närmast mitt hus och tänkte "stäng av tankarna och genomför det bara, så slipper man stå där och älta över hur feg man är osv.

Gömde mig i en buske nära ett extraspår där höghastighetståg åker, ser långt bort att ett Arlanda express-tåg närmar sig, stängde av hjärnan och löpte allt vad jag hade mot spåret för att "dyka" med halsen på spåret strax innan tåget kommer, när jag ska hoppa upp för det lilla diket så MIRAKULÖST halkar jag och slår ansiktet i spårstenen bokstavligt 10 cm från spåret och ser tåget bränna förbi rakt framför mitt ansikte. Fick en känsla av panikångest och blev spyfärdig, så jag hoppade över staketet igen och det gick lite väl hastigt, då jag rev upp hela min hand så blodet forsade. Gick till närmsta spärrvakt, förklara läget och han ringde ambulans och nu sitter jag här med en rätt annan syn på livet faktiskt, jag ska lösa mina problem.

Ett tecken från Gud.

Snälla ta hand om dig. Varje problem har en lösning. Hur svårt det än är.

Många många kramar.