Citat:
Antalet anmälda narkotikabrott fortsätter att öka och 2018 gjordes fler anmälningar än någonsin. För att förstå vidden av antalet anmälningar kan nämnas att det anmäls fler narkotikabrott än trafikbrott.
Narkotikabrott
[…]
År 2018 anmäldes cirka 106 000 brott mot narkotikastrafflagen (1968:64), vilket är en
ökning med 6 procent jämfört med 2017. Den senaste tioårsperioden har de anmälda
narkotikabrotten ökat med 33 procent. Fram till 2013 ökade de stadigt, för att
därefter minska fram till 2016.[...]
https://www.bra.se/download/18.62c6cfa2166eca5d70e2922/1548315169366/Sammanfattning_anmalda_prel_helar_2018.pdf
[…]
År 2018 anmäldes cirka 106 000 brott mot narkotikastrafflagen (1968:64), vilket är en
ökning med 6 procent jämfört med 2017. Den senaste tioårsperioden har de anmälda
narkotikabrotten ökat med 33 procent. Fram till 2013 ökade de stadigt, för att
därefter minska fram till 2016.[...]
https://www.bra.se/download/18.62c6cfa2166eca5d70e2922/1548315169366/Sammanfattning_anmalda_prel_helar_2018.pdf
De flesta anmälningarna är ringa narkotikabrott, dvs. bruk eller innehav för eget bruk, vilket visar att fokus fortfarande är på att jaga och gripa brukare och missbrukare fastän det inte leder till minskade narkotikaproblem såsom brottslighet, utsatthet, sjuklighet och dödlighet. Av de ringa narkotikabrotten utgör bruk ungefär hälften.
I Sverige anmäls fler narkotikabrott och grips fler missbrukare än i något annat europeiskt land. Att det har blivit så beror inte på mer utbrett narkotikabruk, tvärtom är både narkotikaförekomst och prevalens för narkotikabruk av olika anledningar lägre än i flera andra länder, utan kan förklaras med att Sverige är ett av få länder som har kriminaliserat narkotikabruket. Det var 1988 som narkotikabruket kriminaliserades som ett led i att eftersträva det narkotikafria samhället.
År efter år kriminaliseras tiotusentals brukare och missbrukare för en förseelse som tydligt saknar offer om inte missbrukaren avses. Narkotikabruket har onekligen blivit vanligare och kriminaliseringen 1988 har inte infriat det narkotikafria samhället, tvärtom är det längre bort än någonsin med flest anmälda narkotikabrott, ett mer utbrett problematiskt bruk och bland den högsta narkotikadödligheten i Europa.
De som står bakom kriminaliseringen borde fundera på vad som har uppnåtts med masskriminaliseringarna, vilka följderna är och vad det ska leda till då narkotikabruk är faktum i en värld som aldrig har varit eller blir narkotikafri.
Missbrukare är sjuka individer som självfallet är i behov av vård, inte straff. Narkotikamissbruk är självmedicinering då det har bakomliggande orsaker såsom psykisk sjukdom, ohälsa och störning. Det borde vara en uppgift för sjukvården, inte polisen. Kriminaliseringen av bruket har format synen på missbruk som en brottslig handling istället för symptom på bakomliggande problematik.
Kriminaliseringen av bruket leder bland annat till att det döljs och fångas upp för sent. Missbrukare passerar under polisens radar vilket sedermera inte leder till minskade narkotikaproblem, tvärtom bidrar kriminaliseringen till att öka dem. Det säger sig självt att det är svårt att förebygga sådant som är dolt.
