Citat:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/fler-och-fler-problemomraden-dar-polisen-motarbetas
Polisen uppskattar att det finns omkring 5.000 kriminella och 200 kriminella nätverk i de 61 områden som polisen klassar som ”utsatta områden”, och de riskerar att bli fler. Rikspolischefen betonade att polisen behöver stöd från andra myndigheter och samhällsaktörer.
– Hjälp oss, hjälp oss, säger rikspolischefen Dan Eliasson.
– Hjälp oss, hjälp oss, säger rikspolischefen Dan Eliasson.
Jag ska hjälpa dig på traven…
I Sverige utsätts årligen tiotusentals brukare och missbrukare för kränkande tvångsåtgärder i form av urin- och blodprov för att kunna dömas för eget bruk av narkotika, ett brott som tillkom 1988 i narkotikastrafflagen. Fundera på rimligheten i denna lagföring när polismyndigheten går på knä. Betänk att situationen i förorten påverkas av att polisen utför allt för många urinprover så är det kanske inte förvånande att människor bemöter polisen med misstänksamhet och förakt.
Jag antar kriminaliseringen av narkotikabruket med tillhörande provtagningar har gjort det svårare för polisen att ha behövlig kontakt och dialog med medborgare vilket är av vikt i polisarbetet. Idag skyler sig vissa människor från polisen då de riskerar att bli utsatta för tvångsåtgärder om de misstänks för narkotikabruk.
Den här trista utvecklingen underlättar inte polisens förebyggande arbete. Bruket av narkotika är ett faktum och lagstiftningen har motsatt effekt på det brottsbekämpande arbetet. Stämningen mellan polisen och klientelet i förorterna skulle förmodligen bli bättre om det egna bruket av narkotika avkriminaliseras, därigenom upphör de kränkande provtagningarna och polisen får åter bättre kontakt vilket kanske gör situationen lugnare i förorten.
Kriminaliseringen av narkotikabruket har blivit en onödig vattendelare mellan missbrukare, kriminella och polis vilket försvårar polisens arbete.