I SVT:s artikel framgår även att Liberalernas och Centerns ungdomsförbund är för en legalisering. Dock är det väl känt att samtliga riksdagspartier är mot legalisering.
Moderaternas förklaring till att cannabis inte ska legaliseras är följande:
Citat:
– Narkotika, och cannabis, utgör ofta huvudinkomsten för kriminella gäng i utsatta områden. Därför är det extra angeläget att användandet och försäljningen bekämpas. Moderaterna står bakom en fortsatt restriktiv narkotikapolitik och vill ej se en legalisering[…]
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sa-staller-riksdagspartierna-till-en-legalisering-av-cannabis
Deras förklaring är paradoxal då den istället borde vara skäl för legalisering så att svart marknad genom reglering kan bli vit. Därtill behövs det inses att användandet är faktum i en värld som bokstavligen aldrig har varit eller blir (o)gräsfri

. De bör påminnas om att cannabis har odlats och använts som medicinal- och kulturväxt i tusentals år utan några större problematiska avtryck i historieböckerna. Däremot har det blivit mer omgärdande problem genom narkotikaklassningen och bekämpningen av cannabis än sammantaget under dess flertusenåriga historia.
Efter flera decennier med restriktiv narkotikapolitik borde politikerna ha insikten att det inte har lett till minskade narkotikaproblem. Statistik från EMCDDA visar år efter år att det i Sverige anmäls flest narkotikabrott samtidigt som det problematiska bruket är mer utbrett och narkotikadödligheten är flera gånger högre.
Att fortsätta med en restriktiv narkotikapolitik som är verklighetsfrånvänd och känslostyrd, vilken snarare ökar narkotikaproblemen och ödslar samhälleliga resurser, är självfallet oansvarigt. De som förespråkar den borde fråga sig vad som uppnås genom att fortsätta med en politik som uppenbart inte fungerar väl.
Att riksdagspartierna, förutom (V), är mot avkriminalisering och motarbetar skademinimering, som båda handlar om att minska narkotikaproblemen, gör det hela än värre. Politikerna fokuserar på fler poliser som en lösning på narkotikaproblemen istället för att bedriva narkotikapolitik på vetenskapliga och evidensbaserade grunder. Det kommer att leda till ännu fler anmälningar för narkotikabruk, som inte ens är ett brott i flertalet europeiska länder och även här borde vara en uppgift för sjukvården. Lägg därtill att bakom varje anmält ringa narkotikabrott finns en kränkande provtagning som definitivt inte gagnar polisens brottsförebyggande arbete, tvärtom medverkar det till misstänksamhet och förakt mot polis och rättsväsende.
Med restriktiv narkotikapolitik skapas brottslingar ur missbruket, faktiskt flest i hela Europa. Att kriminalisering bidrar till stigmatisering, utanförskap och försämrad samhällssyn verkar inte tas i beaktande. Föga förvånande beter sig individer som brottslingar om de behandlas likt sådana. Begrunda att det är hundratusentals missbrukare som har dömts sedan narkotikabruk kriminaliserades 1988. För flera av de dömda är missbruket självmedicinering då det har bakomliggande orsaker såsom psykisk ohälsa, sjukdom och störning.
Sedan så har bland andra journalister och journalistnätverk ett ansvar. De underlåter granskning och förespråkar restriktiv narkotikapolitik med opinionsbildning och propaganda som har varit så stark att även en del av narkotikans offer, missbrukare och deras anhöriga, stödjer politiken som är inriktad på straff istället för vård. En politik som baseras på en ideologi om ett narkotikafritt samhälle som uppnås om missbrukare kriminaliseras och skademinimerande åtgärder motarbetas. Möjligen är det den narkotikapolitik i Västeuropa som har bidragit till mest lidande och död.